Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Ylle99, det var ett smart sätt att omformulera det hela . Jag förstår att det känns konstigt att smälta att ni nu verkligen ska bli föräldrar. Att berätta det för alla blir så definitivt. Det kommer så många frågor också, antar jag. Som att blotta sig lite, kan det kanske kännas som. Vad fick du för reaktioner och hur kändes det?

Ylle99, det kan komma en drös med människor som börjar ställa en del dumma frågor efter brölloppet. Det hände oss. Så det kan vara klokt som du skriver, att bestämma er innan för vad ni vill svara.

Tack för råden. Det hjälper att få lite perspektiv utifrån. Jag lugnade ner mig lite när jag skrivit av mig också. Det har inte kommit något mer blod sen sist, men mensvärken ligger och maler, som vanligt. Det är några dagar kvar till beräknad mens. Så jag försöker att inte tänka så mycket. Och så tror jag att jag skiter i vårt avtal, om det inte funkar. Det var ju mest jag som ville att vi skulle ha en strategi den här gången. Jag vill inte ha mer bråk. Men vi får helt enkelt se hur det blir. Jag har varit väldigt tydlig mot min man att jag inte orkar med att han beter sig illa. Så nu är det lite upp till honom också.

Vi åker till stugan. Jag tror det blir skönt att komma iväg lite. Plocka lite svamp kanske (vågar jag äta det om jag nu skulle vara gravid ??).

Jag berättade för min nya chef i ett mail att vi håller på med assisterad befruktning och att jag måste vara ledig med kort varsel ibland. Min chef är sällan inne och hans kontor är väldigt lyhört, så jag valde mailen. Han var jättegullig och skrev att jag självklart fick vara ledig och att jag skulle säga till om min arbetsbelastning var för hög, så kunde vi stuva om arbetet. Jag jobbar i en bransch där det kan gå lite upp och ner med arbetstoppar. Så det är skönt att ha en förstående chef . Min förra chef var också jättebra.

Vi betalar också våra frysförsök själva. Vårt förra landsting sponsrade bara färksförsök, inga frysförsök. Jag vet inte hur det är med vårt nya landsting, men det orkar jag inte rådda i.

Hur har det gått med embryot, Orka?

Förstående chefer underlättar livet massor! Tummen upp på det!

Hej!

Jag vet inte hur det går faktiskt .
Å ena sidan är min mens några dagar sen, å andra sidan har jag fått tre negativa graviditetstest i rad.

Tecken på icke graviditet:
-Negativa gravtest (3 dagar i rad med morgonurin)
-Jag har inte längre ont i brösten.

Tecken på graviditet, kanske:
-Mensen är sen cirka 3 dagar. Jag har inte ens haft några småblödningar sen strax efter införandet. Och jag brukar alltid ha småblödningar före mens. Mensen brukar inte heller vara sen.
-Mensvärken kommer med allt längre mellanrum.
-Jag får blodtrycksfall lite nu och då. Det brukar jag inte få.
-Hård i magen. Före mens brukar jag alltid vara lös i magen. Jag är dessutom sällan hård i magen. När man är gravid bildas med progesteron som kan göra att man blir trög i magen, tydligen.
-Termostaten hoppas jenka och jitterbugg. Ibland blir jag jättevarm, ibland jättekall.

Vet ej-tecken:
-Jag är lynnigare och får små vredesutbrott. Det brukar jag ha i samband med mens, så jag vet inte hur det ska tolkas.
-Hungrigare, kan bero på att jag höll igen lite på maten förra månaden.
-Brösten känns lite fylligare, men det brukar de göra före mens.

Så nu är det bara att vänta och se. Förut trodde jag verkligen att jag var gravid, men nu tror jag inte det längre. Först kändes det jättejobbigt att vänta, men nu har jag lugnat ner mig lite. Det är ju inget jag kan styra ändå.

Min man och jag har inte pratat något om blastocysten på cirka 1,5 veckor. Han vågar inte fråga något och jag vågar inte nämna något. Så jag vet inte vad han tänker och tror. Men han har väl inte superkoll på när mensen borde komma. Så än så länge behåller jag allt för mig själv.

Åh vad jobbigt för dig Orka att inte veta! Jag känner så igen de där tecknen, man blir helt galen och vet inte vad man ska tro. Jag fortsätter hålla tummarna iaf!

Låter tufft att du ska behöva hålla det för dig själv men om det är det som fungerar för er just nu så får det vara så! Finns ju inga rätt eller fel..

Va skönt att din chef tog det så bra, du har det tufft nog. 

Förra helgen var det sista dopet för den här gången, så skönt! Min sambo var fadder så jag var lite orolig hur det skulle kännas när han stod där framme men det gick bra. Värre var det när min systers son döptes, vet inte varför det är jobbigare när det är någon som står nära...

Igår var jag och shoppade med en kompis som fått barn för 7 veckor sedan. Hon vet inte om vår situation så det blev mycket fokus på barnet.. Det är så påfrestande, å ena sidan vill jag vara närvarande, det är ju ändå min väns barn men å andra sidan är det så tufft! Hon frågade också om jag inte blev sugen på att skaffa barn nu när jag har så mycket barn omkring mig.. ja jo det blir man ju svarade jag lite svävande.. det sjuka är att jag får dålig samvete för att jag inte berättar sanningen. Ja just de, när vi stod i kön för att köpa mat ser jag en av sköterskorna jag hade vid ÄP! Kändes väldigt konstigt..

Minns ni att jag berättade att en kompis skickade sms och frågade om jag var gravid? Iaf så svarade jag aldrig på det utan har bara låtsats som ingenting, i fredags var vi där på middag och ingen av oss tog upp det.. jag hade tänkt göra det men det blev aldrig läge.. Kändes verkligen som elefanten i rummet eller hur man nu säger ;)

Själv har jag som sagt fullt upp med bröllopet (bara 5 veckor kvar!) men största anledningen till att jag skriver så sällan är att det är så krångligt att skriva från min mobil och jag sitter sällan vid en dator (förutom på jobbet). När jag hade iPhone kunde jag ladda ner en app men jag hittar inte den nu på min samsung..

Jag hoppas verkligen att den sena mensen tyder på rätt sak!!! Du redogör tydligt för dina symptom och tja...det kan ju tyda på båda resultaten. Det är ju fruktansvärt irriterande att "före mensen"-symptom i så hög grad är lika gravidsymptom.

En slags vakuumperiod...bara vänta och se.

Calqyl- tuff shoppingrunda. Vissa vänner är ju lättare att berätta för andra... Med någon vän kände jag att det blev svårt att fortsätta umgås utan att berätta eftersom det hade blivit en så stor del av mig. Men när hon messade nyheten om att hon väntade sitt tredje barn så kände jag det var dags att berätta. Men det där är ju väldigt individuellt. Man måste ju känna själv vad som känns rätt.

Jag skriver alltid från mobilen...därav lite väl korta stycken och förklaringar från min sida. Inte helt lyckat alltid ;).

Av någon anledning fattade jag aldrig att det fanns vettig litteratur att läsa om barnlöshet. Jag tror att jag tänkte att det ju är så pass ovanligt osv. Jag hänger ändå på bibblan ibland och läser böcker. Jag sökte bara efter bloggar och info på nätet. Så lite snopet när jag i helgen besökte biblioteket för hitta roliga böcker om att vara gravid, i kategorien bredvid den jag sökte efter, hittar massor sv böcker om barnlöshet! Åh, vad jag hade velat hitta dem tidigare! Lånade ändå en bok faktiskt. Så vill ni känna lite gemenskap på rekommenderar jag medicin-hyllan.

Jag är GRAVID!!!!!!!!!!!

Jag har ju tidigare i den här tråden varit väldigt kritisk till dyra ägglossningstester. (Företag som tjänar massa pengar på oss stackars barnlösa).  Sen fick jag ju ge med mig och köra de dyra i alla fall för de billiga funkade ju inte så bra när vi skulle göra återföringen.

Nu måste jag även ge mig på punkten billiga graviditetstester.
BIM +0 Billigt test från klinik NEG, billigt eget test NEG (kvällsurin)
BIM +1 Billigt test från klinik NEG, billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +2 Billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +3 Billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +4 Billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +5 Billigt eget test NEG (morgonurin), Clearblue digitaltest GRAVID!!!! 

Dessa billiga skittester har fördunkat min tillvaro länge nog nu. Köp dyra tester! Jag tröttnade när illamåendet smög sig på igår och gick och köpte ett dyrt digitalt test istället! Nu skulle det bevisas!

Jag pratade med min man i söndags och det gick jättebra. Han stöttade mig och lyssnade på hur jag kände det. Förvirrad/ledsen/glad/orolig.
Han vet inte om det definitivt positiva beskedet ännu. Ikväll ska jag överraska honom med räkor, alkoholfritt bubbel - och glasstårta (värdigt en eskimåbebis).

Förlåt att jag är lite egocentrisk just nu och bara skriver om mig själv. Jag återkommer till er inom kort. Ni skriver så tankvärda saker!

Haha, vilka fantastiska nyheter!!! Grattis i mängder!!! Äntligen!!!!

Att det skulle ta så lång tid innan det gav utslag!

Fira nu att det äntligen har tagit sig! Grattis än en gång!

Kram

GRATTIS!!!!!! Så glad för din skull!!

Jag har alltid kört med dyra tester och det är jag glad för nu ;)

Stor kram och lycka till!

Hej igen. Nu är jag tillbaka. För första gången skriver även jag från mobil. Har fått mobil via jobbet.

Det känns väldigt konstigt allting. Trodde jag skulle bli överlycklig men det är lite som Calqyl skrev tidigare att jag inte är så glad som jag trodde. Det är väl svårt att smälta kanske. Glädjen kanske kommer smygande allteftersom.

Hur känns det för dig Calqyl? Jag kände mig hemskt utanför när ni båda var gravida, fastän att ni båda var så gulliga mot mig.

Nu har vi åtminstone gemensamt att alla har fått plussa. Inte illa.

Det är verkligen svårt med omgivningen ibland. Jag berättade tidigare om en kollega som tyckte vi skulle skaffa barn. Jag sa att vi får se om det går. Hon blev lite skamsen. Men idag var hon på nästa person om samma sak. Vissa lär sig aldrig.

Jag får också typ dåligt samvete när jag svarar svävande. Tror jag får dåligt samvete för alla andra ofrivilligt barnlösa.

Intressant om böcker på biblioteket.

En skillnad jag märkt är att jag fått lite mer lugn i kroppen nu när jag vet att jag kan bli gravid. Jag är också med i klubben. Men jag tycker fortfarande att folk som pratar om sina bebisar på jobbet är sjukt självupptagna.

Hej!

Vilken galen helg jag haft! I lördags var det möhippa för mig :) Vi hade så himla roligt och dagen blev så lyckad!! Nu är bröllopet verkligen riktigt nära ;) Och för en gångs skull kunde jag verkligen njuta av att inte vara gravid, det blev fest lååångt in på natten ;) Det var två gravida bjudna till möhippan men ingen av dom kunde så det var ganska skönt. Min systers sambo kom förbi med deras son en kort stund eftersom han fortfarande ammar men annars var det helt bebisfritt ;)
Kompisen jag berätta om, som jag var och shoppade med, missade min möhippa. Först var det "bebiskrångel" som hon kallade det och sedan gick bilen sönder.. Vet inte vad jag ska tro, känns inte som hon ansträngde sig jättemycket för att kunna vara med.. Men jag vet inte, hon gjorde kanske allt hon kunde..

Klart jag känner mig lite utanför men mest kände jag att jag vill försöka nu, nu, nu! Men jag ska ha mens nu till helgen och sen nästa gång får vi förhoppningsvis försöka så nu känns det ändå nära! Och det är som du säger, nu har vi iaf lyckats bli gravida en gång så jag räknar med att bli det igen! Jag var så himla nervös för dig skull iom att det inte tog sig förra gången så jag blev så glad för din skull :)

Tror aldrig man lär sig om man inte själv varit med om det, tyvärr.. 

Ja kanske är det därför man känner sig skyldig.. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte vill berätta för alla.. Ofta känner jag att jag inte tycker personen är "värd" att få veta. Eller så vill jag inte att någon ska tycka synd om mig. Eller så vill jag helt enkelt inte prata om det.. Finns många skäl helt enkelt ;)

 Skönt att du känner dig lite lugnare, det förtjänar du!