Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Lycka till på återföringen, Calqyl! Visst är det bra att kliniken har öppet på helgen! Annars hade ju typ 2 av 7 återföringar fått skjutas fram, eftersom de skulle inträffat på helgen.
Ylle99, återföringen görs det antal dagar efter ägglossningen som det befruktade ägget var gammalt när det frystes. Calqyl har ju långtidsodlade, om jag minns rätt. Alltså sker insättningen nästan en vecka efter ägglossningen.
Intressant fundering det där med ägget. Det har jag aldrig funderat på. Här kommer mina högst lekmannamässiga funderingar.
Jag fick aldrig någon blödning (förutom en jätteliten två dagar efter införandet. Kan ha vairt en nidblödning när ägget fäste). Det är ju inte helt ovanligt att kvinnor ägglossar med mer än ett ägg, men att bara ett blir befruktat. Jag tror inte att kroppen måste göra sig av med det obefruktade genom mens, utan jag tror det obefruktade ägget kan tillbakabildas. Jag läset om en kvinna som var gravid med tvillingar. Ett av fostren dog tidigt i magen, men hon fick aldrig något missfall utan det döda fostret tillbakabildades. Det var ju bra för det fostret som fortfarande levde.
Jag kom, helt från det blå, att tänka på en sak som hände för några år sen. En kollega X till mig fick sitt fjärde barn, tyvärr alldeles för tidigt fött. Efter en månad av intensiv vård dog den lilla. Min man och jag hade påbörjat barnalstringsförsöken ett halvår tidigare och jag var i en känslig period. Jag pratade med en annan kollega Y om det, om hur ledsen jag blivit av barnets död. Min kollega Y har själv haft väldigt svårt att få barn och testade efter 10 år IVF och fick ett barn som idag är i tonåren. Kollega Y ställde sig nästan lite kallsinnig och ville inte alls tycka synd om kollega X eftersom X redan hade tre barn sedan tidigare. Om kollega X däremot hade varit typ 40 år och detta varit hennes enda barn, då hade Y kunnat tänka sig att tycka synd om henne. Jag blev nästan lite chockad av resonemanget.
Nu när det börjar bli alltmer sannolikt att vi kommer att få vårt efterlängtade barn, så har jag börjat få lite distans till barnlösheten. Att sakna ett barn som aldrig fötts är hemskt jobbigt, men att förlora ett fött barn måste ju vara FRUKTANSVÄRT. Förstår inte hur man kan ställa sig kall till någon vars barn dött, bara för att den har andra barn. Självklart är det ju värre om man inte har några andra barn alls, men ÄNDÅ.
Hur resonerar ni?
Jo, vi är allt lite nyfikna att gå på ultraljud igen. Det blir den 2:a december 
Jag är lite nervös också!
I natt drömde jag att jag födde mitt barn redan nu, och att det var jättelitet men mådde bra. Knäpp dröm!
Jag har börjat fundera på en sak.. Jag har ju haft ägglossning, vad händer med det ägget? Känns som jag borde blöda ut det även om jag blir gravid med embryot de ska återföra. Förstår ni hur jag menar?
Solrosen, jag undrar lite vad du menar. Inte var det svar på på frågan i vilket fall.
Inte bara jag som inte fattade alltså. Förstår inte svaret alls.
Jag ber om ursäkt ifall jag förvirrade till inlägget. Det var inte min mening.
Du får gärna vara med i vår tråd, Solrosen. Vem är du?
Orka:
Jag skulle tänka att Y-kollegan fortfarande inte accepterat sitt förflutna och sin barnlöshet, trots att det gått så många år. Hon har inte släppt den känslan av utanförskap och missunnsamhet, som vi här också drabbas av emellanåt. Skillnaden är väl att vi (tror jag) gör vad vi kan (har kunnat) för att inte visa dessa fula känslor utåt eftersom vi inte är särskilt stolta över att känna så. Man vill ju alltid kunna glädjas/känna sorg med andra på ett genuint sätt iaf om man vill vara en god medmänniska. Din kollega däremot hade väl inte kommit dit i sin process och kunde kanske inte vara en så pass stor människa art hon kunde åsidosätta sina egna erfarenheter och sin egen bitterhet. Så tänker jag iaf.
Jag tänker att, och nu är jag såklart ute på hal is eftersom jag ger mig in i ett svårt ämne utan personlig erfarenhet, att det kan vara lättare att hantera (kanske fel ord...), gå vidare eller hur hur jag ska uttrycka mig, om man har barn sen innan eftersom de kräver ditt fokus, din kärlek och uppmärksamhet.
Att hålla på att rangordna sorg blir föga konstruktivt.
Jag hoppas att Y aldrig yppade sina tankar till X... Det händer ju tyvärr att en del är snabba med att kontra med " men jag har varit om det här och då var det si och så" och då antyder att det hen var med om varit mkt värre. Har en sån kollega...
Ha en skön helg! Och lycka till imorgon, Calqyl (om det var imorgon dvs).
Hej! Hoppar gärna in här om jag får? Ni verkar vara ett mysigt gäng :) har inte hunnit läsa in mig på tråden men ska göra det någon dag framöver. Har precis gjort en konisering och tagit bort cellförändringar som gick bra, de fick bort allt. Väntar nu bara på definitivt svar från analysen innan vi får gå på nybesök för IVF. Hade tid redan i augusti men fick vänta pga cellförändringarna. Har ni några goda råd inför starten? Ha en fin lördag :)
Hej hello!
Välkommen.
Vad är konisering?
Ska du börja ditt första ivf-försök?
Vi är tre personer här som började ungefär samtidigt med ivf, men där resultaten blivit lite olika och olika biverkningar. Två av oss har lyckats, och jag är en av dem. Är redan i v.31!
Något råd inför ivf-försöket....hm. Jo, håll utkik efter överstimulering och se till att få info om detta. Jag råkade ut för det och det är verkligen ingen hit. Jag hade inte fått nån info om det vilket gjorde att jag inte sökte hjälp i tid utan trodde det var normala biverkningar.