Hur kan man INTE vara feminist!??

Det är ju ett tecken på att kvinnor fortfarande ses som offer och att män fortfarande anses sakna självkontroll. Orättvist eftersom de flesta män är precis lika sansade och empatiska som kvinnor, men även orättvist att det tycks vara konstigt att du vill lämna förhållandet när du faktiskt inte har blivit misshandlad. En kärleksrelation med allt vad det innebär bör ju inte vara något kvinnan säger ja eller nej till, utan något båda parter kommer överens om villkoren för.

Ni som skriver om hen, håriga armhålor och rosa kläder i den här tråden är alla antifeminister... Det är väl aldrig så att ni har uppfattat det här med feminism lite?

Jag har nog aldrig upplevt att jag har diskriminerats pga mitt kön och som yngre brukade jag resonera just så, men genom att lyssna på andra kvinnor och analysera samhället har jag kommit fram till att jo, det finns fortfarande till viss mån en maktstruktur som gynnar män. Att jag inte märkte av det berodde nog dels på att jag som barn var något efter socialt och därför inte märkte av normer och dels att jag hade tur med vilken miljö jag växte upp i (jämställda föräldrar och icke-könsstereotypiska kompisar). Att andra kvinnor påverkades starkare tycker jag inte är deras fel. Det borde inte finnas några normer att kämpa emot helt enkelt. Jag är helt med dig gällande att vi kommer allt närmare ett jämställt samhälle och att feminismen inte behövs. Angående t ex. kvinnor i styrelser tänker jag att en stor del av problemet är att "ingen vill gå först". Många kvinnor vill ta sig in i typiskt manliga arenor, men är obekväma med att vara den enda kvinnan där. I nästa generation ser det säkert annorlunda ut. 

Har aldrig läst en tråd här på fl som handlat om annat. Det är verkligen det viktigaste och det är så pinsamt och töntigt.

Jag är en tjej och jag har aldrig blivit förtryckt av någon. Jag förstår inte vad feminister bablar om. Feminister vill att alla ska heta hen och vara lika dana. Och om man inte håller med feministerna så ifrågasätter dom ens värderingar som diktatorer. Låt folk tycka som dom vill feminister!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det luriga här är att jobbar man med t.ex. antirasism så jobbar man mot all sorts av rasism. Inte bara rasism mot en viss grupp som kommer från XX land. 

Men tittar man på jämlikhet och jämställdhet så väljer feminismen att enbart titta på vad ska kvinnorna få för att få det bättre gentemot männen. Man väljer inte att titta på båda könen och att få det lika jämlikt för båda kön. Det gör att många väljer att inte vilja kalla sig för feminister som jobbar för ett kön medans man vill kalla sig jämställdister eller nåt annat för att markera att man vill jobba för allas jämlikhet på samma sätt som antirasismen kämpar mot all sorts av rasism.

Skönt med en nyanserad bild. Säger precis det jag själv inte orkar eller hinner formulera just nu, dessutom mycket bättre än jag kunde uttryckt mig.

Utöver ovanstående har jag för egen del valt att inte engagera mig på grund av en emellanåt väldigt hätsk debatt med så gravt generaliserande påståenden om "män" i gemen. Jag vänder mig exempelvis emot särskilda handlingsplaner för att bekämpa "mäns våld mot kvinnor". Inte för att jag tycker det är ok att kvinnor blir slagna av män utan för att hela synsättet bygger på ett tunnelseende där man undantar andra typer av våld. Man konsvererar en fördomsfull syn som bland annat leder till upplevelser som ruu vittnar om tidigare. 

Underförstått är det alltså ok att män slår män, kvinnor slår män eller kvinnor slår kvinnor.. 
Nu är jag inte helt insatt men tror att man alltmer har börjat fokusera på "våld i nära relationer" vilket är ett oerhört mycker klokare perspektiv där man fortfarande kommer åt den stora delen (män som slår kvinnor) utan att behöva missa övriga problemområden.

"Män är djur"... ja, om det är så. Då kanske inte jag (som man) kan förväntas varken tänka, ta ansvar eller engagera mig. Jag lägger mig väl platt och önskar alla icke-djur (kvinnor) lycka till i kampen..

Tyvärr har frågan inte lyckats fånga mitt intresse tillräckligt, så enkelt är det. Stridsretorik och ren dumhet kombinerat med en slags förväntan och orimliga krav/konsekvenser..
Retoriken liknar Bush när han förklarade krig mot terrorismen; "Antingen är ni med oss eller också är ni FÖR terrorismen..", ett argument som i praktiken innebar att man okritiskt skulle acceptera allt USA gjorde i "demokratins tjänst"..

TS retorik påminner lite om detta; ett slags moraliskt hot om att man "måste" vara feminist - annars bryr man sig inte om kvinnor..

Låt mig säga att jag är extremt omtänksam, demokratisk, mjuk i min person men har en stark intregritet och står upp för det jag tror på. Som chef driver jag öppenhet, tolerans och allas lika värde stenhårt! De bästa medarbetarna jag har är kvinnor och de har också högst lön. Goda arbetsinsatser premieras och det finns ett klimat där man vågar säga vad man känner.
Men nej, jag väljer att inte kalla mig feminist.. jag behöver inte det, jag har andra frågor att engagera mig i..
Det innebär inte att jag är passiv, jag drar mitt strå till stacken. Mer än så.. jag kämpar men inte utifrån feministers hot och förmaningar utan för att jag tycker det är rätt och rimligt.     

Vill bögar vara medlem i Kristdemokraterna? Vill en vegan vara medlem i Jägareförbundet? 

Därför är inte alla människor feminister!

 

Jag är tjej och har heller aldrig blivit förtryckt av någon. Däremot inser jag att min upplevelse inte utgör någon allmängiltig sanning och att det finns kvinnor som upplever sig bli förtryckta. Vi har inte vuxit upp i ett helt jämställt samhälle, så därför kan det vara vettigt att analysera vilka åsikter, normer och ideal som har influerat oss. Jag har inget emot att kallas hon och jag gillar smink och fina kläder, men om jag skulle känna för att gå ut osminkad och orakad vill jag kunna göra det utan att bli kallad okvinnlig och äcklig.

Hår är äckligt. Ofräscht att inte raka sina armhålor man luktar svett. Även min sambo rakar sig. Vem tänder på stora svettiga buskar under armarna. Urk