Nickidocka skrev 2014-02-08 23:02:59 följande:
Hejsan! Jag är ny här på FL, men kände nu att det finns ju fler där ute som sitter i samma båt så varför inte dela sin historia. Intressant att läsa andras inlägg som beskriver exakt med samma ord hur jag känner. Jag och min man sen fyra år tillbaka drömmer om ett barn. Försökte i ett år och lyckades, dessvärre slutade det i MF i vecka 11. Detta var i mars 2012. sedan dess är det helt dött på den fronten. Vi sökte hjälp. Men dom hittar inget fel på någon av oss. Svaret efter ultraljud med kontrast var att "Eftersom det inte är något fel på er så kan ni försöka i minst 3 månader till, händer det inte något så ställer vi er på kö till IVF." Så hur ska man tänka nu, bara vänta på att 3 mån ska gå eller totalanalysera sin kropp som jag gjort det senaste året, bara räkna dagar och analysera sekret för att dra iväg ett sms så att mannen kan komma hem från jobbet så vi hinner ta en snabbis, ligga kvar i sängen och bara hoppas att denna gång tar det sig. Vänta och känna efter och överanalysera alla konstiga känslor i kroppen till att bli totalt nersågad när den rosa flytningen blir till mens. Många tårar är fällda, många negativa tankar, mycket upplevd orättvisa mot par som gör aborter eller bara klagar på sin graviditet. Jag bara längtar till morgonillamående, molvärk i magen, bristningar, svårt att sova för att magen är ivägen, förlossning, barnskrik och allt annat som hör till. Lyckan att få ett plus är efterlängtad! Lycka till alla där ute som önskar barn!
Välkommen Nickidocka :D
Åh, vad hårt att få MF :( Så ledsen för er skull. Jag har föreställt mig att det måste vara ett av de jobbigaste svaren man kan få på en utredning, att det inte finns något uppenbart fel. Det är så svårt att gå vidare och göra något om det lika gärna kan vara ren otur att man inte lyckas.
Usch, det är svårt att ge någon annan råd. Något som varit livsviktigt för mig, för att ta mig upp ur den värsta depressionen, har varit att hitta mig själv igen. När vi började försöka skaffa barn var det som att allt handlade om vår framtida bebis och jag glömde bort mig själv. När jag insåg att det kanske aldrig kommer att hända och att det tärde alldeles för mycket på mig att räkna dagar och bli fullständigt knäckt över mensen som alltid kom förr eller senare började jag försöka hitta saker som gjorde mig lite mer glad. I början väldigt små saker som en promenad på ett ställe jag tyckte om, att unna mig en god kaffe på stan eller baka kakor (som jag älskar att göra) och så vidare. Nu försöker jag lägga all kärlek jag inte kan få utlopp för till ett barn på mina hundar och på mina ungdomar (jag arbetar som lärare). Långsamt har jag börjat känna mig som en människa igen, inte bara som "Den evigt Barnlösa".
Jag kan verkligen relatera till det du skriver, jag var där så nyss också, men jag hoppas och tror att du också kommer att klara att ta dig upp ur träsket. Det kommer alltid att vara så fruktansvärt tungt och svårt att vara där vi är, men mellan perioderna så förtjänar man vila. Stor styrkekram till dig!!!
linnea83 skrev 2014-02-09 07:38:29 följande:
Är på rd 6 idag efter behandling på Nordic i Gbg..Tog ett neg test idag men känns ändå som att det va alldeles för tidigt :).
Välkommen linnea83 :D
Åh vad spännande! Jag håller tummar och tår för att det blir till ett plus snart!
Moolie skrev 2014-02-09 08:02:11 följande:
NU får ni analysera! För det blev minsann "två" streck idag!! SJUUUUUKT svagt! Men det är väl där??
Jag ser det klart och tydligt!!! Vad häftigt!!! :D Tycker verkligen att du ska unna dig ett CB, det är så himla skönt att slippa analysera dessa ständigt bleka streck ;) Fortsätter att hålla tummarna för dig och väntar på fortsättningen med spänning :D
Primolut88 skrev 2014-02-09 10:11:51 följande:
Oj det har hänt massor sen jag kikade in sist välkomna allihopa
Jag har berättat för en vän/kollega och en kompis, sambon har berättat för ett par kompisar men ingen i våra familjer vet något vi vill båda hålla det hemligt för att det ska kunna bli en överraskning och man ska slippa känna pressen från flera håll.
Moolie tyvärr ser jag inget sträck men jag skyller på min dåliga syn och håller tummarna för er
Ja, här ramlar det in nya - jättekul!!
Jag förstår vad du menar, det är inte alltid bra att folk känner till det. Men skönt att ni båda har någon att prata med om det, det känns ju som en så himla tung börda att bära på själv.
