Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Oj här händer det grejer! Ruvningstiden, den gruvligaste och ändå mest spännande tiden. Allt eller inget kan hända! Berätta mer! Var det långa eller korta protokollet? Hur mådde du? Hur gick äggplocket?
Jag gjorde mycket ägglossningstest innan vi sökte hjälpt för barnlöshet. Av sköterskan fick vi rådet att skippa testen för i och med att jag hade regelbunden ägglossning så gav det inte så mycket. Det blev bara som en grej att stressa och må dåligt över. Det tyckte jag var ett bra råd så då släppte jag det. VI såg till att ha sex regelbundet med max fem dagars mellanrum istället.
I somras gjorde jag första ägglossningstestet på 3 år. Det gav utslag. Och så gjorde jag detta i oktober och det var helt tomt. Det är ju rätt normalt att inte ha ägglossning i alla cykler, så jag är inte så orolig. Jag hoppas på nästa cykel!
Ja, vi fick faktiskt hela 9 femdagarsodlade till frysen. Så vi kan verkligen vara tacksamma för det. Nu finns det fem ägg kvar.
Det är tufft att inte få några extra till frysen. Det finns å andra risk för överstimulering också och det är inte alls kul! Det har vi erfarenhet av i denna tråden. Men jag minns inte om det har med hormondosen att göra. Eller något annat. De sa att jag låg i riskzonen men jag klarade mig. Det blev 32(!) ägg. Så vi behöver nog sänka min dos om vi gör om färskförsök Jag fick väldigt ont efteråt och mådde pyton. Dey gick över efter ungefär ett dygn.
Är ni oförklarligt barnlösa? När sökte i hjälp? Känner ni många i er ålder som har barn? När jag var 26 hade vi inte ens börjat försöka ännu. Vi började när jag var 27. Har ni varit öppna med barnlösheten?
Det är tufft att inte få några extra till frysen. Det finns å andra risk för överstimulering också och det är inte alls kul! Det har vi erfarenhet av i denna tråden. Men jag minns inte om det har med hormondosen att göra. Eller något annat. De sa att jag låg i riskzonen men jag klarade mig. Det blev 32(!) ägg. Så vi behöver nog sänka min dos om vi gör om färskförsök Jag fick väldigt ont efteråt och mådde pyton. Dey gick över efter ungefär ett dygn.
Är ni oförklarligt barnlösa? När sökte i hjälp? Känner ni många i er ålder som har barn? När jag var 26 hade vi inte ens börjat försöka ännu. Vi började när jag var 27. Har ni varit öppna med barnlösheten?
Jaa känns lite jobbigt att man får börja om helt :( men de ville väl testa lite första omgången å se hur jag reagera. Oj 32! Det förstår jag måste ha gjort ont!
Ja vi är oförklarligt barnlösa. Jag har ett lägre amh värde men inget som säger att det skulle va problemet enligt läkaren. Vi sökte hjälp förra året i slutet av nov. Så snart har det gått ett år. Har försökt i tre år.. så är väldigt jobbigt med allt väntande :( fyller 27 om några veckor :) jag har berättat för
Mina nära vänner å en kollega men annars inget. Min kille har inte sagt till nån.
Hur var det för er då? Samma frågor tillbaka :)
Min man ville inte berätta för nån i början. Jag pratade i smyg med en vän för att orka. Sen övertalade jag honom om att vi skulle berätta för våra familjer. Jag ställde det som ultimatum för att orka gå igenom ivf. När dottern föddes berättade vi för släkt och Många vänner också. Jag ville inte att de skulle höra det omvägen. Men en del vänner och bekanta vet inte. Och inte jobbarkompisar. Är inte riktigt deras business. Min man var mycket skeptisk i början men har slappnat av mer med tiden . Det är nog lättare att vara oförklarligt barnlös som vi är för då behöver ingen känna att det är dens fel.
När vi började försöka hade nästan inga i vår bekantskapskrets barn men det hann blå några medan vi försökte. Det var jobbigt men nu är jag glad för att de har barn så vi min dotter har lekkamrater när vi ses.
Hur går det med givandet Ellencassandra. Står du ut?
Ruvandet skulle det ju stå!
Min man ville inte berätta för nån i början. Jag pratade i smyg med en vän för att orka. Sen övertalade jag honom om att vi skulle berätta för våra familjer. Jag ställde det som ultimatum för att orka gå igenom ivf. När dottern föddes berättade vi för släkt och Många vänner också. Jag ville inte att de skulle höra det omvägen. Men en del vänner och bekanta vet inte. Och inte jobbarkompisar. Är inte riktigt deras business. Min man var mycket skeptisk i början men har slappnat av mer med tiden . Det är nog lättare att vara oförklarligt barnlös som vi är för då behöver ingen känna att det är dens fel.
När vi började försöka hade nästan inga i vår bekantskapskrets barn men det hann blå några medan vi försökte. Det var jobbigt men nu är jag glad för att de har barn så vi min dotter har lekkamrater när vi ses.
Aj då! Det är det jobbigaste med alltihopa. Att försöka tolka kroppsliga symptom. Hoppas verkligen mensen håller sig borta ändå!
Vi har inte pratat tillsammans med vänner. Det har mest varit jag som pratat lite eller mycket om det med mina tjejkompisar. Ett par av våra vänner var uttalat nyfikna så dem pratade vi lite mer med tillsammans. Och med närmsta familjen. Min man är kanske relativt öppen men han är ändå MAN. Trist för männen att de ska vara så förbannat tillslutna.
Nu håller jag tummarna. Om det ändå händer med mensen så finns jag här!