Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Ojdå Calqyl. Riktigt tufft för dig just nu! Jag förstår att du blir knäpp. Själv blev jag knäpp bara av själva återföringen. Det är ju helt psykiskt knäckande.
Vi får hoppas att mensen håller sig borta hädanefter! Mensvärk har vi ju kunnat konstatera att en inte ska hänga upp sig på i alla fall 
.
Hallå igen!
Tack för fint välkomnande :) Skönt att någonstans att skriva av sig när man mitt uppe i denna konstiga process! Säger precis som du Calqyl - jag hade nog inte trott på mig själv om jag hade sagt till mitt-jag-för-2-år-sedan att det skulle ta sådan här tid ;) Tur man inte visste det när man började försöka som sagt...
Orka - har ingen aning heller om det där med äggblåsorna. Hon sa att det var ganska många, och att det därför fanns risk för överstimulering och jag fattade det som satt det var anledningen till att vi sedan fick det korta protokollet.
Hur mår du förresten? Vilken vecka är du i?
Ylle99 - Grattis till din graviditet! Man blir själv upplyft när man ser hur andra lyckas med sina envetna försök, det inger verkligen hopp. Möjligt att vi hade samma läkare, en kvinnlig överläkare hade vi kan jag säga iaf ;) Tyckte hon var helt OK, men som vanligt när man besöker sjukvården så hinner man inte ställa alla frågor man vill kände jag, tur att nätet finns och att man är google-nörd!
Lite kort och snabbt inlägg denna kväll, måste susa ner i sängen. Ställer kl på 05.15 i morgon :/
Hoppas ni mår fint allihop!
E
Då är mensen här på riktigt och allt hopp är ute. Får se om vi gör ett försök till innan jul men tror inte det. Får nog bli när vi kommer tillbaka från resan. Körde du ostimulerad påbåda dina FET, Orka?
Vad ledsen jag blir för din skull Calqyl 
. Det finns bara en sak att göra. Det är att bryta ihop och komma igen. Börja med att bryta ihop, om du känner för det. Det gjorde jag.
Jo vi körde ostimulerat på båda FET.
Det är nog klokt att vänta till efter resan. Precis som det är klokt att inte söka jobb och göra FET samtidigt. Har du hört något mer från jobbet förresten? Oproffsigt att åka på semester och inte höra av sig!
Åh, det var tråkigt att köra Calqyl! Usch, va ledsamt. Jag hade fått för mig att det nog skulle lyckas den här gången; att det ju var er tur nu.
Som Orka skriver, bryt ihop och försök komma igen. Ut med tårar, ilska och vad det kan va som ryms inombords!
Det kommer gå någongång, på något sätt.
Elliie- låter som samma läkare vi hade. Vi träffade henne endast vid första möter samt vid ett blodprov/vul-möte inför äggplock (helgdag och vår lokala klinik var stängd). Vid äggplock och ET var det nån annan. Iofs märktes det inte av så mkt. Jag hade mest "nytta" av en helt fantastisk barnmorska. De är guld värda! Tack förresten för gratulationen :).
Nu ska jag sova. Imorgon är det redan fredag igen - så skönt :). Ha det bra hörni!
Hej Ellie! Jag går in i vecka 18 imorgon. Tiden tickar på.
Jag skulle vilja lovprisa det här med graviditet. Det tog ändå tre hela år av längtan och väntan! Och nu är det äntligen verklighet. Jag tänkte alltid att om jag någonsin blev gravid, så skulle jag aldrig gnälla på graviditetsbesvär eller jobbiga bebisar som inte vill sova på nätterna...
Nu är jag gravid och det är riktigt tufft att leva mina föresatser. Jag har mått illa i 10 veckor nu, och det tär på humöret och orken. Som tur är så är det lite bättre nu än när det var som värst. Men det ger sig liksom aldrig riktigt. Jag måste sova minst 9 timmar, för annars är hela dagen förstörd. Jag kämpar med att orka jobba så mycket som möjligt, eftersom jag inte vågar gå till en läkare och be om sjukskrivning. Jag är rädd för att de föreslås en massa mediciner, och det vägrar jag. Hellre går jag ner lite i arbetstid och betalar den minskade arbetsinkomsten själv.
Ofta när jag tänker på vårt kommande barn blir jag glad och jag ser fram emot den dagen då jag kan känna sparkar.
Samtidigt börjar jag bli rädd för min växande mage. De känns så konstigt, som om den är hård och främmande. Ibland när jag cyklar eller gör något som tar i på magen så blir jag som illamående av det. Det är som om magen trycker på organ som får mig att må illa.
Jag vet inte om det är illamåendet eller allmän hormonomställning, men jag känner mig lite deppig. Det kan ju vara mörkret också. Jag vill glädjas åt det blivande barnet, men allt känns övermäktigt. Jag orkar inte ens släpa mig iväg för att handla gravidkkläder. Jag är van vid att ha massor med energi, men nu får min man sköta det mesta.
Ljusglimtar framöver är att gå på ultraljud den 2 december och att det snart är jul. Det ser jag fram emot :) Tills dess behöver jag nog lite pepp, för att hanka mig fram de sista veckorna innan jul!
Orka- tråkigt att höra att du har det så tufft! Nu är det ju meningen att det ska rulla på, att du mår bra och börjar kolla på gravid- och bebiskläder.
Att må illa tar ju såklart på krafterna! Särskilt när man gjort det så väldigt länge! Jag tycker du ska ringa din barnmorska och se om du kan få nån hjälp, även om du inte vill blanda in mediciner så kanske det finns annan hjälp att få? Jag hör på dig att du inte mår bra och vet vid här laget att du inte beklagar dig i onödan. Ta hjälp på något sätt!
Här var vi på ultraljud i veckan och bebisen är lite mindre än förväntat så några extra kontroller är att vänta. Lever runt gör han i magen iaf, och det är ju positivt.
Hej!
Tack alla för det fina välkomnandet. Har haft några tuffa veckor med jobb och väntan på provsvaret från operationen. De ringde idag och sa att det gått bra och att de fått bort cellförändringarna som var måttliga (och inte allvarliga som det tidigare sagt). Happy times! Så jag ringde på en gång och försökte boka in en tid för nybesök. Men det fanns såklart ingen tid innan jul. Lite besviken då det lovat oss att de skulle ordna det och prioritera oss då vi väntar så länge. Så nu står vi på nån slags kort varsel lista, men tvivlar på att vi kommer klara det då min sambo jobbar typ 100 mil bort. Sen ringde de också och sa att de var osäkra på svaret och ville att det skulle granskas på nytt innan vi gick vidare med IVF, som om vin har tur får ett bra besked på innan jul. Tillbaka på ruta ett och vill bara dra ett stort täcke över mig. Men det roliga är ju att vi kanske kan följas åt Ellie! :) Hur mår ni andra?
Hellohello, vad skumt att de först säger att provsvaret är bra och sen ändrar sig till att de inte vet. Tillslut vet man ju inte vad man ska tro!
Tack för lite stöd,Ylle! Ibland räcker det att någon bekräftar att man har det jobbigt för att det ska kännas lite lättare. Jag håller ut fram till jul. Blir det inte bättre sen så kontaktar jag läkare. Barnmorskan jag har sa att det är dit jag ska vända mig.
Calqyl, hur är läget? Är du taggad inför resan?
Hej!
Vi ska på gruppmöte den 11 december där vi ska göra vår IVF. Jag är så spänd så jag hoppas det är okej att jag hoppar in här.
Vi är båda 31 år och han har superbra( läkarens ord) bra spermier och jag har ägglossning så vi är "oförklarligt barnlösa". Snart börjar vår IVF och jag är så nervös