Vi som har ca 5 YNKANS veckor kvar och vill följas åt!

Hoppar gärna in också!
Vårat första barn, BF 22 januari. 

Den där träningsvärk liknande känslan hade jag igår, gjorde skit ont, kände som jag hade kört 400kg i benpress. Blev bättre efter lite massage och idag känner jag inte av de alls.. What is that?

Var också hos bm idag, mitt sf mått var perfekt enligt kurvan, kul! Hade inte min ordinära bm idag då hon va ledig, men denna kvinna va helt fantastisk, hade önskat man haft henne hela tiden men känns ju löjligt att byta nu. Dock hade mitt blodtryck stigit lite så hon bad mig komma in nästa vecka igen för att kolla upp de.. Hoppas det är lugnt! Inget spår i urinen, så vi får se! Mamma sa idag att min äldsta syster va två veckor tidig, blev lite freaked out, skulle då vara om bara en vecka?! Vi är ju redo med allt förutom babyskydd som vi ska fixa nu till helgen, nog dags att packa förlossningsväskan...

Usch, nu börjar jag få lite panik över att det är så snart, ligger och oroar mig massor och bölar nu. Alla tankar spinner runt i skallen. Nervös inför förlossningen, nervös för tiden efter förlossningen på bb, jag vill inte någon ska lära mig amma och ta och trycka in mitt bröst i barnets mun ( som jag läst så mycket överallt) jag vill lösa och lära mig amningen själv i lugn och ro. Jag hatar sjukhusmiljöer och vill verkligen åka hem så snabbt som möjligt men läser bara överallt om hur folk känner sig tvingade till att stanna kvar på bb... Jag är rädd att jag kommer bli jätteotrevlig mot personalen och få ett dåligt bemötande. Jag är rädd för att de kommer prata över huvudet på mig.. Urk, känner mig jätteuppstressad nu verkligen. Och föräldrautbildning börjar nästa vecka, men min karl kan inte flytande svenska och min bm uttryckte sig så att jag inte kommer kunna sitta och översätta till honom för det kommer störa de andra i gruppen och det känns inte alls kul att gå dit själv och nu känns man helt ovälkommen... Nej nu önskar jag att jag va i vecka 25 eller något, tiden springer verkligen fram nu och jag känner mig rätt livrädd!!

Känns konstigt nog bättre nu efter några timmars sömn, jag skyller på hormonerna ;)! Men ska verkligen ta upp allt med bm vid nästa besök och sätta mig ner och fila på ett förlossningsbrev idag! Jag är nog mest orolig för att jag inte har kontroll över vad som komma skall, det är första gången och det enda jag vet säkert är att det kommer göra jävligt ont, önskar vi va ala kengeru med ficka på magen ist... 20 dagar kvar nu... Ska nog se till att ha fixat allt som väskan och brevet och fila fötter ;) så jag känner mig så förberedd det bara går, kanske stillar det min oro lite! Grattis Louwa, vad underbart att höra att allt har gått bra för er!! :)

Btw, kollade Ivanhoe igår, gråter alltid lika mycket när Rebecca rider iväg, att han väljer 'Fel' tjej varje år, suck!

Wiho! Grattis!! :D så härligt!

Förlossningsbrev?
Vad har ni tjejer skrivit i era? Jag har försökt skriva ihop ett man tycker nog jag låter lite arg :P vet inte vad jag ska skriva till för att få en lite mer positiv klang på det hela.

Förlossningsbrev 

*Vi vill inte att några beslut ska fattas över våra huvuden, vi vill bli informerade om alla undersökningar som görs och till vilket syfte.

*Vi vill ha en lugn förlossning med så få människor som möjligt närvarande. Vi vill inte under några omständigheter ha någon praktikant eller studerande närvarande. Vill helst inte ha någon manlig personal.

*Jag vill få lavemang när jag kommer in om jag inte redan tagit det hemma.

*Jag badar/duschar gärna. Är öppen för lustgas och akupunktur, men vill försöka klara mig så gått det går utan annan smärtlindring.

*Jag har tänkt mig en upprätt förlossningsställning.

*Jag är VÄLDIGT orolig för att spricka. Jag vill att barnmorskan gör allt i sin makt för att förhindra detta, med yttre press med varm handduk och ritgens handgrepp. Om barnmorskan anser att ett klipp är nödvändigt vill jag inte se saxen. Vill gärna få bedövningsspray.

*När bebis kommer ut vill jag ha den direkt till bröstet med en intakt och pulserande navelsträng. Avklampning får ej ske innan navelsträngen slutat pulsera, MYCKET VIKTIGT!

*Vi vill INTE se moderkakan, vi vill inte ens bli tillfrågade om saken.

*Vi vill gärna bli lämnade ifred med bebis den första tiden, mätning och vägning kan vänta!

*Ingen får gå iväg med min bebis efter att den kommit utan att jag eller Chris följer med.

*Vi känner båda att "hemma är bäst". Med andra ord så vill vi gärna åka hem så fort det är möjligt och bara stanna på BB/vårdhotell om det finns någon medicinsk anledning till att göra det.

*Jag har tänkt amma, men jag vill klura ut detta själv, om jag vill ha hjälp frågar jag själv om detta.

Jag tror att jag har läst för mycket om hur folk har blivit behandlade jävligt knepigt... Jag tror de kan sitt jobb, men som sagt är det min första förlossning och ingen aning om vad som väntar mig och i vilket state of mind jag kommer vara i då! Och hur pass jag kommer kunna tala för mig själv, min 'show' och det är jag som kommer göra jobbet. Som sagt tycker jag också jag låter lite tvär, men knappast som jag tillrättavisar någon, skriver om mina önskningar, tycker den är väldigt vettiga önskningar också, men känner just man borde lägga in något lite positivt, så det blir trevligare att läsa. Älskade förlossningsbrevet du posta nu, jag hade bara skrattat om jag var bm och fick det och tyckt att detta ska bli intressant :p

Well.. antar att vi ser det olika :) Här uppmanas man till att skriva ett förlossningsbrev.
Just nu känner jag iaf att om något skulle hända och de behöver gå iväg med bebis vill jag hellre min man är där och är med barnet än mig, men det är jag och inte du :)..
Sen står det att jag HELST inte vill ha manlig personal, men finns det ingen annan så tackar jag och tar emot, det är nog också väldigt individuellt hur man känner... Jag skulle aldrig välja att gå till en manlig gynekolog heller för den delen.. 
Jag känner som sagt lite obehag för detta med amning och så som många har beskrivit för mig hur de fått hjälp vill jag verkligen inte ha det.  Jag lär ju märka där hur det går för mig och ser jag att jag inte vet vad jag håller på med så kommer jag givetvis be om hjälp. 
Sen vet jag även att ingen kan tvinga oss till att stanna men det känns skönt att ha berättat det innan också så man slipper onödigt tjat (av vad jag hört från mina vänner som fött här i Malmö har de velat ha kvar förstagångsföderskor så länge som möjligt...) och jag avskyr som sagt sjukhus miljöer och vill hem till det lugna så fort det bara går (hade nog egentligen helst fött hemma).