Svärdottern förstör!

Men hjälp, hade min svärmor betett sig som dig hade vi inte träffats ofta alls, trots att vi bor på gångavstånd från varandra. Nu gör hon lyckligtvis inte det och vi ses därmed minst en gång i veckan på ALLAS villkor.
Jag hade blivit skogstokig på vem som helst som lägger sig i på det sättet, om det så hade varit MIN mamma. Skärp till dig och skaffa dig ett EGET liv istället för att försöka leva genom din son. Ta minst 10 steg bakåt och sluta hänga efter dem som en kelsjuk hund. Det är betydligt trevligare att umgås med någon för att man VILL istället för att man blir tvingas. Är någon efterhängsen vill man ju bara vara än mindre med den personen och ger med sig för att "få det överstökat" istället för att ha trevligt och njuta av stunden. Inte ett dugg märkligt att ni har en märklig relation just nu när du håller på som du gör!

Jo, OM du har bett om ursäkt. Om inte fattar jag henne fullt ut och allt ansvar är hos dig.

Men klart du blir bortmotad när du tränger dig på så som du gör! Vem som helst hadet blivit bortmotad i ett sådant läge, för det är oerhört frustrerande och irriterande för den andra parten. Hur hade DU reagerat om någon envisades med oanmälda besök fast du sagt ifrån och visat att du inte uppskattade det? Om någon köpte saker ud inte anser dig behöver gång på gång för att den personen anser att du ska ha det? Eller utan att fråga köper kläder till dig om och om igen och samtliga i en stil du inte gillar? Om denna person dessutom sagt sig inte gilla dig?

Tänk efter hur du själv hade velat bli behandlad och hur du hade reagerat på att bli behandlad som du just nu behandlar din son och hans familj!

Jo, men att förstå dig är inte samma sak som att jamsa med om att du betett dig ok och att allt är din svärdotters fel eller ens ursäkta ditt beteende.

Jag kan absolut fatta att du verkligen vill vara en del i deras liv, att du sett fram emot att bli farmor, men inget av det du anser dig ha "rätt" till och inget i ditt beskrivna beteende är ok, alls!

Snacka om att se det man vill se.
Jag har verkligen inte sett den uppdelning du påstår här. Tvärt om brukar det vara precis lika illa om det är kvinnans mamma som gör övertramp (finns faktiskt flera trådar på FL just om besvärliga mormödrar och de får verkligen inget annat bemötande än i denna tråd vad jag sett..)

Ja precis :)

Va? Det kommer ju mängder av sånna här trådar hela tiden, vet inte hur många jag läst under mina år här och det är garanterat inte samma som sitter år ut och år in och skriver trådar som denna.

Det är faktiskt inte ett dugg ovanligt med gränslösa personer som går bananas när barnbarn kommer in i bilden, varken svärmödrar eller mammor. Varför tror du det är så ovanligt att du direkt gör slutsatsen att en tråd av en svärdotter tidigare måste vara "samma" som skrivit denna?

Ja? Jag vet flera som bettet/beter sig på det sättet? Inget öht i det som TS skriver om är på minsta vis unikt, det finns, som sagt, många som är så pass gränslösa.

Jag är ensambarn, jag tänker på hur jag förväntar mig att MIN mamma bemöter mig och min man. Hade hon varit som TS hade hon blivit väldigt begränsad i umgänget med oss och barnen. Vi bor dessutom så långt ifrån varandra att det inte hade blivit ett dugg svårt att fixa. Nu är min mamma inte som TS, hon har rejäla brister och jag har fått riva ifrån till henne i början men det är ju betydligt lättare eftersom det är MIN mamma. Min svärmor är inte heller som TS och vi har en BRA relation och hon har således också en bra relation till sina barnbarn. Jag hade inte accepterat att NÅGON klampar på som TS gör, svärmor, mamma, granne eller vän, spelar ingen roll. Det är helt enkelt inte ett ok beteende!

Min man har haft stora problem med min mamma, mindre nu för till skillnad från många män klarar jag iaf av att stå upp mot min mamma och försvara min make inför henne. Mycket bättre nu men han är fortfarande inte direkt förtjust i henne ;)

Det är trevligt med hjälp och besök om man BER om det och det sker med ömsesidig respekt! Vi vill inte få oväntat besök på kvällen efter jobbet av den enkla orsak att både vi och barnen är trötta, de går och lägger sig redan halv sju och besök då leder till att de är vakna längre = sover mindre = tröttare dagen därpå = en hel dag som blir förstörd pga stora tjejen dåliga humör som kommer som ett brev på posten så fort hon sovit lite för dåligt. På samma sätt vet jag att svärmor absolut inte vill ha oss rännande hos henne i tid och otid, det har hon tom sagt själv att hon uppskattar att vi alltid ringer och frågar om det kan passa. Hon är trött och två pigga små barn gör henne helt slut så hon skulle helt enkelt inte orka med att ha oss där hur mycket som helst även om hon älskar oss och våra barn.

Varför ska det ligga på SVÄRDOTTERN att säga ifrån? Varför kan inte SONEN göra det? Det är ju trots allt hans mamma och ja ser inte en enda kommentar från TS om att sonen säger ja när svärdottern säger nej... De verkar av det lilla som framgår faktiskt tämligen överrens. Vidare HAR de sagt nej när de inte vill ha ditt TS men hon kommer ÄNDÅ. Hur tydliga ska de vara? Smälla dörren i ansiktet på henne och be henne flyga och fara som kommer objuden? Ts skriver ju själv att det inte uppskattas när hon kommer så, hon VET att de inte vill att hon bara dimper när men gör det ÄNDÅ.
Har verkligen TS enligt dig inget som helst eget ansvar för sitt handlande och hur relationen blir?

Ser att du skriver ovan att du "aldrig" skulle kunna stänga ute din familj. Så du skulle verkligen inte ha något som helst emot att inte kunna planera dina kvällar, inte kunna få barnen i säng när du vet att de behöver, alltid behöva laga extra mat och ha ett lager fika hemma för att dina föräldrar/svärföräldrar (ja de ska väll ha samma rättigheter va?) kan komma NÄR SOM HELST och då är det bara att bli glad? Ska ni stanna hemma också, jämt utifall att de vill titta förbi, för tänk om ni är på middag med vänner och de kommer och vill umgås, vad utestängda de måste känna sig då! Och glöm att ha vänner över på middag såvida du nu inte gärna har din morsa med vid bordet när du har tjejmiddag....

Seriöst, är du lika gränslös själv? Klampar in hos folk närhelst det passar DIG utan eftertanke på vad de kan ha för planer? Köper saker de inte anser sig behöva men DU tycker de ska ha oavsett vad de själv vill? Tänk efter en extra gång om det verkligen är ett beteende som är socialt accepterat och nått du hade tyckt om.

Du skrev inget om sonen enbart som svärdottern.
Jag ställde frågor, du vet sådär som du gjorde nu, inga påståenden att det var så du skrev. "Skulle du tycka det är ok?" är liksom inte samma sak som "Du tycker ju det är ok att..."

I övrigt är hela ditt inlägg ett långt försvarstal kring TS beteende samt fina lilla "ja jag skulle iaf aaaaldrig göra som TS son!"  Läs ditt eget inlägg igen,och gärna det innan också (det jag inte citerade) och fundera över hur du själv skriver.

Sen citerar jag TS: Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till!

Dvs, de SÄGER ifrån och TS kommer ändå eller "tvingar sig på" för att få göra det HON vill. Är det då så jäkla märkligt om de drar sig undan och skickar "vibbar" när hon inte accepterar tydligt uttalade nej?

Och ja, jag har haft en alldeles ypperlig lördag, litet kalas med svärmor, svägerskan, svågern samt svägerskans son och make. Det är nämligen väldigt trevligt att umgås med en släkt som har vett att göra det på allas lika villkor istället för att propsa på "rättigheter" de inte ens har ;)

Fast att ringa och säga "jag kommer över" istället för att ringa och fråga "kan jag komma över" är precis lika illa som att bara dyka upp. De flesta väluppfostrade människor finner det dessutom jävligt obekvämt att ha besök som man inte har tid att ge uppmärksamhet. Att "ignorera" dig för att de har saker att göra kan de säkert göra, men det är väl inte märkligt om det känns fruktansvärt olustigt att göra?

När brukar din sonson gå och lägga sig och vilken tid brukar du titta förbi på kvällen? Beroende på sådant kan det självklart också bli väldigt obekvämt om du dimper ner. Frågar du någonsin vid dessa tillfällen om det faktiskt passar eller är det som det verkar i din text bara ett allmänt informerande om att du kommer när du ringer utan verklig chans att säga nej om det inte går? Hur reagerar du när de säger nej? Som det verkar i din TS är det inget du accepterar och då är det väl heller inte märkligt om det blir en tryckt stämning när du tvingar dig på?

Ett par gånger i månaden betyder för mig att sex 3-4 gånger i månaden = ca en gång i veckan. Är det verkligen så lite?