Finns det fler här som är inne på 7e månaden eller liknande med bebisverkstad? Har ett barn sedan tidigare och hoppas nu på ett syskon.. Vore skönt att prata med fler i samma sits, är lite förvånad över att det känns minst lika jobbigt som när vi försökte med första barnet..
Och så blir det bråk på självaste jävla äl dagen...= inget ligg såklart :'( känns jävligt pissigt nu...
Händer det aldrig er? Att just dom dagarna man ska vara som mest nära varandra att det blir nå tjafs då?
Det är inte första gången det händer trots att vårt förhållande är ganska konfliktfritt...
Blir så ledsen...så onödigt...
En liten chans finns dock då vi låg lördag morgon och fick positivt ältest samtidigt, men hade ju inte skadat att maximerat chanserna med lite extra sperma när man väl får chansen...
BIM ca 19/3 men räknar med mens då så får testa med en liten julklapp istället.
När har ni BIM tjejer ni som närmar er BIM?
Här kom mensen igår kväll. Så nu ligger jag perfekt till resan. Nu får vi se om man blir gravid på resan ;) Funderar nästan på att äta bidrottningsgéle bara för att skjuta ännu lite mer på cykeln. Fast samtidigt är det väldigt dumt. Tror jag har äl när gubben jobbar kväll och det är ju inte så passande. Men äter jag bidrottningsgéle så får jag ägglossning två dagar senare förhoppningsvis... Haha! Vilken plan! Nä jag ska nog skippa det. Blir det så blir det denna månad. Dumt att planera hur man ska bli gravid som. Blir ju ändå inte gravid. =) Men man börjar ju bli smått desperat.
och all hemsk väntan! Idag har varit en grinardag och allt känns så tungt bara :'( och det blir ju inte bättre av ett så onödigt tjafs såpass att man missar äl. Hur ska man undvika sånt dom dagarna?
och all hemsk väntan! Idag har varit en grinardag och allt känns så tungt bara :'( och det blir ju inte bättre av ett så onödigt tjafs såpass att man missar äl. Hur ska man undvika sånt dom dagarna?
Hej, jag hoppar in här lite smått!
Jag är en tjej från Stockholm som har legat hårt i bebisverkstaden i nu 16 månader.
Jag sitter i den sitsen att jag är för ung för att få hjälp eller utredning. Jag har besökt gynekologer som inte vill ta tag i min situation och en förklarade efter ett vaginalt ultraljud att jag var helt frisk men hade en konstig livmoder(!?) Hon gav dock ingen information till mig som besitter denna "konstiga" livmoder..
Alla runt om mig vet att jag försökt få barn ett bra tag och det var ett stooort misstag att berätta! Så fort ämnen som bebis, gravid, barn, framtid eller till och med om man passerar en barnvagn får jag ledsna blickar, som om de tycker synd om mig. Innerst inne blir jag självklart ledsen men jag vill inte att någon jag känner ska tycka synd om mig.
Jag söker mig i alla fall hit till andra som sitter i liknande situationer eller i alla fall försöker få barn utan framgång , så jag kan prata med någon som förstår och som kanske till och med kan ge råd och tips?
Jag har inte läst alla 83 sidor men jag har förstått att vi jobbar över i bebisvekstaden? 
Hej allihop!
Det har varit tyst från mig ett tag, har följt med sambon på en jobbresa och sysselsatt mig med andra saker och försökt att inte tänka så mycket på bebisverkstan på en stund. Under mensen finns det ju ändå inte så mycket att göra... :) Jag har dock följt er här inne lite emellanåt, så jag har inte glömt er! :)
Tråkigt J att det blev bråk och inget mys på ÄL-dagen! Men ni hade ju sex i lördags och det kan ju faktiskt räcka! Jag håller iaf tummarna för det!
Pommac - skönt att du tar det så bra och fokuserar på det positiva! Och vem vet, det kanske blir en liten semesterbebis! :)
Ja, visst är det skönt att vi har varandra här inne, som ett litet lufthål liksom. En av mina bästa vänner är nu gravid typ halvvägs. Hon vet vilken jobbig resa jag går igenom just nu och ändå så pratar hon bara om hur jobbigt det är att vara gravid och jag kan inte låta bli att bli lite irriterad (och faktiskt sårad) av det. Hon har själv haft en ganska jobbig väg till graviditeten med flera missfall så hon vet ju hur det är att vara i bebisverkstan utan att få en bebis, men ändå så pratar hon bara om det. Klart att jag är superglad för hennes skull och förstår att hon också måste få prata om sina jobbigheter, men ändå... Eller tänker jag fel?
Ebba: ja, det är väl på bröllopsresan det ska ske. ;)