Vi som har ca 5 YNKANS veckor kvar och vill följas åt!

Förlossningsbrev?
Vad har ni tjejer skrivit i era? Jag har försökt skriva ihop ett man tycker nog jag låter lite arg :P vet inte vad jag ska skriva till för att få en lite mer positiv klang på det hela.

Förlossningsbrev 

*Vi vill inte att några beslut ska fattas över våra huvuden, vi vill bli informerade om alla undersökningar som görs och till vilket syfte.

*Vi vill ha en lugn förlossning med så få människor som möjligt närvarande. Vi vill inte under några omständigheter ha någon praktikant eller studerande närvarande. Vill helst inte ha någon manlig personal.

*Jag vill få lavemang när jag kommer in om jag inte redan tagit det hemma.

*Jag badar/duschar gärna. Är öppen för lustgas och akupunktur, men vill försöka klara mig så gått det går utan annan smärtlindring.

*Jag har tänkt mig en upprätt förlossningsställning.

*Jag är VÄLDIGT orolig för att spricka. Jag vill att barnmorskan gör allt i sin makt för att förhindra detta, med yttre press med varm handduk och ritgens handgrepp. Om barnmorskan anser att ett klipp är nödvändigt vill jag inte se saxen. Vill gärna få bedövningsspray.

*När bebis kommer ut vill jag ha den direkt till bröstet med en intakt och pulserande navelsträng. Avklampning får ej ske innan navelsträngen slutat pulsera, MYCKET VIKTIGT!

*Vi vill INTE se moderkakan, vi vill inte ens bli tillfrågade om saken.

*Vi vill gärna bli lämnade ifred med bebis den första tiden, mätning och vägning kan vänta!

*Ingen får gå iväg med min bebis efter att den kommit utan att jag eller Chris följer med.

*Vi känner båda att "hemma är bäst". Med andra ord så vill vi gärna åka hem så fort det är möjligt och bara stanna på BB/vårdhotell om det finns någon medicinsk anledning till att göra det.

*Jag har tänkt amma, men jag vill klura ut detta själv, om jag vill ha hjälp frågar jag själv om detta.

Haha! Ja du, nu förstår jag mer vad vännerna inom förlossningsvården menar... Är det ok om de gör sitt jobb liksom?
Jag tror ni ska slappna av lite mer och ta det mer som det kommer.
Självklart gör alla sitt bästa och självfallet vill ingen att något ska hända vare sig dig eller er bebis.
OM du ska ha med allt det där tycker jag definitivt att tonen bör justeras. Jag hade då inte uppskattat en sån tillrättavisning INNAN jag ens börjat ta mig an en patient.
Så tycker jag.

Herregud, jag har just skrattat så jag fick förvärkar!! läs detta:

attvaranagonsfru.se/2011/09/14/att-skriva-ett-forlossningsbrev/

Jag tror att jag har läst för mycket om hur folk har blivit behandlade jävligt knepigt... Jag tror de kan sitt jobb, men som sagt är det min första förlossning och ingen aning om vad som väntar mig och i vilket state of mind jag kommer vara i då! Och hur pass jag kommer kunna tala för mig själv, min 'show' och det är jag som kommer göra jobbet. Som sagt tycker jag också jag låter lite tvär, men knappast som jag tillrättavisar någon, skriver om mina önskningar, tycker den är väldigt vettiga önskningar också, men känner just man borde lägga in något lite positivt, så det blir trevligare att läsa. Älskade förlossningsbrevet du posta nu, jag hade bara skrattat om jag var bm och fick det och tyckt att detta ska bli intressant :p

Jag tycker du ska lita på dem. De är ju proffs på det de gör och jag tror i ärlighetens namn inte att folk blivit fullt så "illa" behandlade som de kan få det att låta. Tror det förekommer en jäkla massa överdrifter helt enkelt.
Min förlossning med dottern gick jättebra, var väldigt intensiv och inget jag hade kunnat föreställa mig innan.
Det där att de inte får gå iväg med ditt barn utan att du eller din man hänger med... ja, så kan det faktiskt bli och det är i så fall för att det behövs. Man får lita på dem och faktiskt, OM de inte låter din man klippa navelsträng etc etc så vill du hellre att han är nära dig och stöttar dig just då för det kan lätt bli en stunds hjärtat i halsgropen. (vår dotter andades inte och inte sjutton ville jag att min sambo skulle gå ifrån mig då. Vi väntade tillsammans eftersom vi såg att det blev bråttom. Man vill inte vara ivägen då och får förstå att de jobbar för att rädda liv och att det inte är du som är i fokus just exakt då)
Jag kommer inte skriva något brev denna gången heller, möjligen tar jag med mig det där på skoj för att visa att jag gärna vill skratta mig igenom min förlossning och inte ta det på så blodigt allvar, även om det självfallet är det största jag är med om, igen.
Man kan tala om för dem, och be sin sambo göra detsamma om det skulle vara så att man själv inte kan prata mitt i alla värkarna, hur man vill ha det.
Jag kommer tex säga att jag inte vill ha medicinsk smärtlindring förutom möjligen lustgas. Allt annat sköter de jättebra och är det en barnmorska jag inte är bekväm med så kommer jag försöka säga det på ett fint sätt oxå.
Däremot tycker jag det låter jäkligt märkligt att 2012 inte vara ok med manlig personal? Nu är det ju oftast majoritet på kvinnor bland just barnmorskor och uskor men om du behöver en förlossningsläkare så är det nog smart om du är ok med kvinna eller man oavsett.
Sen kommer INGEN tvinga er till amningshjälp (Även om det är jättesmart att ta emot all hjälp man kan... tro en som vart inlagd för mjölkstockning och annat) och inte kommer de heller tvinga er att stanna längre än ni behöver, tro mig där med de vill ha rotation för det finns oftast inte ens plats för papporna att stanna kvar, oftast är det bara förstagångsföderskorna som får ha sina män kvar över natten/nätterna.
Jag lovar att det kommer gå bra utan brev men känner du att du vill lämna ett så gör det. Jag skulle aldrig få för mig att göra det. 

Well.. antar att vi ser det olika :) Här uppmanas man till att skriva ett förlossningsbrev.
Just nu känner jag iaf att om något skulle hända och de behöver gå iväg med bebis vill jag hellre min man är där och är med barnet än mig, men det är jag och inte du :)..
Sen står det att jag HELST inte vill ha manlig personal, men finns det ingen annan så tackar jag och tar emot, det är nog också väldigt individuellt hur man känner... Jag skulle aldrig välja att gå till en manlig gynekolog heller för den delen.. 
Jag känner som sagt lite obehag för detta med amning och så som många har beskrivit för mig hur de fått hjälp vill jag verkligen inte ha det.  Jag lär ju märka där hur det går för mig och ser jag att jag inte vet vad jag håller på med så kommer jag givetvis be om hjälp. 
Sen vet jag även att ingen kan tvinga oss till att stanna men det känns skönt att ha berättat det innan också så man slipper onödigt tjat (av vad jag hört från mina vänner som fött här i Malmö har de velat ha kvar förstagångsföderskor så länge som möjligt...) och jag avskyr som sagt sjukhus miljöer och vill hem till det lugna så fort det bara går (hade nog egentligen helst fött hemma).

Jag funderar själv att studera till barnmorska och jag vet iaf att jag gärna hade fått ett förlossningsbrev av mina patienter så jag till bästa möjliga mån kan tillgodose deras önskningar.

Precis men det är ju skillnad på hur man kan skriva. Så som du formulerat dig nu låter inte så trevligt eller sympatiskt.
Och du har helt rätt i att folk är olika. Jag litar på professionell personal och på migsjälv.
Det kommer blir jättebra ska du se!

haha, ja men det var ju just därför jag la upp det här för att få råd om vad jag skulle ändra på för att få en mer positiv klang på det?

Ja?