Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Ja, det är en fin tråd vi har! Jag är så himla glad för att ni finns här!
Jag har inte varit inne på så många andra trådar. Det känns lite anonymt med de större trådarna.

Ylle99, så himla kul att din lille spillevink i magen mår fint!

Calqyl, jag känner så med dig. Så dumt att du bollas runt hela tiden! Jag tycker du ska ringa till kvinnokliniken i din stad, gråt och hulka i luren, och försök få en tid så fort som möjligt. Det är tyvärr så man måste göra för att få hjälp. Jag är inte så bra på det själv, dock.

Ett tag umgicks jag med några vänner som hade problem med ångest och annat som de sökte hjälp för. De tyckte det var jättejobbigt att ringa och försöka stöta på i sjukvården. Men så kom de på att det inte alls var lika jobbigt att ringa för någon annans räkning. Så då började de ringa och låtsas vara den andra personen i luren. När de ringde för sin kompis räkning var det lättare att vara "krävande".
Det hela byggde på att de stod varandra väldigt nära och visste allt om varandra.

Det är ju en fin balansgång det där, mellan integriteten och behovet av att dela med sig av sin börda. I en idealvärd skulle ju folk känna till ens problem men bara stötta och fråga när det behövs. Det är lite väl mycket begärt av medmänniskorna att de ska vara tankeläsare. Men man kan ju alltid önska...

Nu har jag överlevt en möhippa med sex mammor, två blivande mammor, och så lilla jag. Mest kompisar från gymnasiet. Vänner jag inte träffat på länge.
Jag tror halva tiden handlade om ultraljud, barnets sparkar, vad man ska äta och inte äta, hur mycket man ska äta, hur mycket man ska äta, om man ska använda hudkrämer eller inte, om man ville veta barnets kön, när det börjar bli dags för syskon, vilka kläder man kan ha under graviditeten. Och så vidare.Och så vidare.
Ytterligare en fjärdedel handlade om husrenovering och husköp.
Ibland förbannar jag att jag är född till kvinna. Jag vill hellre prata politik känner jag nu.

Jag höll mig mest tyst hela tiden för att undvika frågor. Men det hjälptes inte. Tillslut kläckte ändå en kompis ur sig att det bara var jag kvar nu och frågade om jag kanske ville ha barn.
Då orkade jag inte mer utan sa bara "Vi kan inte få barn". Frågestunden slutade inte för det utan då kom det följdfrågor "Jaha, så ni har börjat kolla på alternativ då?". Då svarade jag att jag inte ville prata mer om det.
Då kände tjejen sig nog lite dum för hon kom fram sen och sa "Hoppas du inte tog illa upp". Jag ville gärna svara henne att jag visst tagit illa upp, men skonade henne och svarade bara igen att jag inte ville prata om det.

Så himla trött jag är. Jag måste undvika att umgås med kvinnor i grupp.

Calqyl, hur går det för dig? Hur mår du? Kunde ni åka till Stockholm?

Men Gud vilken mardrömshippa! Fy, vad hemskt! Jag hade nog åkt därifrån med nån slags ursäkt, beroende på hur väl jag kände bruden iofs. Vet att jag haft såna planer innan när jag inte vetat vilka människor jag ska träffa. På en möhippa tog jag bilen just för att kunna dra ifall det blev outhärdligt.

Usch... Kunde inte nån haft vett att tala om nåt annat med dig? Antagligen hade de alla haft lätt för att bli gravida och hade väl ingen tanke på att det där kan variera.

Kanske, kanske kan man ändå lära sig nåt av det. Så brukar jag tänka även om nåt är skitjobbigt så kanske man ändå går vidare och blir mer stärkt inför andra situationer. Man gör sig förberedd med olika fraser eller ursäkter nästa gång.

Jag hoppas verkligen innerligt att ni lyckas till hösten!!! Vet ni när era kliniker öppnar igen efter sommaren?

Vi var på inskrivning idag. Hade bra värden förutom lågt blodtryck. Mkt info i övrigt.

Calqyl, hur går det med dig?

Hej!
Nu är jag tillbaka med lite ork och tid att skriva. Jag fick som sagt reda på att det var kört förra tisdagen och redan på fredagen fick jag tid på lasarettet i min hemstad för att kolla upp missfallet. Det hade fortfarande inte startat av sig själv så då frågade jag läkaren om vi kunde vänta tills efter helgen eftersom jag skulle till Stockholm och det gick bra. Så skönt! Han tyckte inte ens det var konstigt att jag frågade utan förstod precis. Jag kan säga det är sån skillnad på bemötandet från "mitt" sjukhus och där jag gjort ivf! Äntligen får man lite medkänsla och omtänksamhet. Så igår låg jag inne på sjukhuset hela dagen, min mamma följde med och höll mig sällskap. Jag fick 4 tabletter som jag fick stoppa upp därnere och sen var det bara att vänta. Efter ca 4! timmar började jag blöda litegrann, fick massor av smärtstillande så gjorde inte speciellt ont. Kom inte speciellt mycket blod men hinnsäcken var så liten sa barnmorskan så det var inte säkert att det skulle komma så mycket. Två timmar senare var jag väldigt trött på sjukhusmiljö så då bestämde vi oss för att åka hem. Och när jag väl kommit hem då drog blödningarna igång! Fy fan säger jag bara, hade inte jätteont men gud va obehagligt med så mycket blod. Fick gå på toa minst en gång i timmen för att byta binda och vilka klumpar som kom ut. Förlåt om jag är lite väl detaljerat men det var nog det värsta jag varit med om.. Ringde min mamma i panik, var mest rädd för hur jag skulle kunna sova utan att blöda ner hela sängen eftersom jag blödde igenom en binda så fort. Hon stack iväg till Maxi och köpte de allra största och tjockaste bindorna de hade men redan när hon kom hade blödningarna lugnat ner sig och inatt har det knappt kommit något alls. Men usch vad jag längtar tills detta är över. Men för att göra det ännu lite tråkigare kommer jag blöda ca 2-3 veckor vilket är hela min semester och jag får inte bada så länge jag blöder.. Är ju egentligen en skitgrej i det hela men jag blev jätteledsen..

Usch ja, låter som en riktig mardrömshippa! Jag tyckte det var bra av dig att säga ifrån! Och sen säga att du inte ville prata om det, dom kan gott få undra! Jag berättade ju om dopet jag var på, klarade ju mig mirakulöst från gravidfrågor men idag fick jag ett sms från mamman till pojken som döptes, tillika en av mina bästa kompisar som vet om att vi försökt så länge. "Jag har funderat på en sak sen festen... Är du gravid??? Hoppas du inte tar illa upp att jag skriver och frågar :)"
Alltså jag blev så arg och ledsen, hade jag varit gravid hade jag väl sagt det! och om inte hade jag haft en bra anledning till att inte säga det, som till exempel att jag är gravid men det finns inget levande foster! Också just kommentaren "hoppas du inte tar illa upp" Det är precis som hon vet att det inte är okej att fråga men hon är så jävla nyfiken att hon inte kan låta bli. Hade varit en sak om hon när vi träffades frågade hur det gick, det har jag inget emot men vi har inte pratat om det på säkert ett år och att då bara skicka ett sms..

Gud vad jag skriver nu igen! Det är tydligen min grej, jag samlar allt inom mig och sen kommer det på en gång ;)

Skönt att höra att det går bra för dig Ylle99! Måste du gå på tätare kontroller nu för att kolla blodtrycket?

Kram på er!

Hej igen Calqyl! Så skönt att höra från dig igen! Jag har gått och varit lite orolig, men jag vet ju att du är stark och klarar dig fint trots allt det jobbiga som du varit med om de senaste dagarna. Jag förstår att du blev ledsen över att inte kunna bada. Det är som extra salt i såren.
Usch det är hemskt när det blöder så där. Man tror ju att något har gått sönder därnere. Jag blödde ju rätt mycket efter IVF-försöket, men det var ändå inget mot det du beskriver. Fy tusan!
För mig går det bra med hur mycket detaljer och hur mycket text som helst. Det är ju här vi har möjlighet att skriva om allt med vänner som förstår, och då gäller det att passa på!
Jag skulle blivit rasande och jätteledsen över ett sånt sms du fick. Just precis det där, att folk säger "hoppas du inte tar/tog illa upp" betyder ju att det finns en stor risk för just det. Och då är det bättre att knipa käft. Om man misstänker att någon tagit illa upp av något man sagt, kan man väl be om ursäkt istället.
Jag är väldigt tudelad vad gäller detta med frågor om barn och graviditet. Det är ju inte OK att någon snokar för att den bara är nyfiken. Men samtidigt vill man ju ha medmänsklighet och frågor från personer som verkligen bryr sig. Kanske är allting en gråzon.

Hej igen!

Jag har varit bortrest ett par dagar men är hemkommen nu. Vi har haft det jättebra, sett och upplevt massor på några dagar, men storstäder tar på krafterna så jag njuter av tystnaden här nu ;).

Calqyl - vilken hemsk upplevelse det måste varit! Att man ska behöva gå igenom så mkt, herregud. Jag har inte hört så många missfallsberättelser men det låter ju fruktansvärt.

Du skriver att du fått bättre bemötande på ditt hemsjukhus än på ivf-kliniken. Skönt att du fick ett bra bemötande nu när det här hände! Man är ju så tacksam att man får hjälp och omtanke när man är sjuk. Däremot var det tråkigt att du inte fick samma bemötande på din ivf-klinik. De ska ju ändå vara experter inom området.

Jag har haft turen att ha träffat så omhändertagande barnmorskor och undersköterskor under de här månaderna. Det har ju blivit några stycken vid det här laget.

Vilken otroligt dum fråga och kommentar från din vän. Visste hon om att du gjort ivf?

Åh, hade nog svarat något mkt kort utan hälsningsfras eller avslutningsfest. Eller kanske beskrivit allting som hänt och hur det känns? Nja...jag hade nog gärna velat det men inte vågat.

Helt ok med detaljerna! Ös på ;).

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen .

Jag har tagit semester från barnlösheten. Så jag försvinner härifrån några veckor för att ägna min hjärna åt andra tankar ett tag. Jag kommer vara på resande fot en hel del, så då kommer jag inte att kunna skriva.

Vi gör förmodligen ett nytt försök med frysåterföring i augusti. Då är jag tillbaka. Jag hoppas att ni är det med, mina goa vänner!

Ha en riktigt fin sommar!

Ha det så bra, Orka! Glöm allt ni är uppe i och njut av ledighet och allt fint livet ändå har att ge!

Kram

Hej!
Nu är jag tillbaka igen efter en skön semester. Jag har försökt att ha så mycket semester som det bara går från barnlösheten också och det har gått ganska bra. Men som ni ju så väl känner till är det helt omöjligt att inte bli påmind flera gånger dagligen. Det är otroligt hur många gravidmagar och små bebisar i vagnar som dyker upp så här års.
Dessutom jobbar folk på att hålla oss påminda. Ny granne: Har ni några barn? Nehej inte, men det kanske kommer? Loppisföreståndare: Har ni funderat på att skaffa barn? Som om hon har med det att göra? Föräldrars bekanta: Har ni några barnplaner? Jag svarade tvärt att jag inte vill prata om det. Blev lite tryckt stämning sedan men det var inte mitt fel.
Vi hade besök på sommarstället av en vän till mig med tre småbarn. Genast var snacket igång om barnuppfostran och allt möjligt och om hur det är att andas in lustgas under förlossning. Det var min morsa som drev på. När de hade åkt tyckte hon att mina vänner var så beundransvärda som hade skaffat tre barn så tätt, för att syskonen ska ha mycket glädje av varandra. Jag borde inte bli ledsen, men jag blev det. Jag blir ledsen av nästan allt som har med barn att göra nuförtiden. Speciellt varje gång man får skrivet på näsan att vissa kan "planera" sin familj.
Jag har samlat på mig en massa saker jag vill skriva om. Jag kommer portionera ut det. Hoppas ni är kvar och läser! 

Jag ska avsluta med lite positivism: Vi provade att plocka egna musslor i sommar. Supergott! Vi var också på resa i Mellansverige och Norge och såg många avslappnade människor både med och utan barn. Det finns hopp om livet oavsett hur det blir för oss! Sommarkramar på er från Orka!