Ebba skrev 2013-02-23 07:45:33 följande:
Ja usch, igår var en deppig dag. Men det känns som tur är bättre idag. Tokblankt i morse igen så nog är det kört alltid. Men visst, så länge mensen inte kommer... :)
Jag har ju absolut (och är) varit emot alla "ta-det-här-så-blir-du-lättare-gravid-preparat" men det är mer för att jag tycker inte att man ska experimentera med dem själv. Jag tror säkert att vissa kan vara bra, men man måste ju veta vad problemet är anser jag. Alltså, om man tar ett preparat, ex. bisolvión, som gör slemhinnorna tunnare så är ju det säkert bra för de som har för tjocka slemhinnor, men för de som probelemet är det omvända eller de som har bra slemhinnor gör det ju bara värre för sig själva. Så jag tycker inte att man ska göra något som man inte vet kan hjälpa en.
Däremot ivf är jag helt för. Du frågar om tips. Det är så svårt, det verkar ju som om ni är lite veliga båda två, men det jag absolut tycker att ni ska göra är att boka en konsultation, eller t.o.m. tid för utredning (om ni känner att det är värt pengarna, vår kostade 4000 kr) så att ni kan få prata med en läkare som kan råda er kring hur ni ska göra. Det kände jag hjälpte min sambo att förstå hela situationen mycket bättre. Han har ju hört mig prata om olika saker som har med barnalstrande att göra och även om han är helt med på noterna nu (fast han har varit helt emot barn tidigare också) så blev det ändå en annan sak när en läkare pratade om det. Och läkarna var så himla bra och trevliga så vi mådde faktiskt bättre efter att ha varit där än innan.
Vi har också diskuterat både inseminering och ivf med vår läkare, men i vårt fall, eftersom man inte hittar något fel (de är ju fortfarande övertygade om att vi kommer lyckas på egen hand) så rekommenderar man ivf direkt. Om man har ett dokumenterat problem såsom trånga passager eller något annat som gör att man tror att spermierna har svårt att simma upp, så kan insemination vara en mycket bra lösning. Man kontrollerar ju då också ägglossningen med hormoner så att man inseminerar vid precis rätt tidpunkt och de spermier man "skjuter upp" är tvättade så tillvida att det bara är de bästa simmarna man använder. Så det kan ju även vara bra vid trötta simmare.
IVF används ju ofta när man inte riktigt vet vad felet är. Då får kvinnan hormoner (oftast i sprutform) för att få kroppen att mogna flera ägg på en gång och samtidigt för att stoppa kroppen för att släppa dem själv. Det brukar man få i början av cykeln, tror man börjar på typ dag tre och tar sen sprutor i 5 dagar. Man undersöks sedan 2-3- gånger under de kommande 8-12 dagarna innan det är dags för äggplock. Samma dag som äggplock få mannen lämna sperma och de gör sedan samma sak med den, ser till att de bästa simmarna får komma till och sedan lägger de äggen och spermierna tillsammans över natten, haha jag tycker att det låter så roligt. :) Sen på morgonen så ser man hur många som "parat sig" och blivit embryon och efter ytterligare några dagar stoppar man in dem igen och ca 20 dagar senare vet man om det tog sig.
Nu var ju detta en väldigt förenklad förklaring (och säkerligen inte helt medicinskt korrekt) men jag har iaf gjort mitt bästa för att förklara. :) Hoppas att det spred lite kjus över det du undrade. Annars får du mer än gärna fråga igen!
Som sagt, jag tycker absolut att ni ska boka en tid och prata med någon, s kan de råda er i frågan och jag tror också att det skulle underlätta för din sambo att förstå situationen. Jag hoppas verkligen att ni får chansen den här månaden trots allt!
Stor kram till dig!!
Tack sötaste Ebba för ditt långa förklarande inlägg. Jag har pendlat emellan hopp och förtvivlan de senaste dagarna. Det har gällt allt och det mesta men framför allt det här med barn. Det har känts viktigt för mig att inte "lämna ut mig/oss" för mycket i tråden och därför har jag försökt undvika detaljer som gör att de som känner mig kan klura ut vem jag är. Tycker inte jag vill bjuda på det. I alla fall inte ännu. Kanske blir lättare om vi uppnår plusset men det är ju en annan historia! Därför är det svårt att ge viss info som jag egentligen skulle behöva lämna ut i och med att vi har blivit så familjära med varandra härinne. Men det är något som ni (och jag) nog får stå ut med.
Vi (jag) har bestämt oss för att ta oss iväg för en liten diskussion om det här med IVF men jag är fortfarande så velig. Vet inte om jag var vag men det jag allra helst behöver tips på är vilka IVF-kliniker som är bra (och vilka som inte är det). Vad man lägger in i detta är ju såklart subjektivt men det känns alltid bra att få "lite på fötterna"! Vet du eller om det är någon annan som vet så ge oss gärna info. Man kanske skulle ge sig ut i någon annan tråd och "höra sig för".
I och med min/vår ålder är det ju IVF som gäller också i och med att vi inte "har tid" med alla andra metoder men jag är som sagt lite sugen på insemination i och med att som jag förstått det (vet inte om det är du eller jag som har fel) det är helt utan hormoner. För mig låter det konstigt att man skulle ge hormoner och riskera att fler än ett ägg befruktades. Men jag ska kolla och återkommer. Eller så får du rätta mig om du är bombsäker
Hur har ni tänkt kring brytpunkten att börja med IVF kontra "vanliga" försök? Om jag fattar det rätt har ni lagt ribban vid 1 år. Jag är så himla velig. Försöker man längre är ju chansen fortfarande relativt god att man kan lyckas själv men jag är så velig beroende på min ålder. Ge mig gärna era argument. Egentligen borde jag väl inte vara velig utan istället borde vi köra igång direkt med IVF för att inte förlora tid , men, som sagt, jag är rädd. Sååå typiskt när sambon inte längre är lika negativ! Sedan är jag dessutom rädd för att det inte lyckas. Så fånigt kanske du/ni tänker men så känner jag. Jag tror inte jag vill/orkar prova alltför många vändor med IVF och skulle det inte lyckas så skulle det bli ett stort nederlag. Så länge man inte provat de finns ju ett ess kvar i rockfickan så att säga. Ja, veligare människa än jag finns inte och bra på att måla fan på väggen är jag tydligen med. Fast jäklar anamma finns det så när jag väl bestämt mig ska allt säker t bli finfint. Lite jobbigt bara nu med allt.
Kram på er alla! Väntar på alla era fina plus därute!! (och vill väääldigt gärna ha ett själv med-gode god)
Nä, mycket bättre att boka tid hos gyn och se så allt står rätt till en dag för tidigt än en dag för sent, tänk på det flickor! Kämpa på!
Moder natur verkar ha sista ordet.
