Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Hej på er!
Va' tiden går fort! Sommar redan och magar och bebisar växer :). Roligt att höra att det går så bra för alla :). Ok, Calqyls illamående låter ju inte toppen men det går ju som väl är över och det är för en god sak. Hoppas det blir bättre snart!
En månad gammal bebis alltså, Orka. Fantastiskt! Att följa utvecklingen hos sin bebis är så himla roligt, roligare än jag hade föreställt mig! Härligt med leenden! Skönt att höra att amningen går bra! Och att hon dessutom tar flaska, superbebis ;).
Vår kille är snart sex månader :). Han är nyfiken på omgivningen och vill ta, känna och smaka på allt.
Vi har haft en hektisk tid då vi har köpt en större lägenhet och då följaktligen måste sälja den vi bor i. Vi glömmer bort att vi inte är två vuxna som kan städa, måla, fixa, röja, bära på heltid eftersom vi har en liten kille som kräver sitt. Frustration... När vi väl insåg detta gick det bättre och förväntningarna på vad vi skulle hinna blev mer realistiska. Nu håller vi tummarna för att allt slit ska löna sig och att det blir ett gäng budgivare :).
Vi gjorde tillväxtultraljud också. Det ingick liksom i att vara "ivf-are" men de skulle ta bort det momentet nu tydligen.
Har du anledning att tro att nåt är galet? Allt kommer säkert gå jättebra! Sen är det väl inte dumt att ändå tänka igenom olika scenarier för att vara så förberedd det går.
Nähä, dags att fortsätta fixa lägenheten!
Ha en skön söndag!
Kram på er
Noomi vi gjorde ett VUL i vecka 9 och ett RUL heter det välbi vecka 19. Inget tillväxtultraljud för oss. Bytte ju landsting mitt i alltihop. Är ni väldigt nyfikna på bebisen? När den blir större sen kan man inte fånga hela kroppen på skärmen samtidigt.
Jag tror jag har fått mens. Avslaget var borta och hade bara rikliga flytningar när blödningarna kom tillbaka. Ringde min barnmorska som sa att det är vanligt att avslaget kommer tillbaka när man blir mer rörlig. Men det blir bara mer och mer nu och ser ut som mens tycker jag. Trodde det skulle vara mensfritt ett tag nu. Men det känns ok att den är här igen.
Ja, vi är väl mest nyfikna - har ingen egentlig anledning till oro... :) Vi får se hur vi gör!
Hallå på er. Här har det varit fullt upp med flytt igen. Till större boende. Lite trist att ägna så mycket tid inomhus så här års. Dessutom är det mycket roligare att umgås med sin bebis. Vi har bestämt att skjut mycket av uppackningen till hösten.
Minnet av barnlösheten och ivf-behandlingen bleknar allt mer. På något sätt börjar det kännas som något bra som vi gått igenom. Något som gör att vårt annars så vanliga medelklassliv inte känns lika självklart. Då är det lättare att få perspektiv och att förstå andra människors svårigheter.
Samtidigt undrar jag om jag inte blivit lite knäpp i bollen av det vi gick igenom. Jag har så svårt att känna full glädje. Jag är så synisk och kritisk till allt. Jag vill så gärna bli mindre orolig i själen.
Hej!
Roligt med större boende, Orka!
Jag blir lite orolig och fundersam av ditt sista stycke. Att känna sig nedstämd efter förlossning är ju inte särskilt ovanligt och för en del går det över snabbt men för andra blir det mer långvarigt.
Har du haft ditt återbesök hos bm än? När du har det tycker jag att du ska ta upp dina känslor och tankar. Hur man mår som mamma kom även upp på BVC vid någon av kontrollerna och jag fick svara på frågor och kryssa för huruvida jag kände mig nedstämd eller om jag hade svårt att ta mig för saker. Hur det här ser skiljer sig säkert mellan länen men nån slags "koll" kommer säkert.
Gå inte för länge och känn som du gör.
Hoppas ni andra mår bra i värmen! Man är ju varm som gravid redan så när det närmar sig 30-strecket ute är det ju inte helt skönt, vill jag minnas.
Hej Ylle och tack för omtanken. Jag mår bättre nu faktiskt. Det är semester för min man och vi har varit bortresta några dagar och sluppit flyttkaoset. Jag misstänker att flytten gjorde mig nedstämd. Ständigt dåligt samvete över att jag inte hann gulla med min dotter så mycket som jag ville. Hade jag kunnat bestämma tidpunkt för flytt skulle det inte varit nu, men det gick inte att göra det senare. Nu har vi fått mer tid för varandra. Min mans humör påverkar mig också mycket och om han är stressad blir jag det med.
Jag har varit på återbesök. Jag fick aldrig det riktiga förtroendet för min barnmorska där så jag skulle nog inte vilja prata med just henne om mina inre känslor. Rent fysiskt ser det bra ut. Måste bli mer ihärdig med knipövningarna. Nu ska jag nog gå och byta blöja på kissfröken.
Hej på er!
Va skönt att du mår bättre Orka, och att det verkar gå bra för alla :) Här är det full aktivitet i magen - igår var tjejen så aktiv att jag var helt öm i livmodern.... - får hoppas det inte blir en vildbatting när hon kommer ut! :D
Har börjat fundera på kära Försäkringskassan. Tycker det känns jättekrångligt!?!? Svårt att veta hur man vill vara hemma & vad som är bäst sättet att dela med sambon. Jag slår i inkomsttaket rejält, det gör inte han - är det då bättre att han är ledig mer??? - men nu har vi ju tagit in en vikarie på jobbet och "lovat" henne 1-1,5 år - och jag vill ju vara hemma länge.... Känns som en djungel! Tyckte ni det var krångligt med detta? Allt löser väl sig, men hade önskat att det var enklare! :)
Bara ca 75 dgr kvar nu! Ont i ländryggen, om jag är för "duktig" och arbetar i trädgården el så, och lite svällda fötter när det var som varmast.... - annars är allt ok. Skönt med några veckors semester nu!
:)
Hej! Kul att höra ifrån er! Hoppas verkligen du mår bättre Orka, annars tycker jag som Ylle att du ska prata med någon.
Bara 75 dagar kvar Noomi! Härligt!
Själv mår jag fortfarande dåligt :( Jag har precis tagit min första postafen och är så nervös. Jag tycker inte om att äta tabletter i onödan men nu känner jag att jag måste prova. På måndag åker vi till Frankrike en vecka och det hade ju varit kul om jag kunde må lite bättre då iaf.
Jag och mannen bråkade igår, jag tycker inte han ställer upp och hjälper mig och han tycker att jag bara tycker synd om mig själv...
Noomi, vad spännande att det närmar sig. Ja, det är ju några dagar kvar förstås, men inte alltför långt. Hur känner du inför förlossningen?
Calqyl, vad jobbigt att ni bråkat. När man mår illa vill man ju gnälla mycket och få medkänsla så känns det bättre. Min man var väldigt förstående där. Samtidigt kan det vara tufft att umgås med någon som bara pratar om hur dåligt hen mår. Försök få din man att förstå att han kan vara din medicin genom att ställa upp och lyssna när du behöver gnälla av dig.
Tankar inför förlossningen....:/ - har nog inte tänkt på det jättemycket, förutom att ut kommer hon på nåt sätt! ;) Känns som jag skulle vilja träna på mer andningsövningar, då jag tror att d kan hjälpa till. Men man ska ju ta sig tid och ork till det då... Jag har alltid sagt att jag vill ha all smärtlindrande som finns, men nu när man läst på om det lite så är jag mer tveksam.... Vad använde ni er av?
Som du skrev, Orka, att minnena bleknar mer och mer - håller med om det. Men däremot så kommer jag mkt väl ihåg utdrivningssmärtorna vid missfallet - och tänker att Ja, allt har sin mening. Fick ju ett liitet hum om vad som väntar... Hade ju inte något smärtstillande hemma som hjälpte.
Va jobbigt att inte illamåendet går över, Calqyl! :/ Vilken vecka är du i? Det är ju iaf många som får äta Postafen, så det ska väl inte vara nån fara. Men förstår dig - jag har knappt velat tagit en halv värktablett, även om behovet funnits.