Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Jag och min man har varit tillsammans i drygt 10 år, gifta i 1,5 år. Vi är båda födda -87 och har försökt 1,5-2 år, aktivt. Efter ett år av försök sökte vi oss till Sahlgrenska och har varit på utredning där från och med September 2013. Jag har hängt rätt mycket på FL ett tag, men la av för att samla ihop bitarna av mig själv. Barnlösheten har känts väldigt tung och tuff i perioder, men nu känner jag mig stark igen.
Mina blodprover (hormoner, infektion etc.) såg bra ut, och under HSS hittades inga problem alls. Äggstockar, äggledare och livmoder i jättebra skick, många fina ägganlag. Min mans spermaprov, däremot, såg inte helt bra ut, låg koncentration (5 miljoner/ml) och lite låg rörlighet. Siffrorna såg i princip likadana ut på hans andra spermaprov nu i januari. Läkaren trodde att detta är den största faktorn i vår barnlöshet, så nu är vi remitterade till IVF.
Nu är det förstås många tankar som snurrar i huvudet. Är det någon som varit/är i samma sits där sperman kan vara problemet? Är det svårt att få till en graviditet med dåliga spermier? Hur lång tid har det tagit för er som hunnit påbörja behandlingen från det att ni remitterades till dess att försöken startat?
Välkommen, Primolut88 :D
Härligt att remissen är iväg, så vitt jag förstått det ska man ha fått sitt första besök inom tre månader då :) Det borde ju innebära att ni senast får träffa IVF-läkare i mars, och det är ju snart!
Vad bra att ni fick påbörja utredning så snabbt, skönt att bli tagen på allvar.
Eller hur. Minns att de kommenterade det när vi påbörjade utredningen. "Ni är så unga, det är gott om tid." Bra att veta, men samtidigt känns det ju sådär att eventuellt prioriteras ner för att man är yngre än vissa andra.
Jättebra fråga, det blev lite rörigt när jag var inne för min HSS. Vår ordinarie läkare blev sjuk, så en annan hoppade in. Hon sa redan då (den 19/12) att hon skulle remittera direkt till IVF eftersom det inte fanns något annat att göra. I måndags var vi på avslutande samtal med ordinarie läkare som då sa att hon skulle skicka remiss. Då stod det ingenting om att förra läkaren skulle ha skickat remissen än, så ingen vet. Hon skickar en ny remiss för säkerhets skull.
Har ni berättat för andra om er barnlöshet? I så fall, hur har de reagerat och hur känns det att ha berättat?
Välkommen Moolie :D
Åååh vad spännande! Är det första IVF-försöket? Du får tänka så här: oavsett hur det går så är du i denna stund gravid :D När är stora testdagen?
Det är tråkigt när folk ska ha åsikter, många tror att det är harmlöst att de tycker och tänker, men det kan vara så himla jobbigt i längden för en. Hur går det till vid IVF efter vasektomi, får man hämta sperma direkt ur testiklarna då?
Vi har berättat för min familj, ett fåtal nära vänner och några kollegor. Min mans familj vet ingenting. Jag har en ganska dålig relation till min svärmor, så vi har inte vågat säga något. Hon hade förmodligen aldrig mer pratat med mig om det visade sig att jag inte kan ge henne några barnbarn. Nu verkar det ju som att det är min make som har svårt, så nu funderar vi på att prata med dem också.
Välkommen hemljuvahem :D
Från gbg-trakten alltså :) Trevligt, vi håller också till i Gbg! Åh, vad jag känner med dig :( Det är mycket pengar det handlar om, hoppas verkligen att det går fort för er så ni slipper långa kostsamma behandlingar. Hur känns det då, alltså trivs ni med Nordic IVF?
Oj, snacka om jobbiga förutsättningar! Vet kollegor/chefer om att ni håller på med IVF? Hoppas du får massor av stöd i detta, det låter väldigt kämpigt.
Ja, heja oss!! Hoppas att Moolie nu blir första i tråden att plussa snart då :)
Jag förstår att det måste vara jättetufft, men försök att inte tänka så. Jag menar, mycket kan ha hänt sedan dess, vasektomi eller inte.
Klart du ska se dig som gravid, du har ett växande embryo i livmodern just nu :) Det är väl rätt tidigt att testa? Hatar dessa jävla test, de är inte så lätta att avläsa och inte så känsliga. JA, ta kort, nu är jag nyfiken!! :D Och det är ju inte hela världen om detta inte är gången det går, det är ju bara första försöket. Ni har tid på er :) (förstår att det inte är så det känns, det är ju en pärs med varje försök)
Åh, din stackare :( Men vad modig du var, du gjorde det ju! Läste en blogg (hjärtatblöder), hon fick lugnande medel innan sticken. Kanske är det ett alternativ om det blir en nästa gång? Så himla tråkigt när det känns jobbigt och man eventuellt har en lång väg kvar. Jag blev helt hispig av min HSS, det var…. inte trevligt.
Min svärmor är… inte en särskilt trevlig människa mot någon. Min man har övervägt att säga upp bekantskapen med henne ett antal gånger, men jag har hindrat honom (vilket hon inte har en aning om). Jag tror precis som du, hon kommer nog alltid att anklaga mig.
Åh vad irriterande!!! Jag antar att din man verkligen vill, annars hade han väl aldrig velat genomgå det ni gör nu?! Och vad jobbigt att inte få stöd från dem under er resa, det som redan är tufft som det är.
Ja du, vi har försökt i snart 2 år och har bara inte lyckats. Det verkar som att min man har få och lite långsamma simmare, men inget omöjligt att arbeta med. Alla mina prover ser finfina ut, livmoder fin utan knutor/polyper/veck, fina äggledare utan stopp, fina äggstockar med bra äggreserv. Jag hoppas att det ska räcka för att det ska bli bebis snart :)
