Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Jag ringde kliniken idag och frågade om remissen, men fick till svar att vi får diskutera det när jag kommer dit. Hade ju tid på onsdag, men det blev ändrat så jag ska dit i morgon ist. Det har blivit en liten "twist" på det hela (iaf för stunden) - mensen som skulle kommit i lördags är fortf utebliven?? Ont i brösten och öm i magen.... Så de ville att vi kommer i morgon - och kollar om jag lyckats på egen hand :) ....NERVÖST!! ;)

Jag hoppas dock på att - om så är fallet - lyckas övertyga dem om att få behålla remissen. Det var ju min sista chans till den, då jag fyller 40 nu.

Ang om att berätta el inte berätta om ivf - jag tycker sånt är lite svårt (speciellt m familjen), så jag smackade helt sonika upp remissen på kylskåpet när den kom, och nu har säkert de flesta sett den! :D

Ojojoj! Ska ni alla gå och bli på smällen innan ni ens hunnit påbörja IVF ??
Vi får hålla tummarna för dig Noomi!
Har du vågar prova med något graviditetstest?

Modigt att bara sätta upp remissen på kylskåpet sådär!

Jag provade inte något hemma, för de ville att jag skulle komma dit och göra det. Kissade på en sticka - och det var JÄTTEPOSITIVT! :D

Hoppsan. Overkligt. Helt sjukt.

Allting bara virvlar runt i huvudet - samtidigt som man blir jätteglad så blir man jättenervös. Fick inte ha kvar remissen som "säkerhet", så nu är det bara att hålla alla tummar och tår att det går vägen.... Fick fragmin-sprutor som ska motverka missfall. Låter rätt oskönt att sticka dem i magen - får börja med dem ikväll. :)

Stort grattis Noomi!
Förstår att du är jätteglad och nervös samtidigt!
Taskigt att du inte fick ha kvar remissen tycker jag . Men annars är det ju väldigt positivt att du är gravid!
Kan man ta medicin för att motverka missfall??? Det låter skumt som tusan!

Tack Orka! :) Medicinen motverkar eg blodproppar/ är blodförtunnande, men skulle visst på något vis hjälpa till?? Jag bara tackar och tar emot ALLT som kan göra att detta går vägen. :))

Ja, jättetaskigt tycker jag med! Det kostar ju inte dem något att den ligger där.... Det HADE ju kunnat varit så att det hade varit någon månads väntetid till, och då hade den ju vart kvar. Men men! Nu är det som det är - och jag är glad för det!

Grattis Noomi!! Samma hände mig! Helt overkligt och tror fortfarande inte att det är sant efter 2 års försök och utredningar hit och dit! Ska på ett tidigt UL imorgon, bara för att jag nog inte kan tro på det fullt ut förrän då. Jag har faktiskt inte meddelat kliniken för IVF då den ligger i en annan stad och jag skulle höra av mig i slutet av januari då jag hade förväntad mens, så tänkte avvakta till imorgon i alla fall. Men gissar att det gäller samma med remissen. Fick du göra UL idag?

Orka, Ylle och alla ni i andra! Tack för allt fint stöd trots att det blev lite tokigt och off topic i tråden. Håll tummarna för imorgon...jättenervös och glad på samma gång!! :)

Noomi- stort grattis! Det känns ju helt otroligt att både du och hello lyckas på egen hand :), och samtidigt dessutom! Hoppas innerligen att det håller i sig! Underbart att slippa ivf-cirkusen!

Tråkigt att remissen försvinner. Den borde ligga kvar, kan man tycka.

Ellie- angående att börja undra om man verkligen vill bli gravid eller inte, tror jag absolut kan vara en försvarsmekanism! Ett sätt att gardera sig. Ta ett steg i taget, så kommer det gå bra. Det är ju svårt det där med huruvida man ska berätta el ej för vänner. Jag personligen hade nog haft svårt att inte berätta för nån alls om jag åkt iväg med vänner. Eftersom det är en sån stor grej och mycket ork och stort fokus gick åt till att ta rätt spruta och liknande, hade jag antingen berättat eller stannat hemma. Men det har väldigt mycket att göra med hur man är som person! Fördelen med att åka är ju att du kan fokusera på annat och inte helt gå upp i ivf'en :).

Orka- vad händer för dig härnäst? Besök hos bm snart?

Min förlossning: var börjar jag...? Värkarbetet startade som tidigare skrivit en vecka innan bebisen kom. Det positiva är att jag fick öva på att använda lustgasen innan det var dags på riktigt. Jag öppnade mig tre cm under den veckan sen hände inte mkt och jag åkte hem. Fick några dagar och nätter utan tokjobbiga värkar vilket var väldigt behövligt för att samla kraft.

Jag får fortsätta en annan gång. Vi ska iväg en sväng!

Kram

Tack så mycket! :D

De gjorde ingen ultraljud då det var för tidigt. Fick en ny tid för det om tre veckor. Har tagit sprutorna 3 dagar - och fortf inte vågat själv, så sambon har fått göra det :)).

Stort grattis Noomi! Det är ju lustigt hur det kan bli, men ack så härligt :)

Jag börjar med mina sprutor om en vecka och är lite nervös över allt man ska få till och hålla koll på, men det ska nog gå bra. Blir skönt när man väl kommit igång tror jag. 

Vill tacka för alla fina svar ni skriver. Det är så skönt att ha den här tråden att få prata av sig och hitta stöd i. Har bestämt mig för att jag inte åker med på den där tjejresan, då jag resonerar lite som du Ylle- antingen följa med och berätta, eller stanna hemma. Känner mig inte trygg med att prata om det så därför struntar jag i att följa med. Känns så onödigt att utsätta sig för en sådan situation. Är hellre hemma och fokuserar på att må bra!

Försöker just nu ställa mig in på att detta kan bli något som totalt förändrar livet... Har nog levt lite i förnekelse och bara levt på som vanligt. Men nu börjar det gå upp för mig att det faktiskt är på riktigt och jag vet ju innerst inne att detta är vad jag vill.

Är lite nyfiken på hur det går för dig Calqyl, om du nu VILL berätta, så klart.

Ha det bra allihopa!

Hej igen!

Tänkte fortsätta berätta om min förlossning (hm, har jag verkligen varit med om en förlossning ...märkligt).

En vecka efter att värkarna startat gick vattnet. Jag reste mig upp från sängen (det var kväll och vi höll på att göra oss redo att gå och lägga oss) när jag märker att det kommer en massa vätska från underlivet. Jag blev väldigt paff och bara stod och undrade vad jag skulle ta mig till. Ställde mig i duschen för att ändå vidta nån åtgärd. Sambon fick hämta andra kläder samt en handduk att lägga som en gigantisk binda i mina gravidleggings ;).

När jag sen ringer in till förlossningen är bm mycket skeptisk till att vattnet verkligen har gått. Hon ber mig i detalj berätta vad som hänt och varför jag tror att vattnet har gått. Jag blir nästan full i skratt för det är så fånigt att hon misstror mig. Samtidigt blir jag irriterad över att hon inte tar mitt personnummer och kollar min journal eftersom hon då sett min historia föregående vecka. Men nej, först när hon motvilligt sagt att jag väl får komma in på en kontroll, tar hon mitt personnummer.

Ironiskt nog stannar värkarna av när vattnet gått så morgonen därpå (vi sover över i förlossningsrummet) får jag värkstimulerande dropp. De startar droppet vid nio på morgonen och vid fyra på eftermiddagen är han ute.

Jag märkte inte av det så mycket men det var lite rörigt ett tag eftersom bebisens värden inte var så bra. Min sambo märkte såklart av mer och hann bli desto oroligare. Som tur var började krystvärkarna så några åtgärder för att få ut ungen behövdes aldrig som väl var.