Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Farmo­r)
    Äldre 2 Nov 09:58
    448 svar
    Visa endast Anmäl

    Svärdottern förstör!

    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Svärdottern förstör!
  • emelieakesson
    emelie­akesso­n
    Äldre 3 Nov 19:15
    #311
    Visa endast Anmäl
    Plutteli skrev 2012-11-03 14:15:27 följande:
    Varför ska det ligga på SVÄRDOTTERN att säga ifrån? Varför kan inte SONEN göra det? Det är ju trots allt hans mamma och ja ser inte en enda kommentar från TS om att sonen säger ja när svärdottern säger nej... De verkar av det lilla som framgår faktiskt tämligen överrens. Vidare HAR de sagt nej när de inte vill ha ditt TS men hon kommer ÄNDÅ. Hur tydliga ska de vara? Smälla dörren i ansiktet på henne och be henne flyga och fara som kommer objuden? Ts skriver ju själv att det inte uppskattas när hon kommer så, hon VET att de inte vill att hon bara dimper när men gör det ÄNDÅ.
    Har verkligen TS enligt dig inget som helst eget ansvar för sitt handlande och hur relationen blir?

    Ser att du skriver ovan att du "aldrig" skulle kunna stänga ute din familj. Så du skulle verkligen inte ha något som helst emot att inte kunna planera dina kvällar, inte kunna få barnen i säng när du vet att de behöver, alltid behöva laga extra mat och ha ett lager fika hemma för att dina föräldrar/svärföräldrar (ja de ska väll ha samma rättigheter va?) kan komma NÄR SOM HELST och då är det bara att bli glad? Ska ni stanna hemma också, jämt utifall att de vill titta förbi, för tänk om ni är på middag med vänner och de kommer och vill umgås, vad utestängda de måste känna sig då! Och glöm att ha vänner över på middag såvida du nu inte gärna har din morsa med vid bordet när du har tjejmiddag....

    Seriöst, är du lika gränslös själv? Klampar in hos folk närhelst det passar DIG utan eftertanke på vad de kan ha för planer? Köper saker de inte anser sig behöva men DU tycker de ska ha oavsett vad de själv vill? Tänk efter en extra gång om det verkligen är ett beteende som är socialt accepterat och nått du hade tyckt om.
    Wow, ta ett djupt andetag och läs igenom min kommentar en, kanske till och med två gånger till..

    Var i texten skrev jag att ts inte har något ansvar enligt mig för deras relation?
    Var i texten skrev jag att ts gör FEL och familjen RÄTT?
    Var i texten ser du mig försvara någon?
    Var i texten har jag pratat om min egen framtid?

    Jag kan ta de lite snabbt ännu en gång för din skull, vad JAG ser i ts text är att hon försökt och försökt få kontakt med familjen men får en KÄNSLA av att det inte uppskattas. Därav tycker jag synd om henne eftersom varken hennes SON eller SVÄRDOTTER kan sätta sig ner som två VUXNA människor de faktiskt är och PRATA. Utan istället sänder dom VIBBAR om att det hon gör inte uppskattas.

    När man får sådana vibbar av människor, vilken relation man är har, så vet man oftast inte hur man ska betee sig. Nu är detta hennes familj och såklart försöker hon på olika sätt göra rätt.

    Sen kan du ta och lugna ner dig lite och kanske inte överdriva så förbannat. Om du har sett mig skriva att jag tycker det är HELT OKEJ ATT KLAMPA IN HOS FOLK HELT OANMÄLD så tycker jag att du ska läsa igenom hela mitt inlägg några gånger till. Vad jag ville komma fram till är att om SVÄRDOTTERN OCH SONEN HAR PROBLEM MED TS BETEENDE SÅ TYCKER JAG DEN BÄSTA LÖSNINGEN ÄR ATT ÖPPNA MUNNEN OCH LÅTA DEN GÅ ISTÄLLET, SÄGA VAD MAN TYCKER, UTTRYCKA SIG, INTE BETEE SIG SOM ETT JÄKLA STOLPSKOTT OCH VANDRA RUNT I TYSTNAD OCH GE HENNE OLIKA SORTERS VIBBAR.

    Förstår du min poäng eller ska vi ta det igen?  

    Ha en underbar lördag! Kram på dig!  
  • emelieakesson
    emelie­akesso­n
    Äldre 3 Nov 19:17
    #312
    Visa endast Anmäl
    mandelblomma skrev 2012-11-03 19:10:42 följande:
    man "tar" de jobbiga problemen med sin egen mamma och låter inte fegt ens partner tar det.
    Sonen är den som måste anstränga sig om någon eller ta strid med svärmor, iten svärdottern!
    Absolut, det håller jag med om. Det är vad jag försöker komma fram till, sålänge inte svärdottern OCH sonen, båda är inkluderade i familjen, har suttit sig ner och pratat med henne så kan jag inte på något sätt se ts som en dålig mamma eller svärmor.
  • mandelblomma
    mandel­blomma
    Äldre 3 Nov 19:27
    #313
    Visa endast Anmäl
    emelieakesson skrev 2012-11-03 19:17:28 följande:
    Absolut, det håller jag med om. Det är vad jag försöker komma fram till, sålänge inte svärdottern OCH sonen, båda är inkluderade i familjen, har suttit sig ner och pratat med henne så kan jag inte på något sätt se ts som en dålig mamma eller svärmor.
    dålig vet jag inget om, men en svärm,or som går över de vanliga gränserna man faktiskt har och är lite för på.
    Av kärlek säkerligen men att ex mena att man som mamma har rätt att sätta lite personlig prägel på sonens hem är inte helt normalt.
  • Anonym (!)
    Anonym (!)
    Äldre 3 Nov 19:34
    #314
    Visa endast Anmäl
    sextiotalist skrev 2012-11-02 10:34:32 följande:
    Hur kan man vara rar när man klart och tydligt talar om för sonen att man inte vill att han skall vara tillsammans med den kvinnan. Jag tycker ts verkar vara en riktigt mardröm
    Man kan väl ändra sig? Från början kanske hon inte var någon toppentjej som man vill att ens son ska vara ihop med. Som  mamma vill man bara att ens barn ska må bra, även i det långa loppet och ibland så verkar det som att mammor har svårt att släppa kontrollen och sluta ge alla goda råd och synpunkter. Nu har ts accepterat läget och vill umgås med dem, ffa sitt barnbarn och son. Som jag ser det försöker hon göra allt bra och vara snäll. Sen är det inte konstigt att sonens sambo inte släpper in så lätt men jag tycker att sonen borde dels sätta gränser för vad som är okej men också tillåta farmor att ha nästintill samma roll som mormor får ha.


  • Fiona M
    Fiona M
    Äldre 3 Nov 19:46
    #315
    Visa endast Anmäl
    Anonym (!) skrev 2012-11-03 19:34:45 följande:
    Man kan väl ändra sig? Från början kanske hon inte var någon toppentjej som man vill att ens son ska vara ihop med. Som  mamma vill man bara att ens barn ska må bra, även i det långa loppet och ibland så verkar det som att mammor har svårt att släppa kontrollen och sluta ge alla goda råd och synpunkter. Nu har ts accepterat läget och vill umgås med dem, ffa sitt barnbarn och son. Som jag ser det försöker hon göra allt bra och vara snäll. Sen är det inte konstigt att sonens sambo inte släpper in så lätt men jag tycker att sonen borde dels sätta gränser för vad som är okej men också tillåta farmor att ha nästintill samma roll som mormor får ha.


    om sonen sätter gränser och TS respekterar dem så blir det nog så.
  • Plutteli
    Plutte­li
    Äldre 3 Nov 19:52
    #316
    Visa endast Anmäl
    emelieakesson skrev 2012-11-03 19:15:54 följande:
    Wow, ta ett djupt andetag och läs igenom min kommentar en, kanske till och med två gånger till..

    Var i texten skrev jag att ts inte har något ansvar enligt mig för deras relation?
    Var i texten skrev jag att ts gör FEL och familjen RÄTT?
    Var i texten ser du mig försvara någon?
    Var i texten har jag pratat om min egen framtid?

    Jag kan ta de lite snabbt ännu en gång för din skull, vad JAG ser i ts text är att hon försökt och försökt få kontakt med familjen men får en KÄNSLA av att det inte uppskattas. Därav tycker jag synd om henne eftersom varken hennes SON eller SVÄRDOTTER kan sätta sig ner som två VUXNA människor de faktiskt är och PRATA. Utan istället sänder dom VIBBAR om att det hon gör inte uppskattas.

    När man får sådana vibbar av människor, vilken relation man är har, så vet man oftast inte hur man ska betee sig. Nu är detta hennes familj och såklart försöker hon på olika sätt göra rätt.

    Sen kan du ta och lugna ner dig lite och kanske inte överdriva så förbannat. Om du har sett mig skriva att jag tycker det är HELT OKEJ ATT KLAMPA IN HOS FOLK HELT OANMÄLD så tycker jag att du ska läsa igenom hela mitt inlägg några gånger till. Vad jag ville komma fram till är att om SVÄRDOTTERN OCH SONEN HAR PROBLEM MED TS BETEENDE SÅ TYCKER JAG DEN BÄSTA LÖSNINGEN ÄR ATT ÖPPNA MUNNEN OCH LÅTA DEN GÅ ISTÄLLET, SÄGA VAD MAN TYCKER, UTTRYCKA SIG, INTE BETEE SIG SOM ETT JÄKLA STOLPSKOTT OCH VANDRA RUNT I TYSTNAD OCH GE HENNE OLIKA SORTERS VIBBAR.

    Förstår du min poäng eller ska vi ta det igen?  

    Ha en underbar lördag! Kram på dig!  
    Du skrev inget om sonen enbart som svärdottern.
    Jag ställde frågor, du vet sådär som du gjorde nu, inga påståenden att det var så du skrev. "Skulle du tycka det är ok?" är liksom inte samma sak som "Du tycker ju det är ok att..."

    I övrigt är hela ditt inlägg ett långt försvarstal kring TS beteende samt fina lilla "ja jag skulle iaf aaaaldrig göra som TS son!"  Läs ditt eget inlägg igen,och gärna det innan också (det jag inte citerade) och fundera över hur du själv skriver.

    Sen citerar jag TS: Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till!

    Dvs, de SÄGER ifrån och TS kommer ändå eller "tvingar sig på" för att få göra det HON vill. Är det då så jäkla märkligt om de drar sig undan och skickar "vibbar" när hon inte accepterar tydligt uttalade nej?

    Och ja, jag har haft en alldeles ypperlig lördag, litet kalas med svärmor, svägerskan, svågern samt svägerskans son och make. Det är nämligen väldigt trevligt att umgås med en släkt som har vett att göra det på allas lika villkor istället för att propsa på "rättigheter" de inte ens har ;)

  • Anonym (Lättad)
    Anonym (Lätta­d)
    Äldre 3 Nov 19:59
    #317
    Visa endast Anmäl

    Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till!

    Jag vet precis hur det känns att vara på andra sidan av sådan ovälkommen hjälp. Inlindad i välvilja och desto mer kränkande. Jag har haft en svärmor och svärfar som totalt ville ta över våra renoveringsprojekt. De kom åkandes och förväntade sig kunna bo över, laga mat på sina villkor och kolla på sina vanliga TVprogram på högsta volym på kvällarna. Och gud så många goda råd man fick på vägen!!! Om hur vackert det skulle vara med farmors vävda mattor eller farfars idéer om lagerhyllor i vardagsrummet. Vi ville inte ha det så, och då var det ju så sårade miner.... och ytterligare argument om varför deras sätt skulle vara helt underbart! Det slutade nästan med att vi ville gå därifrån, dvs värt eget hem, låta dem hålla på, ta en fika och sedan göra om saker som vi ville ha dem. För det var så tröttsamt att kämpa emot! Vem orkar tacka nej för sjuttioelfte gången till en otroligt snäll och välvillig tanke? Vissa människor saknar verkligen förmågan att lyssna, saknar gränser till sitt eget vuxna barn. Min svärmor kunde lungt traska in i vårt sovrum och börja kommentera saker där. Vem har bett om det? Precis som TS är dessa människor "vana vid att få som de vill". Det blir kusligt jobbigt för alla andra, så varför skulle man vilja ha dem "delaktiga" i ens liv?

    Inte en enda gång har vi kunnat bjuda in dem själva, för de hann alltid före. Min man brukade ibland böna och be om att han någonsin kunde komma med ett eget förslag att hälsa på dem, för det var oändligt tjat om detta varje gång de hördes i telefon. Och när vi sedan kom till besök så var det ALLTID tjat om att vi skulle stanna längre, ack så välvilligt och snällt, eller hur? De älskar ju oss så! Och de rår så gärna om oss, hela tiden. Totalt kvävande.

    Efter att ha kännt igen mig och läst många kommentarer så har jag egentligen ytterligare bara en tanke. Många säger till den kvävande farmodern: backa och det kommer att lösa sig. Jag är inte säker på det. Mina svärföräldrar har backat ganska mycket de senaste åren men jag tycker att det är så SKÖNT att slippa dem att det inte har blivit bättre för dem egentligen. Jag behöver inte längre visa min eviga tacksamhet genom att avlägga detaljerade rapporter om mitt liv, ta emot råd som ingen har bett om och de överflödiga presenterna, ställa upp på att laga mat så snart de väljer att dyka upp i vårt hem, för det passar dem. Lättnad!

    Visst är det lätt att se mig som den elaka svärdottern?

    Och säg inte att "svärdottern måste bara vara rak med vad hon (inte) vill". Hur lätt är det att göra det med någon som i sin egotripp gör sitt yttersta för att framstå som välvillig?

  • Anonym
    Anonym
    Äldre 3 Nov 20:02
    #318
    Visa endast Anmäl
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:36:34 följande:
    Kan ingen förstå mig alls? Ja, jag erkänner, jag har gjort fel, men jag har inte menat illa. Det är bara det att jag har längtat sååå länge efter att få barnbarn. Vilken lycka när jag fick veta att jag äntligen skulle bli farmor! Och jag grät av glädje första gången jag fick hålla detta lilla liv i min famn. Och nu... jag är fortfarande så lycklig över mitt barnbarn, men det känns som att många av mina förhoppningar har grusats...
    Prata med din svärdotter!
  • Anonym (självförvållat)
    Anonym (själv­förvål­lat)
    Äldre 3 Nov 20:02
    #319
    Visa endast Anmäl
    Anonym (!) skrev 2012-11-03 19:34:45 följande:
    Man kan väl ändra sig? Från början kanske hon inte var någon toppentjej som man vill att ens son ska vara ihop med. Som  mamma vill man bara att ens barn ska må bra, även i det långa loppet och ibland så verkar det som att mammor har svårt att släppa kontrollen och sluta ge alla goda råd och synpunkter. Nu har ts accepterat läget och vill umgås med dem, ffa sitt barnbarn och son. Som jag ser det försöker hon göra allt bra och vara snäll. Sen är det inte konstigt att sonens sambo inte släpper in så lätt men jag tycker att sonen borde dels sätta gränser för vad som är okej men också tillåta farmor att ha nästintill samma roll som mormor får ha.



    Tyvärr tycker jag hela TS inlägg andas av nån sorts ogillande... Funderar på om hon verkligen ändrat åsikt om svärdottern - utan bara snarare insett att det nu slagit tillbaka på henne sjäv... Ta bara rubriken som ett exempel: "Svärdottern förstör!" och sedan: " Det är ju egentligen inget fel på henne" hur låter det??? Tror inte alls att TS vill umgås med dem - hon vill umgås med barnbarnet - svärdottern är nåt som hon får "dras med"...

    Nä, som man bäddar får man ligga...        
  • Anonym
    Anonym
    Äldre 3 Nov 20:11
    #320
    Visa endast Anmäl
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 09:58:24 följande:
    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 
    Jag har 4 barn en 9 åring en 5 åring en 2 åring och en på 5 månader inte ens min mamma sitter barnvakt ofta hon har haft mina 2 äldsta någon gång i bland en helg. Det kan ju vara så att din svärdotter tycker eran relation är jobbig eftersom du betede dig så som du gorde innan. Min svärmor gorde precis likadant mot mig ville inte aceptera mig sa till min man vad hon tyckte hon hade hellre sett att vi gick i sär men vad man inte får glömma är att du är inte din son han har gort sitt val med vilken han vill leva med vilket du också en gång i tiden gorde när du valde din sons pappa du kan alldrig säga till din son vem som är bäst för honom han är vuxen och du är vuxen.
    Med min svärmor slutade det med att min man sa upp kontakten med de båda i 2 år min svärmor var inte snäll mot mig många gånger min man valde mig och bilda familj med mig. Under brytningen fick vi en son något hon inte kände till hon viste inte att hon hade blivit farmor min man valde att skicka ett brev med ett kort på oss alla 3 och skrev lite att hon hade fått ett barnbarn  han avslutade med att nu har jag en familj och om du vill vara delaktig i mitt liv så måste du aceptera mitt beslut att leva med denna kvinna
    .Det tog ett tag men efter det så tog hon kontakt vi åkte dit med sonen hon hade fått 2 år på sig att tänka om det var värt det att inte ha sin son alls i sitt liv bara för hon inte tyckte om mig som jag var hon hade kommit fram till att relationen med sin son var viktigare än att tjafs med mig och såra sin son han fick välja själv vilken livskamrat han ville leva med.
    Våran relation blev mycket bättre efter det hon var en stolt farmor som kunde erkänna att hon hade gort fel inget är värt det tjafset du är inte perfekt hon är inte perfekt sätt er ner alla 3 och lös detta i stället för tjafsa våga erkänna att du har gort fel och vad det gäller din son så tror jag att han mår dålig och är sårad som min man var därför beter han sig som han gör i mot dig
Svara i tråden
Svar på tråden Svärdottern förstör!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Lifeofsvea AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies