• Anonym (Väntar)

    7 månaden med försök.. Fler?

    Finns det fler här som är inne på 7e månaden eller liknande med bebisverkstad? Har ett barn sedan tidigare och hoppas nu på ett syskon.. Vore skönt att prata med fler i samma sits, är lite förvånad över att det känns minst lika jobbigt som när vi försökte med första barnet..

  • Svar på tråden 7 månaden med försök.. Fler?
  • Anonym (blomman)

    Idag kom den där mensen igen. :( Blir så besviken varje gång. Har legat med världens mensvärk hela morgonen. Men då fick jag ialf svaret på att varken Grapejuicen eller munkpeppar fungerade på mig.

    Vi har idag bokat till för utredning, fanns inga tider lediga förrän i Augusti men nu är bollen i gungning och jag kan kanske börja slappna av lite.

    Hur går det för er?   

  • Juronjaure
    Anonym (blomman) skrev 2013-06-02 13:40:23 följande:
    Idag kom den där mensen igen. :( Blir så besviken varje gång. Har legat med världens mensvärk hela morgonen. Men då fick jag ialf svaret på att varken Grapejuicen eller munkpeppar fungerade på mig.

    Vi har idag bokat till för utredning, fanns inga tider lediga förrän i Augusti men nu är bollen i gungning och jag kan kanske börja slappna av lite.

    Hur går det för er?   
    Mensen är på G här med :( Ska ringa om utredning...
  • Anonym (tvålen)
    Anonym (blomman) skrev 2013-06-02 13:40:23 följande:
    Idag kom den där mensen igen. :( Blir så besviken varje gång. Har legat med världens mensvärk hela morgonen. Men då fick jag ialf svaret på att varken Grapejuicen eller munkpeppar fungerade på mig.

    Vi har idag bokat till för utredning, fanns inga tider lediga förrän i Augusti men nu är bollen i gungning och jag kan kanske börja slappna av lite.

    Hur går det för er?   
    Juronjaure skrev 2013-06-02 17:14:04 följande:
    Mensen är på G här med :( Ska ringa om utredning...
    Pepp till er båda i det tunga!! Oavsett vad de hittar är det skönt att göra en utredning (tycker jag/vi). För de flesta visar det ju att allt är bra, vilket ju känns bra (på gott och ont). Hoppas det hinner ta sig innan ni kommer dit! Vi har fina sommarmånader framför oss då kropparna borde vara boostade med mest energi. Håller alla tummar för oss alla!!

  • Anonym (tvålen)
    Thotis90 skrev 2013-05-25 17:28:06 följande:
    Jag älskar min sambo, men han behandlar mig inte så som jag skulle vilja (www.familjeliv.se/Forum-4-51/m69992146.html). Han är en underbar människa och om han bara kunde bete sig som folk hade jag utan tvekan stannat. 

    Jag var alldeles förkrossad när det tog slut mellan mig och ex-pojkvännen. Jag grät nästan konstant i flera månader då jag så gärna ville vara med honom (lämnade honom för att han inte var redo för barn. Nu när jag är ofrivilligt barnlös är ju orsaken till att jag lämnade honom borta. Jag verkar inte kunna få några barn i alla fall). 
    Hur går det Thotis!? *kram*
  • Thotis90
    Anonym (tvålen) skrev 2013-06-02 17:56:15 följande:
    Hur går det Thotis!? *kram*
    Vi var till en kurator i fredags (samma kurator som vi pratade med när vi påbörjade vår fertilitetsutredning). Jag har aldrig varit så öppen mot min sambo som jag var då... Han blev chockad över vad jag hade att säga då han inte hade någon aning om att jag har mått dåligt, men han sade att han är villig att göra det som krävs för att jag skall vara lika lycklig som honom och för att jag skall anse att vi har det bra. Han sade att han aldrig har älskat någon så mycket som han älskar mig och att han inte vill vara utan mig. 

    Vi pratade länge innan vi kom fram till att roten till problemet är att jag har ett stort bekräftelsebehov (inget överdrivet, dock) och att jag har en rädsla för att prata (rädd för att inte bli förstådd). Jag kommer från en familj som inte pratar känslor, som inte ger varandra beröm, som inte säger grattis när någonting roligt har hänt/vid födelsedagar, som inte visar sitt stöd, som inte hör av sig för att fråga hur man mår osv. Jag känner att jag aldrig fick den bekräftelse jag behövde av mina föräldrar (det får jag fortfarande inte) och det är den största anledningen till att jag i ett förhållande behöver kärlek och närhet för att må bra, annars börjar jag ifrågasätta mitt värde som människa och det slutar då med att jag mår dåligt. 

    Min sambo är villig att ge mig mer bekräftelse (han säger att han mer än gärna gör det) under förutsättningarna att jag vågar prata med honom i fortsättningen. Jag skall göra så gott jag kan. Jag får helt enkelt intala mig själv att det inte är farligt. 
    Fertilitetsutredning - hedblom.blogg.se
  • Anonym (tvålen)
    Thotis90 skrev 2013-06-02 18:00:27 följande:
    Vi var till en kurator i fredags (samma kurator som vi pratade med när vi påbörjade vår fertilitetsutredning). Jag har aldrig varit så öppen mot min sambo som jag var då... Han blev chockad över vad jag hade att säga då han inte hade någon aning om att jag har mått dåligt, men han sade att han är villig att göra det som krävs för att jag skall vara lika lycklig som honom och för att jag skall anse att vi har det bra. Han sade att han aldrig har älskat någon så mycket som han älskar mig och att han inte vill vara utan mig. 

    Vi pratade länge innan vi kom fram till att roten till problemet är att jag har ett stort bekräftelsebehov (inget överdrivet, dock) och att jag har en rädsla för att prata (rädd för att inte bli förstådd). Jag kommer från en familj som inte pratar känslor, som inte ger varandra beröm, som inte säger grattis när någonting roligt har hänt/vid födelsedagar, som inte visar sitt stöd, som inte hör av sig för att fråga hur man mår osv. Jag känner att jag aldrig fick den bekräftelse jag behövde av mina föräldrar (det får jag fortfarande inte) och det är den största anledningen till att jag i ett förhållande behöver kärlek och närhet för att må bra, annars börjar jag ifrågasätta mitt värde som människa och det slutar då med att jag mår dåligt. 

    Min sambo är villig att ge mig mer bekräftelse (han säger att han mer än gärna gör det) under förutsättningarna att jag vågar prata med honom i fortsättningen. Jag skall göra så gott jag kan. Jag får helt enkelt intala mig själv att det inte är farligt. 
    Bra början!! Låter som ett steg i rätt riktning. Ett tips i all enkelhet; gå själv till någon och prata om vad du känner, hur du ska kunna bemästra ditt bekräftelsebehov osv.  Det är alltid lättast att börja med sig själv. Man kan tyvärr inte förändra andra men man kan förändra sig själv och sitt sätt att reagera och vara. Och lugna er med bebisbakandet tills ni rett ut allt detta. Det tar mer energi än man tror och det kanske tyvärr, i slutänden, trots allt  visar sig att det inte är den man du vill leva med när du "kommit tillrätta med dig själv". Ett barn tillsammans i det läget gör allt så komplicerat och kan tippa ett förhållande som är på väg att bli bättre. Kram!
  • Dracarys

    INgenting den här gången heller....

    =(((

    fan, hade verkligen lite förhoppningar på den här gången efter kontrastundersökningen.

  • Anonym (tvålen)
    Dracarys skrev 2013-06-03 15:11:46 följande:
    INgenting den här gången heller....

    =(((

    fan, hade verkligen lite förhoppningar på den här gången efter kontrastundersökningen.
    Trist!
  • Anonym (Fia)

    Hoppar in här igen.
    Har precis varit på 3e steget i utredningen. I nästa vecka får vi veta om och i så fall vad som är fel eller om det bara är att fortsätta försöka. Följer några som håller på med IVF och det verkar vara väldigt jobbigt, men hjälper det en till barn så är det ju såklart värt det.
    Trodde inte att det skulle ta så här lång tid faktiskt. Känns också jobbigt när kommentarerna kommer så fort man inte dricker alkohol "är du gravid?!". Vad ska man svara på det? "Nej, men jag skulle gärna vara"?!
    Hoppas på fler plus här i tråden för det ger ju mer hopp till alla andra. Att veta att det kan gå även efter ett års försök på helt naturlig väg. Eller på något annat sätt för den delen.  

  • Anonym (tvålen)

    Hej alla! De sista dagarna har jag befunnit mig lätt åksjuk i IVF-karusellen. Många besked och mycket annat har gjort att jag ej kunnat/orkat skriva. Håll gärna en tumme för oss idag att något embryo överlevt och kan sättas in. Känner mig liiiite nervös Kram alla och ha en underbar dag! Alla som är lediga imorgon får njuta lite extra!

Svar på tråden 7 månaden med försök.. Fler?