Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Stort grattis Calqyl!!! Härligt att höra att ni mår bra och är friska (vad det verkar).
Nyårsafton är en bra födelsedag :).
Oj, era små sover riktigt bra! Min kille sover typ 20.00-07.00 och vaknar allt mellan tre till sex ggr däremellan. Men han somnar om med hjälp av den (än så länge) magiska tutten. Det där med att sova hela nätter är helt främmande här men samtidigt är det inget problem som det är nu heller. En sak om han hade varit vaken några timmar varje natt, men nu somnar han ju om.
Ny fas i livet för min del: jag har börjat jobba och min man är f-ledig.
En annan grej också: vår kille är verkligen ingen bebis längre. Han är så påtagligt ett litet barn nu. Han visar tydligt vad han vill och kan gå lite grann.
Hoppas allt flyter på nu, Calqyl! Att amningen funkar någorlunda (vi slet som bara den här) och att er lilla tjej hittar en dygnsrytm så småningom :).
Kram på er
Grattis Calqyl! :)
Åh tänk att ha en liten nyfödd hemma. Det är fantastiskt med en åttamånaders också. Ja minst lika kul. Tänk vad mycket ni har framför er! Om du vill får du gärna berätta om hur det gick till med allt.
Ylle vad spännande med en kille som går. Det blir mycket passning nu ett tag.
Noomi hur känns det att vara mamma? Hoppas du inte tar illa upp av min närgångna fråga. Du är tio år äldre än jag och måste ha längtat länge länge... Du kanske har berättat men jag minns inte riktigt. Din sambo hade barn sen tidigare. Hur länge hade ni försökt?
Klart jag inte tar illa upp!
Att vara Mamma.... - är helt fantastiskt. Och ännu lite ovant, och även lite läskigt -- tänk vilket ansvar man har för en liten människa! :) Jag hade aldrig kunnat ana dessa starka känslor man kan ha för sitt barn - helt otroligt. :D. Ikväll har dock lilla Maya fått lite feber, så nu får man känna på den där oron oxå. :/
Tidigare har det inte varit självklart för mig att jag ville skaffa barn. Vet inte riktigt varför, men hade ingen jättelängtan eller "behov" av det. Jag och min exman blev gravida när jag var 19, men tyckte vi var för unga så vi gjorde abort.
Längtan kom nog först för kanske 2-3 år sen. Då var jag singel, men hade alltid tanken att jag kunde "fixa" det själv i Danmark, och isf innan jag fyllde 40....
Blev ihop med sambon, och visste sen tidigare att han var lite kluven till fler barn. Hans barn är 14 och 17, och han är 46.....- han sa till mig för flera år sen (dejtat i omgångar i flera år, men aldrig funkat förrän nu) att han inte ville ha fler efter att han fyllde 40.. :/
Jag gjorde dock klart för honom när vi blev tillsammans den här gången (8ggn gillt, och funkar kanonbra ;) ) att jag definitivt ville ha barn. Men jag ville inte tvinga någon, så han kunde välja att va med på det, eller inte. Jag kunde som sagt fixa det på egen hand.... Han valde att vara med! :)
Vi försökte först 8 månader, tror jag, sen kom graviditeten som slutade i ett försenat missfall.... Därefter tog det nästan ett år till innan vi lyckades bli gravida igen. Och nu är vi här - och Maya har blivit 3,5 månad :)
Wow, åttonde gången gillt alltså! Snacka om att kärleken kan ta slingriga vägar. Hur känns det för din sambo att bli pappa igen nu?
Jag har alltid varit väldigt målmedveten. Jag har liksom vetat att jag vill ha barn. Men inte med mitt ex som jag var tillsammans med i fem år. Med honom kände jag att det aldrig skulle funka med familj. Ändå var vi tillsammans så länge. Det var osmart. Fast jag kände mig inte redo för barn då heller. Mitt uppe i studier och ungdomsliv. Sen tog det ju lite längre tid att bli gravid än vad som var önskvärt... Men nu har vi vår lilla kravelkrabat här hemma.
Jag tyckte det var spännande med din historia Noomi. Gjorde du och din exman aldrig några nya försök att bilda familj?
Hej!
Jag skrev ett jättelångt inlägg för ett tag sen som bara försvann innan jag hann posta det :( gör ett nytt försök nu :)
Allt går bra med vår lilla tjej som redan hunnit bli en månad! Växer gör hon som bara den, väger nu 5.1 kg och är 57cm lång. Hon är väldigt glad för mat och äter från en gång i timmen till var tredje timme. Detta gäller även på natten men för det mesta somnar hon om direkt så det fungerar bra. Amningen har gått bra ända från början så det är jätteskönt! Dock gör det fortfarande ont men hoppas det går över snart. Vi har ofta en liten skrikperiod på kvällen, verkar väldigt vanligt. Hade/har era det också?
Förlossningen gick bra, jag hade lätta värkar hemma från 5 på morgonen till 6 på kvällen då de började komma med 5min mellanrum. Halv tio åkte vi till sjukhuset och 00.11 var hon ute :) De fick använda sugklocka men annars gick det bra :) Dock känner jag mig lite snuvad på det fantastiska ögonblicket då man får upp bebisen på magen. Det hade jag verkligen sett fram emot men jagade så ont och skulle sys så det varigt jag kunde njuta av. Tyckte snarare det kändes helt fel att ha henne på magen när jag hade så ont. Inget roligt första intryck hon fick av sin mamma precis.... Hur upplevde ni det?
Hur är det att ha börjat jobba Ylle? Själv ska jag på arbetsintervju på fredag! Jag har ju veckopendlat innan men det är ju inget jag kan/vill fortsätta med nu.
Kram
Hej Calqyl!
Vad skönt att det går bra med amingen! Vad är det som gör ont? Är det när mjölken rinner till? Tänk att jag redan börjat glömma hur det var första tiden. Jag minns att det gjorde ont i hela bröstet i början av amningen. Det slutade väl efter några månader tror jag.
Jag ammar fortfarande, men bara på kvällarna. Jag har nämligen börjar jobba nu i februari när tösen fyllde nio månader. Min man är hemma nu och ska vara det i nio månader. De har det bra tillsammans! Det är lite tufft för mig att föräldraledigheten är över. Det positiva är att jag får möjlighet att börja längta efter min dotter. Förut var det ju så intensivt hela tiden att jag inte hann känna efter.
Vad var anledningen till sugklockan? Var det för dålig kraft i värkarna? Vad var det som gjorde ont? Hade du fått skador så du behövde sys mycket? Fick du ingen bedövning? Eller hjälpte det inte?
Vad tråkigt att du inte fick en mysig första stund med dottern! Hoppas ni hunnit ta igen det sedand ess! Jag skulle också sys men det gjorde inte ont. Däremot var jag rädd för att det skulle göra ont om lilltjejen sög på bröstet. Hon ville det hela tiden hon låg på magen, men fick inte för mig förrän jag hade sytts klart. Jag hade hört att livmodern drar ihop sig när barnet suger och att det kan göra ont. Då tänkte jag att jag skulle sprätta till så att barnmorskan som sydde skulle sy fel med nålen. Vilka idéer man kan ha! Men efter att precis ha fött barn är man lite trött på smärta!
När lillan väl fick komma till bröstet kände jag ingenting i livmodern. Och när barnmorskan kollade så hade livmodern dragit ihop sig jättemycket. Så det var tydligen inget att vara rädd för då.
Snabb förlossning ändå, calqyl! Skönt att det ändå gick bra, trots sugklocka. Och att amningen har funkat så bra, halleluja! ;)
Ja, det där med skrik på kvällarna känner jag väl igen. Der var under en period skrikigt vid tio varje kväll. Sen blev det mer gnäll. Vi brukade kalla det för kvällsgnället. Överlag har vi burit, vaggat och sjungit mkt för honom på kvällarna. Men det gör väl säkert många.
Du har en positiv ton i ditt inlägg, Calqyl. Det känns bra :).
Tufft att börja jobba, tycker jag! Det har tagit mig många veckor att vänja mig någorlunda vid det. Jobbar heltid men kommer köra deltid till hösten. Helgerna går så fruktansvärt snabbt och mkt är det som ska hinnas med så det har varit ganska ledsamt när det blivit måndag igen. Samtidigt har min son det jättebra med sin pappa och de får en närmare relation.
Hoppas intervjun gick bra! Har du fått reda på hur det gick?
Haha, ja, typiskt med såna idéer, Orka, när man är i den situationen.
Ha det så bra! Imorgon är det fredag :)!
Kram på er
Hej på er!
Nu sitter jag här på jobbet och stressar med allt som ska hinnas med. Men ibland behövs ju en paus och då kan jag passa på att skriva till er.
Allt är bra med oss. Lillan växer och kryper men hon går inte än. Det kommer väl vad det lider. Hon är så fruktansvärt rolig. Hon vickar på kroppen, rullar runt med huvudet och gör en massa ljud som får en att skratta. Speciellt gulligt är det ju att hon inte heller gör det medvetet för att vara rolig. Hon bara är rolig.
I vårt område bor ett lesbiskt par med tvillingar. Jämfört med dem känns vi som en väldigt konventionell familj. Det syns inte på utsidan att vi fick kämpa för att bli en familj.
Jag läste Ann Fernholms bok "Det sötaste vi har" och har bestämt mig för att ge min dotter en sockerreducerad uppväxt. Det kan bli tufft i dagens samhälle, med så mycket lättillgängligt godis, läsk, saft, kakor, bullar, snabbmat, sötat bröd, flingor, såser, med mera med mera. Det är ju till och med socker i kött, om man har otur och glömmer kolla ingrediensförteckningen. Dessutom så kommer hon ju gå på förskolan och skolan och den maten kan jag inte kontrollera.
Vi har pratat med min mans föräldrar om vår inställning och de accepterade den. Vi får se hur väl det efterlevs, för de är riktiga godisråttor. Som tur är lagar de bra mat. Vi ska prata med mina föräldrar också. Ungefär samma problem där.
Just nu funderar vi på om vi ska sätta in vår dotter på förskolan på deltid redan i augusti för att garantera en plats på det stället vi vill ha henne. Eller om vi ska sätta henne hos en dagmamma istället. Det var mer flexibelt med tider.
Hej på er!
Så roligt att höra att det går bra för alla. :) Tiden går så fort - Maya blev 6 mån igår! Lärt sig sitta sista veckorna, om än lite vingligt.. Inte alls fått till det där med att krypa, och inte heller vända sig från rygg till mage. Men det kommer väl... :) Däremot så kan hon "prata" hål i huvudet på mamma vissa dagar ;)
Orka, din fråga om jag och min exman gjorde några nya försök att bilda familj - nej, det gjorde vi inte. Vi hann inte. Vi gifte oss för att vi ville vara gifta innan vi skaffade barn...- Men så blev det ju inte..
En sockerreducerad uppväxt tycker jag låter jättebra, och skulle gärna satsa på det oxå. Har dock en sambo som älskar att baka sötsaker, så tror det kan bli svårt. Ska kämpa så mycket jag kan iaf - enbart godis på lördag, vatten ist för saft om man är törstig, etc....
Har lite ångest redan ang förskola. Tänkte börja på våren -17, när hon är ca 1,5 år -- men nu fick jag höra att det dagiset vi vill ha enbart tar in barn på hösten!??! .. Så nu har jag anmält henne till 1 nov...Man får väl ta minsta möjliga tid, så man iaf har en plats. Vi får se! Har oxå funderingar på dagmamma.... Föredrar nästan det.
Annars så är väl det stora just nu att min vikarie blev sjukskriven förra veckan och kommer inte tillbaka.... Skitkul. Har iaf en jätteduktig assistent, som kan mycket. Men nu har vi fått hoppa in och jobba lite - får försöka att snabbt lära henne det hon inte kan.
calqyl, jag kommer ihåg hur ont amningen gjorde i början! Ville nästan skrika rätt ut ibland... Men det går tack och lov över! Jag sprayade amningsinlägg med vatten och lade i frysen = jätteskönt för såriga bröst.
I nån av utvecklingesfaserna hade vi en skrikperiod på kvällen, tror det höll i sig 2-3 veckor.
Glad Påsk till er alla!