IVF under 2014

Jag har hittills kunnat hålla mig, men det har varit nära några gånger. Att folk inte kan lära sig hålla truten istället. Min absoluta värsting hittills när jag var trött en dag och ventilerade mig: "ni utan barn är så j***la lata. Prova skaffa några ungar". Sagt av en trebarnsmamma.

Hejsan! Hoppar gärna in i denna tråden. Kan vara skönt att ventilera sig lite, de är ju faktiskt ganska jobbigt. Kan vara skönt att ventilera sig med andra som är i samma sits. De är en riktigt upp & ner. Har vart inskriven sen 2007 & testat Pergotime under 2år, sista chansen är IVF. Ibland vill man bara lägga ner, har tagit lite pauser för att kunna samla lite krafter. De känns jobbigt att de är så många som inte klarar att skaffa barn på "egenhand" (där man själv är inräknad) vilket är ganska självklart för dom allra flesta. Man känner sig som ensammast i världen, vilket inte är fallet. Men när alla runt omkring får barn på löpande band, känns de riktigt för jävligt. Man har mycket press på sig själv, och upplever att de är sitt eget fel & att man inte kan göra något annat än att bara kämpa.

Vi gjorde utredning & sen försökte vi på egenhand och med hjälp av läkemedel under några år. Hösten 2012 var vi iväg på ett IVF samtal där läkaren berättade hur allt gick till. Och bestämde oss för att ta en paus efter de, tog kontakt med fertilitetsmottagningen i början av Februari(när mensen kom) Så för oss är väntetiden inte speciellt lång, blev nekade tiden nu i slutet på februari då de inte fanns några fler lediga tider, så då blev de uppskjutet tills nästa månad. Så nästa månad blir vårt första IVF försök.

Lycka till!

HSS?

Hejsan! Hoppar gärna in i denna tråden. Kan vara skönt att ventilera sig lite, de är ju faktiskt ganska jobbigt. Kan vara skönt att ventilera sig med andra som är i samma sits. De är en riktigt upp & ner. Har vart inskriven sen 2007 & testat Pergotime under 2år, sista chansen är IVF. Ibland vill man bara lägga ner, har tagit lite pauser för att kunna samla lite krafter. De känns jobbigt att de är så många som inte klarar att skaffa barn på "egenhand" (där man själv är inräknad) vilket är ganska självklart för dom allra flesta. Man känner sig som ensammast i världen, vilket inte är fallet. Men när alla runt omkring får barn på löpande band, känns de riktigt för jävligt. Man har mycket press på sig själv, och upplever att de är sitt eget fel & att man inte kan göra något annat än att bara kämpa.

Hej, 
Jag och min man håller just nu på med vårt första ivf-försök. Är just nu på ruvardag nr 1 (fick 1 embryo insatt igår i Örebro). Det blev inte så jätte bra resultat för vår del: Fick ut 7 ägg varav 4 var mogna. 3 blev befruktade med ICSI, ett insatt och två kvar som ska odlas vidare men läkaren trodde inte att de skulle klara sig till frysning. Vi sökte hjälp efter att ha försökt i 2 år själva och det visade sig att mannens simmare rörde sig dåligt.  Vi har nu kört med korta protokollet och började med p-piller i två veckor då jag har väldigt lång cykel (40 dagar är inte ovanligt för min del). Piller och sprutor funkade bra även om det i början tog fler minuter innan jag vågade sätta in sprutan ordentligt :) Nu är det väl bara att vänta till 5:e mars då jag har testdag och hoppas för allt i livet att mensen inte kommer. Kommer bli lååånga veckor.. 

Jag fick nog en liten blödning efter äggplocket så fick åka ambulans i helgen och bli inlagd på sjukhuset då det gjorde så förbannat ont att jag vissa stunder inte kunde andas in och ut ordentligt. Kunde varken ligga, sitta eller stå och kräktes flera gånger och svimmade när mannen hjälte mig från badrummet till sängen. Hoppas hoppas hoppas att vi lyckas nu (även om det bara är första försöket) för jag vill verkligen inte gå igenom denna helg en gång till. Någon annan som fått problem efter äggplock? Nu är smärtan i magen nästan borta men axlarna tar knäcken på mig. Tydligen så är det vanligt med smärta i axlarna efter en blödning efter äggplock, något jag aldrig hört talas om innan. 

Lycka till allihopa!

Jag har hittills kunnat hålla mig, men det har varit nära några gånger. Att folk inte kan lära sig hålla truten istället. Min absoluta värsting hittills när jag var trött en dag och ventilerade mig: "ni utan barn är så j***la lata. Prova skaffa några ungar". Sagt av en trebarnsmamma.

Eller så skulle HON visa lite uppskattning för det hon tar för givet!!

Här har det varit många tårar genom åren. Ovissheten är ju värst... Och så kommer de "andra" kvinnorna och klagar. Nog för att man ska få göra det med... Men någonstans går gränsen...

Min sits har lärt mig livets läxa i alla fall! :)

Hej Tjejer!  Hoppas det okej att jag hänger på er, här. Skönta att ha någon stans att ventilera tankar och funderingar.
Vi ställer oss också till skaran som är ofrivilligt barnlösa efter 1,5  års försök, med ett missfall bakom oss. Vi är så gott som utredda och klara (på reproduktionsmedecin på Sahlgrenska), och inget dirket fel har hittats förutom att jag har en sköldkörtels rubbning som gör ths-värdet lite högt, men detta äter jag levaxin för nu.
Jag gjorde HSS undersökningen igår, och allt så jättebra bra ut. Två läkare och en barnmorksa jublade högt när de såg hur bra allt var!  Så nu är det bara slutsamtal kvar och seden formodligen remiss för IVF. Jag ver inte hur länge man får vänta innan IVF startar. Jag vill så gärna att vi lyckas på egen hand... Så några försök till har vi väl. ÄL i helgen så det är bara att jobba hårt!
Hur lägne fick ni vänta mellan utredning och IVF, ni som gjort detta??

Det är en ultraljudsundersöknings som görs  genom att man sprutar in koksaltlösning och en kontrastvätska i livmodern samtidigt som de kolla med ultjaljud så att passagerna i äggledarna är fria och så att väggarna i livmodern ser bra och släta ut! Inte en så trevlig, och lite smärtsam undersölning, men inte så illa som jag befarat!