Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Nu var det ett tag sedan vi hördes av. Vår dotter är nu snart sju månader och hon älskar att smaka mat och att sitta i sin barnstol vid bordet där hon har uppsikt över allt som händer.
Jag har börjat fundera över den dagen då hon frågar om hur man gör barn. Vi tänker berätta för henne att hon kommit till via IVF. Men i början är hon ju för liten för att förstå varken det ena eller det andra på något djupare plan. Ska vi berätta om hur barn blir till på vanligt sätt och sen tillägga att just hon blivit till med hjälp av en doktor. Eller ska vi först berätta om doktorn och sen om det vanliga sättet? Jag hittar ingen bra diskussion på nätet om hur man bör göra. Vet ni någon? Allt jag hittar är diskussioner angående att över huvud taget berätta eller inte.
Jag vill gärna ha lite lägesrapporter från er anta!
Hej! Oj 7 månader redan, tiden går verkligen fort! Själv har jag nu 11 dagar till bf och har precis haft min första "lediga" vecka. Så skönt att slippa vara ensam i veckorna. Alla påpekar hela tiden om hur jobbigt det måste vara för mig nu sista tiden och att jag väl bara vill att bebisen ska komma men jag känner inte så. Jag tycker det är jättemysigt att gå hemma med min stora mage :) Vi håller på att renovera hemma så kan lite vara därför jag inte är så otålig, vill gärna få klart innan bebisen kommer :)
Förra helgen ordnade mina systrar och närmsta vänner en babyshower för mig. Jag blev så överraskad! Trodde inte någon skulle göra det med tanke på att alla de har barn och jag har inte ordnat för någon av dom. Jag har lite blandade känslor för det här med babyshower men det var kul att träffa alla, fika gott och leka lite lekar :)
Svårt det här med hur man ska berätta, jag tror vi kommer berätta det vanliga sättet först och sen förklara att det dock inte fungerar för alla och då kan man behöva hjälpa naturen på vägen.
Är ni helt öppna med att era barn kommit till via ivf? Vi är inte det men det börjar bli svårt att hålla koll på vem som vet och inte vet och framför allt att lita på att de som vet inte berättar för andra. Min mans syskon vet inget och det tycker jag är jobbigt, jag är rädd att de ska få höra det från någon annan.
Sen är jag rädd att vårt barn ska bli retat i framtiden, är det något ni funderat på?
Calqyl, bara runt fyra dagar till bf nu! Vem vet, du kanske redan ligger på BB.... Som jag förstår det så är det mer vanligt att man håller sig runt bf när man fått hjälp, eftersom man vet exakt när befruktningen skett. I vårt fall var vi två dagar före bf. Det var skönt tycker jag. Jag är sååå nyfiken på hur det går för dig! Det känns så himla kul att vi alla tre som hängt här i tråden så länge nu snart har blivit mammor.
Och självklart är det kul att det gick så bra för alla nytillkomna också.
Nej vi är inte helt öppna med ivf. Hela släkten vet och de flesta av våra vänner. Men inte jobbarkompisar, grannar och andra ytligt bekanta. Det är ju svårt att garantera att folk inte pratar med varandra om att vi gjort ivf. Därför gick vi ut och berättade för hela släkten när barnet föddes, så att de som inte visste redan skulle få veta det då. På så sätt ville vi undvika konstiga situationer där någon "försäger sig" och sen mår dåligt över det. För lilltösens skull också, så att det avdramatiserades.
Vi gick ju i familjeterapi ett halvår innan ivf:en startade och då diskuterade vi detta mycket. Min man ville inte att vi berätta om ivf med argumenten att barnet inte skulle känna sig "riktig", att barnet skulle kunna bli mobbat och att det var en privatsak. Jag argumenterade emot med att jag inte skulle klara av att gå igneom ivf:en utan att prata med någon i min familj. Och då skulle det alltid finnas risk för att barnet skulle få reda på allt senare av någon som försäger sig och att det då skulle kunna bli en stor grej istället för att hålla det så neutralt som möjligt. Det där med mobbing pratade vi också om eftersom min man blev mobbad när han var liten. Men jag tror vi kom fram till att barn ju blir mobbade av alla möjliga anledningar som man inte rår över. Min kusin berättade häromdagen att hon blev retad för att hon hade ett mellannamn vilket de andra barnen just där inte hade....Ska man undvika mellannamn eller ska man ge dem ett....svårt val där. VI kommer nog inte basunera ut för hela världen om ivf men jag tror vi blivit mer och mer avslappnade angående det med tiden.
Hej på er!!!
Jag har inte varit inloggad på evigheter så det var verkligen på tiden :).
Så spännande att det är dags för Calqyl! Hoppas allt går fint. Det är en sån fantastiskt resa man gör.
I dessa tider blir jag lite sentimental eftersom det är ett år sen vår kille kom till världen. Förra året låg jag på förlossningen, tittade på adventsstjärnan i fönstret och låg och sjöng "En stjärna lyser så klart" (eller vad den nu heter) och var lite diffus efter olika preparat ;).
Mitt år som föräldraledig är strax till ända och en ny tid tar över. Min man ska vara f-ledig hela våren. Det har varit ett fantastiskt år, även om det varit tufft också emellanåt. I början tyckte jag det var väldigt ensamt. Sen blev det bättre då jag tog kontakt med folk mer och lärde känna andra mammor på öppna förskolan och liknande.
Jag har faktiskt inte alls funderat över huruvida man ska berätta om ivf'en eller inte. Jag vet inte om jag i dagsläget tycker att det är så viktigt. Hm, inte tänkt så mycket på det så kanske ändrar jag uppfattning senare.
Hoppas vi får en positiv uppdatering från Calqyl snart :)!
Annars önskar jag er en god jul om vi inte hörs innan dess.
Kram på er
Hej!
Fortfarande ingen bebis här, så nu hoppas jag han/hon stannar till efter jul eller tom till efter nyår ;)
Tack för att ni delar med er av kloka funderingar och erfarenheter, det är så värdefullt! Ibland känns det som ni är de enda som förstår men det är väl inte så konstigt man måste nog själv gå igenom barnlöshet och ivf för att verkligen förstå.
Hoppas ni får en helt fantastisk jul med era små så får jag fortsätta mysa med min stora mage :)
Kram på er!
God Jul tjejer! :)
Ja, nu får du knipa till efter nyår, Calqyl - januari är en bra månad att fylla år i. ;)
Maya har blivit 3 månader, tiden går fort..... Sen ca 3-4 veckor tillbaka så sover hon ca 9-10 timmar/natt, så det klagar vi inte på! :D
Hoppas ni får en riktigt bra jul- och nyårshelg!
God jul allesammans. Och alla bebisar födda och ofödda.
Vad skönt att få sova Noomi. Vår lilla vaknar fortfarande en eller två gånger per natt och vill amma. Men det är mysigt det med.
Nu väntar vi med spänning Calqyl! Och gott nytt år på er allesammans!
Hej!
Jag klarade det inte riktigt till januari, på självaste nyårsafton kom vår dotter! Allt gick bra och hon är såklart den sötaste som finns ;)
Kram på er
Stort grattis Calqyl! Äntligen!