Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Poison, du och jag ligger bara tre dagar ifrån varandra! Jag börjar med spray på måndag :)
Vet så väl hur det känns. Jag har inte heller någon på jobbet att anförtro mig till. Har bara varit anställd i tre månader nu. Vill ju inte direkt börja med att berätta att vi kämpar med att bli gravida...
Det är svårt för omgivningen att förstå. Min mamma skulle stötta mig med orden "Men det är inte hela världen om det inte blir något". Tack för den liksom.
Hoppas humöret vänt till det bättre för dig!
Välkommen Poison :D
Spännande med äggplock snart igen! Tråkigt att det inte gick vägen förra gången. Håller tummarna för att tiden kommer gå fort och att det blir resultat den här gången :)
Vet så väl hur det känns. Jag har inte heller någon på jobbet att anförtro mig till. Har bara varit anställd i tre månader nu. Vill ju inte direkt börja med att berätta att vi kämpar med att bli gravida...
Det är svårt för omgivningen att förstå. Min mamma skulle stötta mig med orden "Men det är inte hela världen om det inte blir något". Tack för den liksom.
Hoppas humöret vänt till det bättre för dig!
Hej på er!
Gårdagen var vidrig och natten ännu värre. Grät så jag nästan kräktes, var så fruktansvärt olycklig. All sorg liksom kommer i klump ibland… Stackars min man och vår inneboende… Sov knappt alls.
Imorse gjorde jag det förbannade testet, och gissa vad? Negativt. Det var ju… otippat. Inte alls.
Det känns som ett sånt slag i magen. Varför, varför, varför blir det aldrig vår tur? Varför kan det aldrig funka?
Nu har jag ingen aning om någonting. När kommer kroppen att börja funka igen? Kommer den börja funka igen, eller har de råkat sabba min fertilitet? Usch… Ångest är rätt ord för detta.
Ska försöka muntra upp mig med vänner, schlager och massor av choklad ikväll :) Hoppas ni andra har en trevligare helg :)
Välkomna alla nya! Intressant med fler berättelser . Men gud vad jobbigt Poison06 med 15 ägg och inget befruktat. Det är sånt jag är livrädd för, med tanke på att lanstinget bara bekostar två försök! Alltså det är helt otroligt hur mycket tankar och känslor som snurrar genom huvudet när man sitter i våran sits. Jag tror att allt kommer att gå fel, allt som kan gå fel kommer att gå fel. Mina ägg kommer inte vara dugliga eller om jag ens har ägg. Jag kan säkert hitta alla möjliga orsaker till att vi inte blir gravida!! För jag tvivlar starkt på att om det inte är något fel på oss=mig så borde vi blivit gravida på alla år! Det stör mig att vi blev uppmanade att fortsätta försöka på egen hand när vi redan gjort det lääääänge......... Jag vill börja IVF nu, dels för att se om det är något fel på mina ägg men oxo för att jag snart blir tokig på detta, jag börjar bli sur och bitter för allt. Jag som annars är en glad person. Börjar även hata okänsliga människor som frågar "om man inte vet hur man gör barn, om man inte läst om blommor och bin i skolan, eller att man ska skaffa barn för stt det är helt underbart att vara förälder, att jag bara blir äldre och borde passa på nu och bla bla bla bla bla............ Finns miljoner med dumma kommentarer som man får höra.. Vill många ggr bara ställa mig upp och skrika att alla inte kan få barn, att vi försöker och att alla människor som saknar empati till de som har det svårt kan dra dit pepparn växer. ?.... Ja Jag är bitter idag och har fått en idiotisk kommentar tidigare, blir så less!!
Nickidocka: Du behöver absolut inte svara om du inte vill… Vilket landsting är detta?! Två - TVÅ!!! - försök?!?! I Göteborg får man tre. Det är ju jättestor skillnad!
Åh, hjärtat, känner så väl igen alla de där spökena, men det är också vad det är - hjärnspöken. Det känns som att du verkligen tar på dig skulden för er situation, och varför skulle det vara så? (Ursäkta att följande låter extremt feministiskt ;) ) Jag tippar på att större delen forskare inom medicin är män (jag har läst otroligt mycket forskning i min utbildning). Större delen av studierna kring fertilitet är gjorda på kvinnor, alltså med utgångspunkt att det är kvinnan som har svårigheten. Forskningen har alltså tagit ett "beslut" att om det inte uppenbart är fel på sperman är det alltid kvinnans "fel". Som biolog ser jag många fler faktorer. Det kan bero på att själva sädesvätskan inte är tillräckligt bra (det finns det inget mått för), eller helt enkelt att spermiernas yttre hölje inte är kompatibelt med ägget, med mera med mera. Som resultat får ca 30% (om jag inte missminner mig) inget svar på varför det inte fungerar. Kort och gott - det är stor sannolikhet att det inte alls beror på dig.
Visst känns det lite förolämpande att få höra det, "fortsätt försöka på egen hand"… som att man inte gjort det. Många gånger. Låt det inte sabba din självkänsla att du blir arg och irriterad, det är så himla förståeligt i din/er situation. Det är ok. Var arg, var ledsen, var bitter, håll inte allt på insidan. Känner du att folk ifrågasätter, svara bara att det är något fruktansvärt jobbigt som händer i ditt privatliv och svara inte mer än så. Det är all förklaring andra behöver för att förstå och stötta.
Folk är korkade, det är så det måste vara. Men du vet bättre. Du vet vilken gåva det är att bli förälder, och du kommer alltid att uppskatta det mer än de där som "bara lyckas på en gång", det vet du väl? Ert barn kommer vara så efterlängtat, så älskat när det kommer. Du kommer att vara så mycket mer förberedd på allt som föräldraskap medför än de flesta andra.
Det kanske inte är något att rekommendera, men… Jag blev vansinnig av liknande frågor som du beskriver. Jag tänkte "Äh, vad fan, jag ger upp tystnaden, jag står inte ut" och var beredd att komma ut med sanningen. Jag svarade "Vet du vad, det är inte alla människor som kan få barn". Det blev helt knäpptyst, och tjejen som varit klumpig höll på att dö av skam. Samtalet bytte genast riktning, och ärligt talat var det ingen som kopplade att det faktiskt var så det låg till.
Sorry att det blev långt, känner bara verkligen med dig. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att lätta din börda något.
Nickidocka: Du behöver absolut inte svara om du inte vill? Vilket landsting är detta?! Två - TVÅ!!! - försök?!?! I Göteborg får man tre. Det är ju jättestor skillnad!
Åh, hjärtat, känner så väl igen alla de där spökena, men det är också vad det är - hjärnspöken. Det känns som att du verkligen tar på dig skulden för er situation, och varför skulle det vara så? (Ursäkta att följande låter extremt feministiskt ;) ) Jag tippar på att större delen forskare inom medicin är män (jag har läst otroligt mycket forskning i min utbildning). Större delen av studierna kring fertilitet är gjorda på kvinnor, alltså med utgångspunkt att det är kvinnan som har svårigheten. Forskningen har alltså tagit ett "beslut" att om det inte uppenbart är fel på sperman är det alltid kvinnans "fel". Som biolog ser jag många fler faktorer. Det kan bero på att själva sädesvätskan inte är tillräckligt bra (det finns det inget mått för), eller helt enkelt att spermiernas yttre hölje inte är kompatibelt med ägget, med mera med mera. Som resultat får ca 30% (om jag inte missminner mig) inget svar på varför det inte fungerar. Kort och gott - det är stor sannolikhet att det inte alls beror på dig.
Visst känns det lite förolämpande att få höra det, "fortsätt försöka på egen hand"? som att man inte gjort det. Många gånger. Låt det inte sabba din självkänsla att du blir arg och irriterad, det är så himla förståeligt i din/er situation. Det är ok. Var arg, var ledsen, var bitter, håll inte allt på insidan. Känner du att folk ifrågasätter, svara bara att det är något fruktansvärt jobbigt som händer i ditt privatliv och svara inte mer än så. Det är all förklaring andra behöver för att förstå och stötta.
Folk är korkade, det är så det måste vara. Men du vet bättre. Du vet vilken gåva det är att bli förälder, och du kommer alltid att uppskatta det mer än de där som "bara lyckas på en gång", det vet du väl? Ert barn kommer vara så efterlängtat, så älskat när det kommer. Du kommer att vara så mycket mer förberedd på allt som föräldraskap medför än de flesta andra.
Det kanske inte är något att rekommendera, men? Jag blev vansinnig av liknande frågor som du beskriver. Jag tänkte "Äh, vad fan, jag ger upp tystnaden, jag står inte ut" och var beredd att komma ut med sanningen. Jag svarade "Vet du vad, det är inte alla människor som kan få barn". Det blev helt knäpptyst, och tjejen som varit klumpig höll på att dö av skam. Samtalet bytte genast riktning, och ärligt talat var det ingen som kopplade att det faktiskt var så det låg till.
Sorry att det blev långt, känner bara verkligen med dig. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att lätta din börda något.