• Calqyl

    Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

    Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste  vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?

  • Svar på tråden Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?
  • Orka

    Nu har jag varit ute på vift ett tag och inte skrivit. Men jag har läst inläggen.
    Ylle, hoppas att  gossen mår bra och lägger på sig i vikt! Har du kunnat amma honom? Är han söt? (Dum fråga till en nybliven mor Flört)
    Du får gärna berätta om förlossningen även om jag är lite rädd för att läsa.. har börjat bli lite nojig på sistone. Speciellt som en del vänner börjat dra små historier om sina egna förlossningar. Jag både vill höra och inte höra på samma gång.

    Känner du av några symptom än, Hello?

    Någon annan som har något på gång? Noomi75 till exempel?

  • Noomi75

    Jag har min första tid på onsdag (info, VUL & prover) = börjar bli nervös nu... Jag vill bara komma igång!!! Veckorna bara går.

    Jag fick eg tid idag från början, men pga av jobbet så sköt jag det en vecka så jag inte skulle behöva komma dit sönderstressad...

    Fundering: Nu tror jag att jag kommer att få min mens i helgen, och den är isf precis slut när vi kommer på förstabesök --- kommer det att förskjuta allt ännu några veckor? Vilken "dag" i månaden börjar man hela processen?? ????

  • Elliie84

    Spännande!

    Jag kommer iaf att börja med sprutorna när mensen kör igång har jag fattat det som. Rätta mig gärna om jag har fel :)

  • Orka

    Hejsan! Shit jag har redan glömt hur det var. Gjorde ju bara ett färskförsök i påskas. Sen var det två frysåterföringar, varav nummer två lyckades Cool. Jag var tvungen att gå in på klinikens hemsida och fräscha upp minnet.

    Det finns två sätt att starta en IVF-behandling. Vid den s k långa IVF-behandlingen inleder kvinnan en vecka före väntad mens med en nässpray.
    Det andra sättet att starta en IVF-behanding är den s k korta behandlingen där patienten startar med injektionerna direkt på någon av de första mensdagarna. 
    Kolla in 
    www.linne.se/ivf/

    Jag gjorde långa protokollet. Ylle och Calqyl gjorde korta. Noomi75, ingen behandling startas när mensen precis är slut. Häng inte upp dig på några veckor hit eller dit. Det är snart din tur. Håll ut!

  • hellohello84

    Tack Ylle :)

    Orka, symptomen kom efter mitt senaste inlägg. Hade molvärk, stick/hugg i magen förra veckan vilken nu avtagit (lite mol kvar) och gått över till dålig magen. Någon annan som haft så? Mår lite småilla hela tiden men inte så farligt, som blir värre mot kvällen. Kan bara äta små portioner och blir mätt på en gång.

    Hoppas att ni alla får en fin helg :)

  • Noomi75

    Ok, det blir ju som det blir :).  En annan fundering (man kan ju verkligen funderar ihjäl sig på ALLT i vår situation...), som kanske är lite konstig....  Nu när man har en remiss och ska påbörja hela denna resa - vad händer med remissen om man skulle bli gravid?  Och det sedan "går åt skogen" igen. Är remissen fortfarande "aktiv" så man får hjälp, eller är den "förbrukad" och en ny måste till?

    Någon som vet? 

  • Elliie84

    Hej på er!

    Grattis till dig Ylle! (tror inte jag redan har sagt det?!) Har märkt att man kan bli lite självupptagen i den här processen...det är lättare sagt än gjort att "leva på som vanligt" som alla säger att man ska. Mycket energi går åt till att tänka, tänka, tänka.... Skönt att höra att det gick bra till slut med den lille! Hur känns det nu?

    Jag börjar bli nervös nu för tanken är att jag ska börja med mina sprutor runt den 24:e, 25:e januari... Vilket ju är ganska snart! Ska köra det korta protokollet. Är väldigt kluven inombords och börjar t.o.m. fundera på om detta verkligen är vad jag vill! Helt sjukt ju, för det vet jag ju egentligen att det är. Antar att det är en försvarsmekanism som man bygger upp ifall det inte skulle fungera...?

    Hela situationen känns allmänt overklig. Jag kan vara gravid om mindre än en månad. Det går ju liksom inte att ta in. Är jättenyfiken på hur ni kände precis innan!! Någon som vill berätta?

    Btw, fick frågan från ett par tjejkompisar om att åka till Göteborg sista helgen i januari, alltså en vecka efter jag börjat med sprutorna. Tackade ja utan att tänka efter och nu börjar jag fundera på om det är så smart... Det är inga stordrickare jag åker med men lite vin blir det nog, och hur fan ska man säga att man plötsligt inte vill dricka? De vet inget om situationen och jag vill att det ska förbli så. Kan man ta ett glas vin och smutta på eller är det bara dumt att följa med överhuvudtaget? Vad tycker ni?

    Orka; när är det dags för dig nästa gång med nya försök?

    Kram på er

  • Elliie84

    Det sistnämnda var givetvis riktat till Calqyl och inget annat :) blev lite fel.

  • hellohello84

    Ellie: Orka skrev kanske världens finaste svar på "inte dricka"-strategier till mig tidigare i tråden. Spana in! :)

  • Orka

    Nu händer det grejer här.

    Hello84, jag tror mig känna igen dina symptom. I alla fall stick i magen. Dålig i magen minns jag inte, men det kan jag säkert ha varit.

    Noomi75, jag vet inte vad som händer med remissen om man blir gravid och att det sen misslyckas. För oss gällde remissen endast 2 färskförsök. Vi gjorde ett färskförsök. Sen ville vi göra frysåterföring för att slippa hormonerna och då fick vi betala själva.
    Hör med Calqyl hur det är för henne. hon blev ju gravid men sen sorgligt och beklagligt missfall. Men hon gör ju också frysåterföringar nu så det kanske är lika där.

    Elli, det är inte så konstigt att det rör upp en massa känslor med IVF-behandling. Det är ju precis som att börja barnfabriken på nytt. Jag tyckte det var läskigt både när vi skulle börja försöja på egen väg och sen när vi skulle göra IVF 2,5 år senare.

    Det kan vara svårt att dölja det här med IVF. Själva energin man lägger på att försöka dölja allt kan ta minst lika mycket kraft som själva IVF:andet. Jag ville vara öppen med våra IVF-försök, men min man var inte lika villig. Så vi bråkade mycket om det. Idag, när våra försök lyckats och jag är gravid, är han mycket mer villig att prata öppet om det. Men det är svårt när man precis ska ge sig in i det.
    Det kan vara svårt att dölja för vänner att man inte dricker. Det kommer ofta frågor. Men det är DU som bestämmer hur mycket du vill berätta. Kom med undansvävande svar om och om igen. Även vänner måste tåla att man inte alltid vill berätta ALLT.

    Lycka till!

Svar på tråden Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?