Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Bellis84 - tack så mycket! :)

Hejsan!

Ellie, det lät väl ganska lagom med 7 ägg. Kanske är det lätt att få höga förväntningar. Man vill ju så gärna att det ska bli många så att chanserna ökar. Vi får hoppas att ni fick några befruktade ägg.
Jag fick ut 31 ägg. Det var lite galet faktiskt. 17 blev befruktade, 1 till mig och 9 till frysen. Just nu är det fem kvar i frysen. Så det gick ju väldigt bra på det viset. Men jag mådde inte särskilt bra efter äggplocket, på grund av att det blev så mycket vätska. Jag slapp dock överstimulering, vilket var skönt!

Ylle99, jag sover nog dåligt på grund av hormonerna. Jag sover mycket lättare och drömmer mycket. Så måste jag kissa, har ont av foglossningar och så sparkar bebisen. Och så när jag inte kan sova maler tankarna i huvuet. Jag har en del jobbiga projekt på jobbet. Varje vecka tänker jag att de äntligen ska bli klara, men det blir de liksom aldrig.

Jag är väldigt kär i bebisen fastän att den bara är en bulle på magen och det enda jag vet om den är att den rör sig ibland och växer som den ska. Det är lite abstrakt att vara kär i en "sak".

Orka: det låter så härligt att vara kär i sin bebis! Fast den är i magen ;) Hoppas du fått sova bättre nu?

Jag var tillbaka för återförande i onsdags. 4 av 7 ägg hade blivit befruktade vilket nog är rätt normalt det med tror jag. Ett till mig och tre till frysen hoppas jag. Har inte fått veta än om något av de tre klarat sig. Enligt läkaren ska man se det som en bonus om man får något till frysen. De skulle skicka brev hem om hur många som ev klarat sig... Men hallå, man går ju på nålar! Kan man ringa dit och fråga istället tror ni? Ingen post idag.

Har mått som vanligt efter återförandet iaf, är på RD 5 nu och haft lite ont i magen idag. Främst på höger sida. Det kan man ju tolka hur fan som helst så jag väljer att inte tolka alls ;)

Hur mådde ni andra efter återförande och fram tills ni testade positivt? 

Ellie- vilken spännande tid! Hoppas verkligen att det tar sig nu! Jag kände mig helt som vanligt fram till dess hormonpåslaget kom, typ 12 dagar efter äggplocket. Jag lyckades på något sätt att inte känna efter hela tiden och tolka varenda signal, så som jag ofrivilligt gjort de senaste åren, utan lät kroppen vara och inväntade mest tiden.

Orka- visst är det fantastiskt med sparkarna i magen ändå? Kan ni se dem utifrån också? Kan din man känna sparkarna?

Ellie84, en vecka efter återförandet (ficken blastocyst odlad i fem dagar insatt) kände jag en konstig smak i munnen. Jag kände att jag måste borta tänderna hela tiden. Dagen efter kände jag mig plötsligt yr. Jag fick inte heller några småblödningar innan mensdagen, vilket jag brukar ha. Jag testade negativt på mensdagen, men det kom ingen mens. Yrseln tilltog och jag kände att antingen var jag gravid eller så var jag allvarligt sjuk på något sätt.
Det visade sig att jag var gravid äntligen!

Jag skulle inte tro att ont i magen är ett tecken på graviditet. Snarare ett utfall av det tidigare äggplocket. Man är ju inte sig riktigt lik efter alla hormoner och ingrepp. Jag VET att det är helt omöjligt att inte råka tolka minsta lilla signal. Så jag ska inte säga åt dig att slappna av, utan försök härda ut!

Ylle, det är kul med sparkar!. Det är bra att bli påmind om att det finns någon därinne som kommer att komma ut och kräva uppmärksamhet. Ibland kan man se sparkarna på utsidan. Min man brukar få känna lite varje kväll. Jag har även försökt med min mamma, svärmor och svägerska. Men de har inte riktigt rätt tålamod utan ger upp efter några sekunder. Sparkarn kommer ju inte på beställning.

Fick just reda på att inga ägg gick till frysen.... Blev lite deppig nu :(

Ellie- va tråkigt! Ingen rolig nyhet. Då sätter vi vårt hopp till embryot som blev insatt :).

Blev otroligt ledsen efter beskedet. När jag var på RMC på återförandet i onsdags förra veckan sa de att de skulle skicka ett brev hem om det blev något ägg till frysen. Idag hade det ju gått mer än en vecka och jag var lite (mycket) otålig så ringde och bad de kolla och de hade ju resultatet där, men skyllde på postgången och allt möjligt. Blev både arg och ledsen för jag tycker de borde förstå att man vill veta så fort som möjligt - kan de inte plocka upp luren och ringa ett kort samtal så man kan bocka av en sak på listan över saker att oroa sig för? Eller skicka ett mejl? Välkommen till 2015 liksom.

Vet inte varför jag blev så himla ledsen men när jag väl började gråta ville det aldrig sluta...var väl någon spärr som släppte antar jag. Har känt mig låg hela dagen och börjat gråta för minsta lilla. Fan. Men det är väl bara att hoppas på det som sitter där inne, men just nu känner jag mig så himla negativ...

Har inga symtom förutom de som kommer av Lutinuset, dvs ont i brösten och molvärk i magen, samt spänd/svullen över magen, ser ut som man är i tredje månaden typ :/

Har hållt mig väldigt positiv hittills men idag fick jag för första gången känslan av att detta kan bli en process som kan ta väldigt lång tid och det känns redan som att man har satt sitt liv på paus.... Det är nog det värsta med allt det här: VÄNTAN. Man kan inte göra ett skit åt saken, bara överlåta till slumpen. Hatar det.

Mycket negativitet härifrån nu, sorry för det, ska försöka bryta ihop och komma igen. Tack för att ni finns.

E

Ut med det bara, Ellie! Det är inte konstigt om känslorna stormar. Hela ivfgrejen är ju sjukt påfrestande! Och så ska man försöka hålla inne med förväntningar och vara så neutral det går - fastän det inte går!

Självklart hade det varit en skön back-up med några frysta embryon. Skitsurt att det inte blev nåt.

Stäng inte in besvikelsen utan släpp ut gråten och tårarna.

Sen kan man komma igen och gå vidare.

Och blir det inget den här gången har ni två försök kvar. Det kommer gå!

Kram