Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Calqyl, det kanske var ett bra tecken att intervjun var så lång. Min man var på en intervju som varade i 20 minuter. Sen tackade de för sig och han fick gå hem. Han fick inte jobbet. Jag tänker att man inte lägger ner 2,5 timmar på att intervjua någon om man inte är i alla fall LITE intresserade av kandidaten. Eller var det en massa tester, typ psykologitester och sånt?
Hoppas hoppas att du får jobbet!
Ellie, det kan vara svårt att dölja för omgivningen att det är något som är annorlunda. Speciellt som du legat på sjukhus så hopar sig frågorna kan jag tänka. Berätta inte mer än du själv vill! Man behöver inte besvara folks frågor även om de kan kännas påträngande.
Jag mår hyfsat bra nu. Bara lite illamående ibland när jag sovit för lite. Nu är det vecka 32 så det närmar sig. Bebisen växer som den ska. Mina värden ser bra ut. Men jag har problem med törst. Har haft det under stor del av graviditeten. Vårdcentralen har tagit prover men inte hittat något fel. Nästa vecka ska jag till sjukhuset och kolla upp. Det kanske inte är något konstigt, men för säkerhets skull.
Hur mår ni andra gravida? Något problem med illamående? Det kan vara riktigt tufft. Man vill ju inte direkt klaga när drömmen gått i uppfyllelse. Men vecka ut och vecka in med illamående kan knäcka vem som helst.
Och hur mår lillprinsen, Ylle?
Hej på er!
Här är en som mår mycket bättre :) var typ däckad i en vecka efter sjukhusvistelsen och operationen och undrade hur jag någonsin skulle orka ta tag i livet med den STORA magen jag hade. Hasade mig fram till toan och låg sedan resten av tiden i soffan. Blä vad trist det var! Började sakta må bättre och nu känner jag mig äntligen som mig själv igen. Mådde så illa efter operationen också så jag trodde att graviditetsillamåendet redan hade kommit. Men så var icke fallet, så skönt! Är lite nojjig för just illamående då jag HATAR att spy.
Just nu är jag i vecka 7 och har ömma bröst (sport-BH på dygnet runt!), lite molvärk i livmodern och lite tröttare än vanligt. Annars känner jag mig typ som vanligt, vilket är skönt, men orolig som man är funderar man ju över varför man inte har fler symtom... Tog t.o.m. ett gravtest förra veckan men det var superstarkt streck som kom fram på stickan efter typ en sekund så det kändes lite bättre då :)
Den dagen illamåendet väl slår till kommer jag väl få ångra att jag skrev det där :/
Hur mådde ni andra gravida vid den här tiden?
Har även fått tid för första ultraljud hos barnmorskan den 24 mars. Känns spännande och jävligt läskigt på samma gång. Kikar lite i en annan tråd också, för gravida efter IVF i januari, och läste precis om en tjej som varit på första ultraljudet och inte sett något foster :( man blir så ledsen...och orolig. Men jag tror att den här oron är något man får lära sig att leva med som IVF:are... Försöker att inte tänka på det så mycket.
Hur mår ni andra?
Kram på er och hoppas ni får en bra och solig helg :)
Förresten, Ylle99- du som också var överstimulerad - när började du känna dig okej igen? Jag mår som sagt bra nu, två veckor efter sjukhusvistelsen. Inte alls så svullen längre och har inte ont. Men jag vet ju att äggstockarna är förstorade där inne. Är så sugen på att träna men vet inte om jag vågar... Nojjar också över att jag nu inte känner mig överstimulerad längre så klart, eftersom det skulle pågå så länge man var gravid.
Tror personlig dock att jag har en lindrig form av överstimulering. Innan jag fick åka in till sjukhuset kände jag inte av den nämligen, mer än att jag hade lite mer svullen mage än normalt. Tror att jag hade rejäl otur (det sa läkarna också) med cystan som lagt sig på äggstocken så den vred sig, och att det var just av den anledningen som jag hade så ont. Efter operationen blev det ju snabbt bättre.
Och i och med att jag tog ett test förra veckan som var så starkt borde det väl inte vara någon fara? Ja ni hör ju....nojjar nojjar nojjar....
Hej på er!
Här är en som mår mycket bättre :) var typ däckad i en vecka efter sjukhusvistelsen och operationen och undrade hur jag någonsin skulle orka ta tag i livet med den STORA magen jag hade. Hasade mig fram till toan och låg sedan resten av tiden i soffan. Blä vad trist det var! Började sakta må bättre och nu känner jag mig äntligen som mig själv igen. Mådde så illa efter operationen också så jag trodde att graviditetsillamåendet redan hade kommit. Men så var icke fallet, så skönt! Är lite nojjig för just illamående då jag HATAR att spy.
Just nu är jag i vecka 7 och har ömma bröst (sport-BH på dygnet runt!), lite molvärk i livmodern och lite tröttare än vanligt. Annars känner jag mig typ som vanligt, vilket är skönt, men orolig som man är funderar man ju över varför man inte har fler symtom... Tog t.o.m. ett gravtest förra veckan men det var superstarkt streck som kom fram på stickan efter typ en sekund så det kändes lite bättre då :)
Den dagen illamåendet väl slår till kommer jag väl få ångra att jag skrev det där :/
Hur mådde ni andra gravida vid den här tiden?
Har även fått tid för första ultraljud hos barnmorskan den 24 mars. Känns spännande och jävligt läskigt på samma gång. Kikar lite i en annan tråd också, för gravida efter IVF i januari, och läste precis om en tjej som varit på första ultraljudet och inte sett något foster :( man blir så ledsen...och orolig. Men jag tror att den här oron är något man får lära sig att leva med som IVF:are... Försöker att inte tänka på det så mycket.
Hur mår ni andra?
Kram på er och hoppas ni får en bra och solig helg :)
Det först fick jag göra hos min vanliga gyn för att fastställa grav och avboka den planerade IVF-behandlingen, det andra var i samband med cellprov i v9 (båda VUL), tredje var ett UL vid kubtestet och det fjärde ett VUL i v16 för att mäta tappen då jag koniserats för cellförändringar nyligen. Tyvärr hör nog oron till, och som du säger förmodligen än mer med tanke på vad alla IVF-are gått igenom. Jag håller tummarna för dig
Hejsan Ellie!
Ta det lugnt! Med största sannolikhet går allting fint. Och om det inte gör det så beror det på saker som du inte kunde påverka.
På något konstigt sätt är det som om man inte vågar slappna av. Som om att det är när man slappnar av som saker kan gå fel. Som att förloppet skulle hjälpas av att man går omkring och oroar sig. Men det ÄR ju inte så. Så försök intala dig det och tänk att nu är det DIN tur att få ha ett litet knyte i magen.
Jag hade ganska många gravidsymptom i början. Jag började noja rätt mycket runt vecka 8 då jag tyckte att de olika tecknen började avta. Jag gick in på någon sida här på familjeliv där det var en person som skrev att det är fullt naturligt att symtomen kommer och går. Då blev jag lugnare. Sen kom symptomen tillbaka nästa dag. Så det var ju inte att oroa sig för egentligen.
Det är klart att det inte finns några som helst garantier för något. Men en sak är säker. Det är lika bra att inte oroa sig alltför mycket. När du kommer in i gnagande orostankar, försök då omdirigera tankarna på något annat.
Ha det fint!
Hej på er!
Precis som ni skriver blir det mycket oro och nojande kring bebis och kropp. Det är otroligt svårt att låta bli men som Orka skriver, det leder absolut ingen vart. Kroppen är otroligt nyckfull och bara för att många känner exempelvis illamående behöver man inte själv göra det. Det finns så många individuella tillstånd!
Jag var exempelvis aldrig illamående förrän i v10, 11 nånting och då bara lite då och då. Jag kunde hålla det borta genom mkt mellanmål. Det blev massor av melon, ananas och apelsiner! :)
Ellie- det var aldrig aktuellt för mig att börja träna innan v12. Jag hade alldeles mkt vätska i magen.
Vi mår bra! Lite ensamt ibland att vara hemma men ändå fantastiskt fint att ha den här förmånen. Vår kille mår bra men vi dessvärre fått göra lite tråkiga undersökningar. När du, Orka, frågade hur vår son mådde i ett tidigare inlägg, visste jag verkligen inte vad jag skulle skriva så jag lät bli. Det hade inte landat hos mig än. Det var för jobbigt. BVC ville vidare undersöka hans hjärta nämligen. Jag störtlipade en hel dag och såg det värsta framför mig. Vi pratade mkt om det hemma.
Som väl var behövde vi inte vänta så länge med undersökningarna utan vi fick tid ganska snabbt så vi slapp oroa oss för länge. De gjorde EKG bland annat och fann ett litet blåsljud. Detta ledde vidare till ny undersökning med ultraljud för att kika närmare på hjärtat. Vi väntar nu på resultaten. Men, vi är ganska optimistiska eftersom personalen sagt att det inte är så allvarligt förmodligen. Detta för att han vuxit så väldigt bra sen han kom, annars hade han inte gjort det. Nu vill vi bara att nån ska ringa och säga att allt är bra och att inga fler undersökningar behövs :).
Hoppas det blir en bra vecka för alla!
Ni är så fina som svarar! Känner att mina inlägg var lite lätt hysteriska så här i efterhand. Man blir ju typ tokig av denna process ;)
Idag känner jag mig lugnare. Dels för att jag fått en del symtom från o med förra veckan (bland annat diffust illamående, supertrött på kvällarna och pigg på morgonen - brukar vara precis tvärtom annars, nu går jag o lägger mig kl 21...) samt att vi var hos BM idag och fick se ett hjärta slå :)
Att träna var inte att tala om enligt läkaren, eftersom jag fortfarande är så pass svullen Efter ÖS. Ser ut som femte månaden ungefär... Så det är bara att gilla läget och fortsätta med promenader.
Tacksam för alla svar jag fick av er. Ska försöka att inte oroa mig och vara glad istället.
Ylle99 : fint av dig att berätta om din son. Måste varit hemskt jobbigt! Hur har det gått nu??
Inte hysterisk. Orolig! Det är normalt att vara orolig! Men det tar väldigt mycket energi i onödan så om man kan minska sin oro är det bra!
Ylle, nu måste du säga hur det går med den lille! Hur mår han? Du behöver inte vara rädd för att dela med dig av din ångest här!
Jag mår bra och väntar på att tiden ska gå till BF.
Calqyl, hur går det för dig! Jag misstänker att du inte mår så bra, för du har inte skrivit på ett tag! Jag tänker på dig!
Vi pratade om preventivmedel på föräldrakursen. Hur ska vi ställa oss till det? Jag tror jag vill ha fler barn. Och vi lyckades ju inte på egen hand trots 2,5 års försök. Men vi är ju oförklarligt barnlösa, så man kan ju aldrig veta. Jag kanske inte vill bli gravid direkt igen. Samtidigt.... Jag vill ju gärna försöka på egen hand ett tag innan vi försöker med ivf igen. Det är kanske lite tidigt att börja tänka på sånt redan ny men frågan väcktes av preventivmedelssnacket. Hur har ni resonerat, Ylle?
Hej på er!
Hur har påsken varit? Vi har varit hemma mkt och tagit det lugnt. Träffat lite vänner :).
Vi har inte fått några provsvar från sjukhuset än så vi tänkte ringa själva i veckan som kommer. Vår son verkar frisk och fortsätter utvecklas så av vad vi kan se och uppfatta är det ingen källa till oro. Vi har bestämt oss för att allt ok och att hjärtat kommer växa ihop allt efter som. Så det så.
Calqyl - du lyser med din frånvaro. Det känns inte bra att inte höra från dig. Hoppas du kan skriva några rader snart. Tänker på dig!
Jag började med p-piller nu i veckan faktiskt, Orka. Mensen är tillbaka. Märklig känsla! Det var inte helt självklart att återuppta pillerintaget men det var så det fick bli iaf. Bm tyckte det här p-medlet passade mig bäst.
Hur mår du nu Orka? Stor mage? Har du gått upp mkt i vikt? Funkar det att jobba?
Kram på er!
Hej!
Tack för att ni bryr er, betyder mycket! Som ni säkert förstått fick jag inte jobbet vilket knäckte mig helt. Ett par dagar efter beskedet skulle vi iväg med jobb och jag lyckades ha 3 helt fantastiskt roliga dagar men när jag kom hem kom verkligheten ifatt mig och jag mådde om möjligt ännu sämre. Detta ledde dock till ett väldigt ärligt och bra samtal med min man så nu har han sökt en utbildning vid mitt jobb så förhoppningsvis flyttar vi hit till hösten. Hade varit så skönt med en nystart.
Vad gäller bebisfronten är jag just nu på ruvdag 8 men har redan mensvärk och är ganska övertygad om att mensen kommer på torsdag eller fredag. Men hoppas gör man ju in i det sista.
Hoppas testen visar att er lille pojke är bättre Ylle! Verkar ju lovande att han mår bra iaf!
Tänk att det snart är dags, Orka! Jag tycker tiden gått jättefort men kan tänka mig dagarna segar sig fram nu på slutet :)
Hur mår du nu Ellie? Har du varit på UL?
Stor kram till er!