Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Hej Bergamott! Välkommen till tråden! Vad är det du är känner dig mest nervös för? Är det medicinerna, äggplocket, eller att det inte kommer lyckas? Eller kanske allt det där?
Vi är ett gäng som har skrivit ganska länge med varandra. Om du vill kan du gå tillbaka och läsa om hur det var för oss när vi gjorde IVF. Jag förstår att du känner dig nervös, för det är inte en helt enkel resa. Alla tre av oss som gjort IVF har stött på olika svårigheter. Men det är värt att kämpa!
Ta en sak i taget! Och tänk på alla andra som gått igenom detta och kämpat före dig! Det hjälpte mig att tänka så! Jag kände mig mindre ensam då!

Förresten Ylle, jag hoppas att er bebis tjockar på sig i magen! Vad händer om den är för liten? Ligger den kvar längre i magen då . Eller får den växa klart när den kommer ut istället, precis som för tidigt födda?

Vi var på ultraljud idag och bebisen såg fin ut. Den petade sig i näsan! Det knäppaste av allt var när vi fick se in i hjärnan på bebisen. Det kändes verkligen som att tjuvkika.

Orka: Åh, så roligt att ni fick se lite på ultraljudet :)!!! Härlig känsla, eller hur?!

Nästa ultraljud får utvisa närmaste framtiden. Om han inte vuxit gör man ytterligare kontroller tydligen, såsom att undersöka i vilken grad fostret får näring från mig. Ser det illa ut så kan det bli så att bebisen får komma ut tidigare så att man kan förse honom med näring (enkelt förklarat- så som jag fattat det). Men jag är just nu inte orolig. Han rör sig mkt vilket är positivt.

Vet du om ni också kommer göra tillväxtultraljud? Tydligen gör man inte det i alla landsting, trots ivf, om jag fattat rätt.

När är du beräknad?

Hejsan! Det är lite dålig fart härinne! Det kanske inte har hänt något för er andra?

Ylle, jag är beräknad till 5 maj. Jag har inte hört något om tillväxtultraljud, men jag ska ta upp det med min barnmorsla. Jag misstänker att det inte blir något sådant per automatik, eftersom landstinget här verkar vara snåla mot IVF-are.
Om din lille har energi att röra sig så borde det väl vara OK, kan man tro .

Jag berättade ju tidigare om den katastrofala möhippan där jag fick frågan inför alla om "vi inte vill ha barn snart" och jag svarade att vi INTE KUNDE få barn, för jag blev så förbannad på allt bebissnack. Dessutom hade ju samma person frågat samma sak i enrum tidigare och då hade jag svarat ungefär att "det går om det går". Men hon fattade tydligen inte vinken.

I helgen hade vi inflyttnings- och födesledagsfest. Jag var helt slut efteråt, men det var det värt. Jag hade varit lite elak och inte berättat för tjejen jag nämnde ovan att jag är gravid. Jag försökte berätta det för henne under festen men det var så mycket folk och stök hela tiden så jag lyckades inte riktigt. Sen kom hon ut till köket när jag var ensam där och frågade försiktigt om det var något hon hade missat. Jag sa att jag var gravid. Hon blev glad och sa att hon hade haft ångest för det som hände på möhippan. Så berättade hon att hon också var gravid. Vi hade en liten försoningsstund. Jag sa att jag varit väldigt nere i somras och att det KÄNDES som om vi inte kunde få barn, men nu hade det lyckats.

Jag försöker att inte prata så mycket om min graviditet på jobbet, eftersom jag tror att de flesta tycker det är rätt ointressant. Men ibland får jag ju frågor och då är det väldigt svårt att inte komma in på ämnet. Men jag försöker att hålla det hela på en lagom nivå.

Hejhej!

Onekligen lite klen aktivitet här ;). Men det blir väl så i perioder. Skulle nån av våra nya medlemmar strax starta med sin ivf? Hm, kanske inte föresten, eftersom det snart är juluppehåll på de flesta kliniker (antar jag).

Orka- vad roligt att höra att du och din vän kunde hitta tillbaka till varandra! :) Och extra roligt att hon också var gravid! Då kanske ni kan följa varandra?

Jag tar aldrig upp det faktum att jag är gravid på jobbet. Frågar nån hur jag mår eller dylikt så svarar jag såklart. Jag tänker som du, Orka, så intressant för andra är det ju inte ;).

Aha, 5 maj. Tiden går så sjukt snabbt, tycker jag. Igår var det en månad till beräknat datum. Hur i hela friden gick det till liksom ;) ? Idag har jag faktiskt börjat få några slags värkar, inte jättekul. Jag hoppas att jag slipper dem imorgon. Vet inte riktig hur jag ska hantera dem inför eleverna eftersom det är svårt att se normal ut, hehe...

Om en och en halv vecka är det dags för tillväxtultraljud nr 3. Hade gärna sluppit det. Flödet såg dock bra ut, likaså hjärtljuden. Men nu börjar det bli svårt att inte oroa sig, iaf lite, Vi får hoppas att han bara är liten och inte sjuk på nåt sätt.

Hur mår du nu, Orka? Du var ju ganska nere för ett tag sen. Har det släppt något?

Ni andra, händer det något?

Hej! Jag har läst men inte orkat skriva. Fick inte jobbet jag sökte så det har varit ganska tungt.. Tyckte att vi haft det tillräckligt tufft och när jag nu inte blev gravid kunde jag väl iaf få ett jobb så jag kunde bo hemma. Men världen fungerar ju inte riktigt så.. Nu försöker jag ladda för att klara av julafton med flera barn, nyfödd bebis och en gravid.

Ska bli riktigt skönt att åka på semester sen 1 månad!

Hoppas du mår bättre Orka och att bebisen mår bra i magen Ylle!

Kram på er

Så tråkigt, Calqyl!!! Visst är det svårt att låta bli att tänka på att man ju borde kunna få det ena, om man inte får det andra. Allting måste ju inte va orättvist liksom! Du får försöka tänka att jobbet säkert inte varit roligt ändå. Kanske urusla kollegor och en torr chef.

Du gör ju helt rätt i att se fram emot er resa! Den kommer bli fantastisk och sen kommer ni hem med förnyad energi båda två.

Mina värkar i söndags avtog inte utan blev tätare och kraftigare. Efter en undersökning på förlossningen trodde de att förlossning var nära och de och vi började förbereda oss på det. Sen avtog värkarna och jag ligger kvar för observation. Så läget är oklart just nu.

Tänker på dig Calqyl! Härda ut julen så kommer det bli bättre sen.

Men oj Ylle!!! Tänk om det är dags redan.... Vilken julklapp om han tittar ut!
Hur många veckor gammalt är barnet nu? Han är väl ganska stor nu, så han borde klara sig bra om han kommer ut? Eller? Men lite körigt att föda tidigare än beräknat!
Är ni oroliga, eller tänker ni att det kommer gå bra?

Gud vad spännande!
Det känns verkligen som om det var igår som vi började skriva till varandra. Och nu kanske det kommer en liten till värden när som helst. Det känns så konstigt att det kan bli barn med IVF. Att stoppa lite ägg och lite spermier i ett provrör och skaka lite, sen stoppa tillbaka ett ägg och hoppas på det bästa. Egentligen är det ju inte alls konstigare än att det kan bli barn den vanliga vägen. Men det KÄNNS liksom konstigare.

Calqyl, hoppas ni får en riktigt fin resa! Och samla krafter inför nästa år!

Men precis - egentligen är ju ivf-proceduren inte så konstig men samtidigt fantastiskt att det kan funka! Och lika konstigt att det kan funka "samlagsvägen" ;).

Efter två nätter med "nu kan ni nog räkna med att det blir bebis" så lugnade det ner sig så mkt att jag fick, om jag ville, åka hem idag. Har fått med mig morfin som väl är. Lite rörigt i huvudet blir det när det svänger så pass som det gjort.

Ja, herregud, det här hade vi verkligen inte räknat med. Vi skulle ju fira jul och nyår och SEN kunde det ju vara dags. Men nu...tja, senaste läkaren trodde iaf att det skulle bli innan nyår. Bara jag slipper värkarna varje natt fram tills dess, så visst. Men ska jag ligga och kämpa varje natt så får han gärna komma tidigare.

Jag är i v36+1 så de stoppar ju inte upp skeendet, men vill heller inte sätta igång det.

Så Orka, du skrev att du var beräknad typ 5 maj? Läs på info och förbered dig i tid för det kan bli bebis långt innan dess ;).

Hej på er!

Jag har inte skrivit på ett tag då det inte händer så mycket för tillfället :) Väntar ju bara på att det ska bli januari så vi kan påbörja IVF:en... Försöker fokusera på julen och nyår och inte tänka för mycket. Ikväll var jag och drack ett glas vin med två kompisar och fick reda på att mitt ex (vi var tillsammans i 7 år) ska få barn med sin sambo i april. Det gjorde så jävla ont i mig...kan inte riktigt förklara varför. Såklart att jag är glad för deras skull (vi har en del gemensamma vänner och träffas ibland) men samtidigt blev jag bara så ledsen. Känner mig helt låg nu och vet inte riktigt hur jag ska vända detta. Har för mig att du, Orka, skrev något om det tidigare i tråden - att man blir så jävla arg och ledsen när "alla" runtomkring en skaffar barn och det inte funkar för en själv. Har känt så sedan vi började försöka för snart 3 år sedan, det handlar inte om missunnsamhet men varje gång någon i ens närhet blir gravid så påminns man om att man själv inte är det, och jag antar att det är det som gör det så jobbigt...

Jag har hanterat det så att jag sedan ca ett år tillbaka i princip inte umgås med de av mina kompisar som har barn (förutom min sambos brorsbarn som jag älskar som mina egna), de undrar ju säkert varför men jag har känt att jag bara inte orkar! Har blivit så att jag istället umgåtts med vänner som inte har barn, mycket after work, middagar och utekvällar för att liksom glömma att man inte lever det liv som man önskar, och jag försöker inbilla mig själv att det är skönt att inte ha barn för "man kan ju göra vad man vill". Nästan varje gång jag kommer hem från en sådan kväll så gråter jag....

Blev lite personligt här nu, men jag misstänker att ni förstår hur jag känner... Jag hoppas det i alla fall.

Hoppas ni mår bra allihop, jag är glad att denna grupp finns, så att man kan skriva av sig och dela sina jävliga känslor med andra :)

Kram