Vad är det med föräldrar på barnkalas?!

Ett av mina barn vågade inte gå själv på kalas först han var 8 år pga svåra upplevelser på dagis. Skulle aldrig lämna honom, om inte en vuxen har stenkoll och ett barn upplevdes som hotfullt (vilka många gör) skulle han stelna av rädsla och bli ytterligare traumatiserat pga kalaset.

Min dotter har jordnötsallergi som kan utlösa anafylaktisk chock, så hon har med sig adrenalinpenna vart hon än ska gå.

Jag vågar inte släppa iväg henne själv till någon man bara känner ytligt (eller faktiskt kanske inte alls) för hur ska jag kunna lita på att dom fixar att ge henne medicin om det skulle krävas?

Själv tycker jag det är jätte trevligt om föräldrar vill stanna. Jag är social och tycker det är trevligt med folk. Men dom gör som dom vill det är ju beroende på barnen vad dom klarar. Min ena pojke hade aldrig klarat det själv. Han var blyg osäker och hade bara stått ensam om jag lämnat vid 4 års ålder. Det var svårt nog på dagiset. Men min lille som är 3 år nu hade redan klarat det. Barn är så olika.

Jag tycker istället att det är konstigt att du tycker att det är konstigt att föräldrar stannar. Troligen för att barnen vill. Jag var hemskt blyg och osäker som liten så jag tror inte att jag var själv på ett kalas fören runt sju år.
Barnen må känna varandra, men de känner kanske inte kompisarnas föräldrar så väl och de är dessutom i en kanske helt ny miljö....

Hos oss hade det varit självklart att föräldrar får stanna.

Jag tänker mer att jag inte kan ta för givet att kalasbarnets föräldrar vill ta ansvar för en massa ungar.

För det första är det ju olika hur länge barnen har känt varandra. Bara för att de går på förskolan ihop upp till 5 dagar i veckan innebär det ju inte att de är vana att trösta en kompis som blir ledsen och då kan det bli känsligt när en okänd vuxen ska klampa in.

Sedan är ju frågan hur mycket barnen har umgåtts hemma hos varandra vid tidigare tillfällen. Om barnen springer hos varandra för jämnan och känner varandras föräldrarna väl ser jag ingen anledning att föräldrarna måste vara med, då alla är trygga med varandra. Men om barnet inte vet var toaletten finns och klarar sig själva eller har blöja som behöver bytas är det inte så enkelt. Hur väl känner du de andra barnens behov av hjälp med maten eller toabesök. Det är ju inte självklart att man vågar fråga.

Min dotter blev bjuden på första kompiskalaset när hon var 2,5 år hos en förskolekompis som fyllde 3 år. Självklart frågade jag hur de hade tänkt då det var hennes första kalas. Granntjejen och en annan förskolekompis lämnades en stund och sedan kom den enes förälder på slutet. Ett syskonpar hade mamma med sig.
Jag var med då min dotter är reserverad mot nya människor även om hon vet att det är X´s mamma och pappa. Hon hade jättekul och kom med jämna mellanrum och pratade med mig. Länge efteråt pratade hon om kompisens födelsedagskalas och ville inte gå hem. Sedan är det ju också en säkerhetsaspekt om kalaset delvis är ute då barn är vana vid olika regler. Min dotter bor i lägenhet och har ingen koll på vad som gäller i någon annans trädgård ...

Nu är hon drygt 3 år, men hon hade inte accepterat att någon annans förälder skulle byta blöja på henne. Att någon annans förälder fick hjälpa henne i målarrummet idag på öppna förskolan var ett stort framsteg. Så jag tycker inte man kan döma andra barn och föräldrar utifrån sitt eget barn eller sitt eget föräldraskap. Barn är individer.

ts: Visst du kan ha ett kalas med föräldraförbud, men då utesluter du många försiktiga barn som inte är vana att vara i någon annans hem ... Sedan har kalasålder sjunkit drastiskt. När jag var barn började jag gå på kalas först sedan skolan började och då är ju barnen mer självständiga med toabesök o s v.

Jag ser det som positivt att mina barn inte ber vem som helst torka dem i rumpan, utan håller på sin integritet.

Jag stannar om min son inte känner sig bekväm med att jag går. Om han är ok med att jag lämnar så gör jag det. Inte svårare än så.

Det är "barnkalas". Är det så svårt att förstå?! Jag har i mina inbjudningar skrivit typ "Vi bor ganska litet så passa gärna på att gå och ta en kaffe på nåt mysigt fik efter att ni lämnat era barn.

Jag har upplevt att det ligger lite prestige i att stanna kvar. Att det visar att man är engagerad och inte skygg. Det är i alla fall den känslan jag fått.

De senaste kalasen som min som varit på så har faktiskt vi föräldrar varit med eftersom det har varit många barn och alltid en aktivitet såsom badhuset, bowling eller skridskor. Står det inte att kalaset är föräldrafritt så tolkar jag som att man kan stanna

Men när vår son fyllde 6 år nu i Mars så skrev vi på inbjudan att kalaset var föräldrafritt för jag vill inte heller känna mig obekväm i rollen som lekledare.