Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Hej!
Jag har också tagit sommarlov från barnlösheten och det har gått förväntansvärt bra trots blödningar under nästan hela semestern. Fick ett bryt 5 dagar efter missfallet satts igång. Vi var och paddlade dagen innan och det var väl inte det smartaste kanske. Vaknade halv fem på morgonen men världens mensvärk och blödningar från helvetet. Men envis som man är (jag vägrar låta detta hindra mig från att göra roliga saker) åkte jag iaf. Vi var ett stort gäng på ca 20 personer som paddlade i över 8 timmar, stannade och hade olika lekar på vägen. Ni kan ju tänka er hur många toaletter det var på vägen - precis inga! Och jag blödde som bara den.. Det var bara att sätta sig i en hage och byta binda, hade som tur var tagit med en toapappersrulle. Mensvärken släppte från och till och jag hade riktigt roligt men dagen efter kom verkligheten ifatt mig. Jag var helt slut men som vanligt skulle jag iväg på det jag planerat, vilket var middag och fotbollsfinalen hos min pappa med syskon och syskonbarn.. Min sambo hade andra planer så jag åkte själv, hann bara komma dit innan jag bröt ihop. Men gick en runda och pratade med min syster och det var ganska skönt faktiskt.. Så svårt att veta vad man ska och inte ska göra tycker jag.. Iaf så har jag mått ganska bra efter det, bara så typiskt att vi ska få sån sjuk värme just när jag inte fick bada. Men efter drygt en vecka badade jag iaf, blödde bara lite till och från så jag chansade..
Just nu stör det mig inte så mycket av att se gravida och småbarn, precis som jag har vant mig.. Eller jag vet inte, vi planerar ju bröllop för fullt nu så antar att det hjälper att ha annat att tänka på. Samma med folk som frågar, jag förstår att du tycker det är jobbigt och tar illa upp men nu försöker jag tänka att dom inte menar något illa.. Ganska konstigt dock att du får frågor från helt främmande människor!
Ja det är det jobbiga när det bara pratas barn, här har jag det lite lättare eftersom jag är så nära min systers barn så jag kan alltid prata om dem, det har hjälpt mig jättemycket. Sen vet ju de flesta om vår situation så då blir det mindre snack.
Det tycker jag nästan också är det värsta när man hör att folk planerat barn till sommaren tex eller tom bestämt att då ska vi ha barn! Så sjukt att vissa bara kan bestämma det.. Eller som en av tjejerna jag paddlade med som har gjort så många aborter för hon hela tiden blir gravid.. Det var verkligen ett hugg i hjärtat, som tur var visste jag om det innan men att höra henne säga det var ända hemskt..
Bara skriv på du! Jag är ju också bra på att skriva milslånga inlägg ;)
Hur mår du Ylle? Börjar magen synas?
Kram på er och trevlig helg!
Har ni förresten sett serien "drömmen om ett barn"?
Hej på er!
Kul att höra från er igen. Här är semestern slut och jag är tillbaks på jobbet, vilket känns helt ok!
Det låter som att ni gjort ert bästa för att koppla bort det tråkiga i livet och istället kunnat fokusera på det positiva! Sen är det ju bedrövligt att man ständigt blir påmind om sorgen när folk lägger sig i och ställer korkade frågor.
Calqyl- vilket härligt paddlingsäventyr ;). Beundransvärt att du ens gav dig ut!
Jag var bortrest i helgen och träffade en massa människor, de flesta i vår ålder. De senaste åren har jag, liksom ni fortfarande får göra, välja umgänge och samtalsämnen för att slippa sitta och lyssna på gravidsnack, blöjor och krämpor. Ofta har jag ämnat bland killarna. De sociala sammanhangen blir väldigt strategiska..tja, ni vet. Men nu...helt plötsligt var man delaktig och jag kunde prata med alla och kunde sitta kvar när barngrejer avhandlades. Det var som om jag helt plötsligt hade löst nån hemlig biljett till gemenskapen! Och samtidigt... Utanförskapet jag känt ligger ju inte så långt borta och jag vet ju att så många fortfarande känner det. Det gör att det är svårt att glädjas helt och helt och hållet prata om det. Det är svårt att förklara...
Är ändå evigt tacksam över att jag får vara med om det här!
Det börjat synas lite och några har frågat och pekat på magen. Har det stora ultraljudet om nån vecka.
Drömmen om ett barn - jag känner igen titeln men har inte sett det. Finns det att se på nu?
Antar att era kliniker så smått börjar öppna efter semestern? Har ni fått några datum än eller liknande?
Kram på er!
Ylle99, jag gör nog lite som du. Söker mig till killarna i sociala sammanhang. Jag tycker det är lite synd att tjejer pratar så mycket om sina barn. På något sätt känns det som om de missar lite av de stora sakerna som händer i världen. Eller så är jag bara bitter. Och känner mig väldigt, väldigt utanför.
I början av vår barnlöshet var jag väldigt stressad. Jag ville ha barn fort som attan så att jag skulle kunna gå omkring och känna mig duktig och speciell som fått bar relativt tidigt, i alla fall för att vara i min bekantskapskrets. Nu blev det ju inte riktigt så, och nu har jag istället fått med mig en annan sak som gör att jag kan känna mig lite speciell. Nämligen det som min man och jag gått och går igenom. Det krävs rätt mycket styrka och mod faktiskt, för att klara av allt detta. Och vi har fått större insikt om livet. Så även om kag känner mig utanför ibland så känner jag mig också större än dem som mal och mal i oändlighet om sina barn. Och det tycker jag att jag kan unna mig.
På måndag är det dags igen. Frysåterföring nr 2. Nu går jag runt och nojar lite över att jag kanske testat fel på ägglossningen och så vidare. Sånt där som hela tiden poppar upp i skallen fast jag inte vill. Men det ska nog gå bra.
Calqyl, har ni funderat på hur ni ska gå vidare i höst? Tar ni det lite lugnt, eller blir det kanske någon frysåterföring för er del också?
Jag förstår dig Ylle99, tror att det tar ett tag innan det släpper. Man är så van att vara nedstämd och känna sig utanför. Kanske att du fortfarande känner dig utanför för att du blivit gravid på ett annat sätt. De få veckorna jag var gravid va jag inte så glad som jag trodde jag skulle vara men jag tror det hade växt fram senare. Och så måste du tillåta dig att vara glad och lycklig fast det finns många som kämpar.
Vad spännande med ultraljud, kan tänka mig att ni längtar!
Ja drömmen om ett barn kan man se på tv3play, jag tyckte den var bra. Följer flera olika individer i olika situationer. Varför jag kom att tänka på det nu är för att ett par som var med hade gjort 7 ivf utan att lyckas och nu precis ska de få hämta hem en pojke från Thailand efter att ha stått i adoptionskö i 2,5 år.
Jag känner också så ibland Orka! Jag och min sambo har kommit så mycket närmre varandra och fått uppleva så mycket bra saker pga detta! Innan trodde jag att barn va livet men nu vet jag att det finns så mycket mer! Ibland kan jag tillåta mig att vara glad för att vi inte har några barn, speciellt när mina systrar berättar hur dom varit uppe nästan hela natten pga det ena eller det andra ;)
Håller verkligen tummarna för dig på måndag!
Hur bestämmer man dag? Ska det vara ett visst antal dagar efter ägglossning eller?
Min mens har fortfarande inte kommit sen missfallet, det kom lite, lite igår så den är väl på gång. Men iom att vi gifter oss om 7 veckor ska vi vänta tills efter bröllopet. Jag vet att det är rätt beslut men samtidigt känns det så jobbigt att vänta minst 2 månader. Är dessutom rädd att de inte ska ha tid när vi vill och sen helt plötsligt är det stängt pga julen..
Ja just det ja! Ni ska ju gifta er, Calqyl! Det hade jag nästan glömt. Så himla kul att ni har något fint att se fram emot. Det förtjänar ni verkligen.Och Ylle99, ni har ultraljudet att se fram emot. Tänkt att få tjuvkika på den där sprattlande krabaten igen!
Själv ser jag fram mot frysåterföringen, även om jag har lite svårt att motivera mig att tro att det kommer bli något den här gången heller. Men man ska väl inte ge upp så lätt! Vi är ju knappast uppe i några 7 IVF-försök än. Jag vet inte riktigt hur man ska räkna frysåterföringarna. Det är ju lite mindre chans än med ett färskförsök och det är ju inte lika fysiskt påfrestande.
För att bestämma frysåterföringsdag testar man med ägglossningsstickor vilken dag man har ägglossning (vilket är dagen efter första "glada" gubben med clearblue stickor). Sen är det dag nummer fem efter det i vårt fall, eftersom vi körde långtidsodling. Det gjorde väl ni med Calqyl? (Minne som en guldfisk).
Apropå det har haft lite problem med närminnet på grund av all stress kring barnlösheten. Jag hade väldigt bra koll på saker och ting förut. Nu händer det att saker plötsligt "trillar ur". Det var läskigt först. Nu har jag vant mig lite. Samtidigt är det ju knäppt att vänja sig vid att något är fel i skallen. Men det är inte alls lika illa som det var när jag mådde som sämst i julas. Vi jobbar på att hålla ner stressnivåerna, min man och jag.
Sen tror jag det hjälper jättemycket att jag har det här forumet att skriva i 
. Nu måste jag ju inte prata om precis allt med min man, och det avlastar vår relation och mig själv att jag kan skriva av mig precis hur mycket jag vill här. Sen finns det ju risk för att jag inte riktigt minns vad jag skrivit, eller ni skrivit. Men jag hoppas ni har överseende med det.
Hej igen!
Imorgon håller jag tummar och tår för att allt går bra, Orka! Nu ska det banne mig fästa och leva vidare!
Visst är det så att man har lärt sig mkt under åren man kämpat. Jag har blivit så mkt mer ödmjuk inför hur livet kan bli och olika livsöden. Även om man inte är glad över deppiga barnlöshetsår, så måste man ändå se att det går att ta med sig lärdomar och insikter, både om sig själv och rent allmänmänskliga.
Jag hade tänkt vänta några dagar till med att berätta på jobbet men det börjar bli svårt... Jobbar med barn/ungdomar och det kan ju komma en del spontana frågor då och då kanske man först ska berätta för de närmaste kollegorna.
Åh, så roligt med ert bröllop, Calqyl! Jag förstår om du inte vill berätta så mycket för att inte blotta dig, men något kanske ;) ?
Stort eller litet? Kyrkligt/borgligt?
Du berättar såklart bara det du vill! :)
Hm, lite märkligt att du blivit så glömsk, Orka. Eller...det kanske inte är så konstigt. Förhoppningsvis kommer minnet tillbaka snart igen! Självklart glömmer vi alla en del som skrivits här (jag gör iaf det), tror det är ok med alla att vi frågar igen ;).
Här har det regnat hela dagen, förhoppningsvis blir det lite bättre i veckan. Ha en bra vecka!
Hur gick det i måndags Orka? Kan tänka mig det är en jobbig väntan nu. Ja vi fick också långtidsodling. Skönt då att man får lite framförhållning. Åh vad jag vill prova nu! Varför kan det aldrig passa :(
Vad läskigt med minnet.. Hoppas det blir bättre snart! Jag har också jättedåligt minne men tror det är för jag har så mycket på gång nu med bröllop och allt. Och jag har så svårt att koncentrera mig på jobb. Så oroa dig inte för att du ställer samma frågor, jag lär också ha glömt det!
Tja lite kan jag väl avslöja ;) vi lär nog berätta om vår barnlöshet ändå efter bröllopet. Vi lär ju få barnfrågan ännu oftare när vi är gifta och jag orkar inte "ljuga" mer. Vi ska gifta oss i en stor kyrka och ha festen på ett slott! Känns helt galet när jag skriver det ;) Började räkna lite på kostnaderna idag och det var inte lika kul.. Som tur är betalar min pappa det mesta men än vet han inte hur mycket det blir... Jaja man gifter sig ju bara en gång ;) Jag tycker gott vi kan bli lite bortskämda när vi haft det så tufft.
Vet dina arbetskamrater om din resa Ylle?
Återföringen gick fint i måndags . Jag ringde och beklagade mig lite i förväg om att förra återföringen hade varit smärtsam och jobbig. Så nu var de hur proffsiga som helst. Jättetrevlig läkare och så fick jag ha med mig en jättegullig sjuksköterska också när jag låg i gynstolen. Och så tog jag 2 alvedon innan.
Tyvärr dog den första blastocysten som tinades upp, precis som förra gången. Så nu har vi "bara" fem kvar i frysen.
Nu börjar den totalpsykande väntan. Åter en fördel med långtidsodling är att väntan efter införanden är kortare. Bara fördelar alltså.
Ylle99, hur var det nu? Hade ni några ägg i frysen? De är väl 2-dagars va?
Calqyl, du får jättegärna hänga här och skriva med oss. Men känn inget dåligt samvete om du tar en liten time out så här inför bröllopet. Kan ju vara skönt att slippa tänka på barnlösheten en liten stund också.
Blir det någon bröllopsresa?
Lugn, ni hinner med återförande, jag lovar .
Shit alltså, nu behöver jag hjälp från er.
Den gick ju inte så bra förra gången jag skulle meddela min man att frysåterföringen hade misslyckats. Ha sa taskiga saker, sen bråkade vi i flera dar. Jag blev helt förstörd.
Så den här gången har vi kommit överrens om att jag ska åka hem till mina föräldrar en natt och skicka besked per sms. Sen tänkte jag ju inte på att jag nog inte vill lämna ett positivt besked på det viset. Men det hade ju gått att lösa.
Mensen borde komma runt onsdag nästa vecka. Men redan nu känner jag av mensvärk och har småblödningar. Så jävla psykande alltså. Men jag VET ju inte än. I helgen ska vi till mina svärföräldrars stuga så där kan jag ju inte komma undan. Jag klarar nog av att hålla god min, men tänk om min man vill ha sex och jag typ har mens och inte vill. Då kommer han kanske känna på sig att det är något skumt på gång, och så är vi där igen.
Jag orkar inte hålla på och bråka. Jag vill inte ha en massa småblödningar i förväg. Jag vill bara testa och få det svart på vitt, och sen meddela min man per sms. Jag blir så jävla trött och förbannad. Ursäkta språket. Men jag vill bara svära långa haranger.
Hur ska jag göra? Jag kan ju inte testa redan nu, det är för tidigt. Jag får helt enkelt försöka dölja allt så långt det går. Jag litar inte riktigt på min mans humör längre, och det kanske är lite mycket begärt att han ska spela oberörd när han inte är det.
Det låter komplicerat, orka. Det låter ganska ohållbart också... Att göra insättning och sen vänta på resultat är ju nog med ansträngning och anspänning. Det låter som ni hade en deal men låter på dig som om knappt tror att den håller just nu.
Försök att hålla allt så enkelt som möjligt. Är det rätt läge att åka iväg till svärföräldrar?
Kanske tänker ni att det gör att man skingrar tankarna, och väntan blir kortare. Så är det säkert. Samtidigt låter det tufft att hålla god min.
Det låter inte roligt att du ska behöva oroa dig för din mans humör. Som sagt, det räcker med påfrestning som det är!!! Varför reagerar han så att det går ut över dig?
Att du känner av mensvärk nu kan ju tyda på både ett lyckat försök och ett mindre lyckat.., håll ut!
Känner mig urdålig på att ge goda råd just nu, orka. Men ut på svordomar och alla känslor. Skit i att hålla god min.
Vi har tre i frysen. Men ska vi ha ut nåt av dem så blir det väl mot betalning eftersom vi då (om allt går väl, ta i trä...) redan har ett barn. Men en sak i taget!
Vi var på ultraljud igår och allt såg bra ut, tack gode Gud! Vi börjar nog fatta vad som händer. Vi fick reda på kön dessutom, vilket gjorde det ännu mer konkret. Läskigt! :)
Jag har börjat berätta på jobbet och gud vad svårt det var! Fick inte alls ur mig orden! Det blev totalstopp! Jag behövde alternativa formuleringar till idag och kom på att jag kan säga att jag till våren kommer på föräldraledig. Det funkade mkt bättre att säga.
Slott och grejer! Härligt! Det blir ju säkert helt fantastiskt! :)
Härlig deal med din pappa ;). Han betalar men vet inte summan, haha!
Håller tummarna för dig, orka. Både fysiskt och psykiskt. Kram