Finns det fler här som är inne på 7e månaden eller liknande med bebisverkstad? Har ett barn sedan tidigare och hoppas nu på ett syskon.. Vore skönt att prata med fler i samma sits, är lite förvånad över att det känns minst lika jobbigt som när vi försökte med första barnet..
Tack för ert välkomnande! Känner igen mig så mkt i era känslor och det är skönt att inte vara ensam även om jag inte unnar någon detta! Känner mig märkligt nog lite mer positiv idag, har läst i bim-trådar här på fl och det är ändå en del som blir gravida efter en lite längre tids kämpande. Då många av mina vänner har haft jättelätt att bli gravida känns det som att "hela världen" är så, och att allt annat som tar mer än 3 månader är fel. Men så är det ju faktiskt inte. Att tänka så ger mig lite andrum. Vi kämpar på alla här inne och hoppas på plus för oss alla!!
Anonym (J) - känner igen mig jättemkt i det du skriver att du inte vill berätta för folk om vad du går igenom. Är själv en person som gärna vill vara "perfekt" och ställer höga krav på mig själv. Har arbetat mkt med detta för att må bättre, kände att jag höll på att drunkna under alla krav. Och har därmed också berättat om vad jag går igenom för väl utvalda människor. Träffade ett par som jag aldrig träffat förr på en fest för ett tag sedan, och de berättade helt öppet att de höll på med IVF. Det var så självklart för dem, och så befriande. Så behöver man såklart inte göra om man inte vill, men det hjälpte mig på något vis att se att det inte är något skamfyllt det vi är i. Har fått jättefint stöd av mina vänner som peppar mig och ger energi. Men jag har som sagt valt de människor som jag vet inte "gottar sig" i min olycka utan som vill mig väl och som peppar mig. Jag förstår dig dock till 100%, har själv varit i samma vånda innan.
Pepp till er alla!!
jag börjar bli lite nervös inför inledande samtal för utredning nästa vecka. Trodde inte att jag skulle bli det. =/ Men jag hatar verkligen alla behov av kontakt med vården och särskilt kvinnohälsa / mödravård, eftersom jag har i princip noll förtroende för den grenen av vården. Jag börjar bli orolig över vad som kommer att krävas av mig och hur jag ska hantera det mentalt. Jag gillar inte barnmorskor och sådant folk. Jag har inget förtroende för dem.
Jag hoppas du har rätt! Tack för tankarna! Blir med detta ännu mer konfys över detta med IVF. Nu finns kanske skäl att testa annat. Men samtidigt, vilket är det "säkraste" - jo, IVF. Ca 1 på 3 blir ju gravida med rätt förutsättningar (hoppas vi har det). Fortsätter in i drömmarnas värld med dessa funderingar i min ensamhet.