• Anonym (Farmor)

    Svärdottern förstör!

    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden Svärdottern förstör!
  • Anonym

    Låter du dom någon gång vara?

    Du tvingar dom ju att umgås med dig.
    Min mardröm är att min mamma ska bli sådär att komma hem till mig oinbjuden och börja ändra om i MITT hem. Jag tror inte du hade blivit så glad om din svärmor hade kommit och bestämt vilka gardiner ni skulle ha..
    Du kanske ska inse de faktum att du har en vuxen son så nej du behövs inte. Jag är säker på att dom vill ha din hjälp ibland när dom själva ber om de men du behandlar dom som om att dom inte kan klara sig själva.. vilket dom kan..

  • ummabdilleh
    Anonym skrev 2012-11-03 11:55:57 följande:

    Åh men då borde det rimligtvis vara gud och han klampade nog in och ställde en massa krav på både det ena och andra. Fast gud kan ju varit hon med så...Så då var han nog både förälder och svärförälder

    ja ja gud har inga barn och inga foraldrar..han har skapat oss, men ingen har skapat eller fott honom
  • ummabdilleh
    Plutteli skrev 2012-11-03 14:15:27 följande:
    Varför ska det ligga på SVÄRDOTTERN att säga ifrån? Varför kan inte SONEN göra det? Det är ju trots allt hans mamma och ja ser inte en enda kommentar från TS om att sonen säger ja när svärdottern säger nej... De verkar av det lilla som framgår faktiskt tämligen överrens. Vidare HAR de sagt nej när de inte vill ha ditt TS men hon kommer ÄNDÅ. Hur tydliga ska de vara? Smälla dörren i ansiktet på henne och be henne flyga och fara som kommer objuden? Ts skriver ju själv att det inte uppskattas när hon kommer så, hon VET att de inte vill att hon bara dimper när men gör det ÄNDÅ.
    Har verkligen TS enligt dig inget som helst eget ansvar för sitt handlande och hur relationen blir?

    Ser att du skriver ovan att du "aldrig" skulle kunna stänga ute din familj. Så du skulle verkligen inte ha något som helst emot att inte kunna planera dina kvällar, inte kunna få barnen i säng när du vet att de behöver, alltid behöva laga extra mat och ha ett lager fika hemma för att dina föräldrar/svärföräldrar (ja de ska väll ha samma rättigheter va?) kan komma NÄR SOM HELST och då är det bara att bli glad? Ska ni stanna hemma också, jämt utifall att de vill titta förbi, för tänk om ni är på middag med vänner och de kommer och vill umgås, vad utestängda de måste känna sig då! Och glöm att ha vänner över på middag såvida du nu inte gärna har din morsa med vid bordet när du har tjejmiddag....

    Seriöst, är du lika gränslös själv? Klampar in hos folk närhelst det passar DIG utan eftertanke på vad de kan ha för planer? Köper saker de inte anser sig behöva men DU tycker de ska ha oavsett vad de själv vill? Tänk efter en extra gång om det verkligen är ett beteende som är socialt accepterat och nått du hade tyckt om.
    jag haller med..det ar sonen som ska saga till..det ar hans mamma..det ar hans ansvar..svardottern ska inte  behova ta pa sig det ansvaret
  • Anonym (ta upp det gamla)

    jag tror på att ta tjuren vid hornen, har du sagt att din svärdotter är oönskad så vet hon säkert det, så konfrontera så mjukt du kan, vid ett naturligt tillfälle en promenad eller liknande, utifrån dina känslor idag, och berätta att du är ledsen för att det har känts dåligt. Vill förändra men inte vet hur, och att det enda du önskar är att få dela en stund av ditt barnbarns uppväxt.

  • Barbamamah
    juun skrev 2012-11-03 13:13:54 följande:
    Jag har inte läst hela tråden..De där är min största fasa!! Jag har två söner o inga döttrar.. Jag är jätte tajt med min mamma vi träffas flera gånger i veckan o dom hjälper till med pojkarna. men min man vill inte ha nån kontakt med sin mamma.. Finna många godkända anledningar till de.. Men dotter o mamma relation är dom starkare? När jag blir farmor vill jag ha en stor roll i mina barnbarns liv så som min son o svärdotter.. Men har killar inte lika stort behov av att ha sin mamma i närheten ??!

    Om du är en normal och vettig individ är risken för det minimal. Personligen skulle jag välkomna en svärmor in i mitt liv med öppna armar så länge hon respekterade mig och vår familj. Jag är i och för sig väldigt släktkär och tycker ju fler desto bättre :) Svärmor skulle bara undvikas om hon fick mig eller någon i familjen att må dåligt. Fast jag skulle resonera exakt likadant även om det gällde min egen mamma. Även om det bara vore jag som råddade med familjens sociala liv skulle svärmor ha en lika självklar plats på kalas, middagar och bjudningar hos oss som min mamma.
  • amorvincitomniia
    Anonym skrev 2012-11-02 10:15:47 följande:
    Du satte nog tyvärr en tråkig stämpel på ditt och svärdotterns förhållande, när du var så negativ i början. Det är svårt att komma över en sådan grej. Och därmed så hittar nog svärdottern "dolda pikar" i allt du gör, att du köper barnkläder, blöjor kan tolkas som att du tycker att hon köper fel kläder o.s.v. Att du lämnar dukar, blommor o.s.v. tolkas som att du ogillar saker som hon har valt ut till sitt hem. Jag tror att du kanske skulle försöka ha en öppen dialog med svärdottern, där du erkännar att du inte var så positiv till deras relation i början men att du inte riktigt vet varför och att du nu är ledsen att det verkar stå i vägen för relationen till barnbarnet nu. Kanske kan du uttrycka ditt önskemål om att få träffa barnbarnet en gång/vecka, och lämna till dem att fundera över formerna kring det hela. Du kanske kan hämta på förskolan och ha barnet, medan de hinner göra annat. Du kanske kan sitta barnvakt en kväll så de kan göra något. Att ge dem grejer, det kanske är bättre att du föreslår att du och svärdottern tar en shoppingrunda tillsammans där hon kan få plocka ut litet kläder till barnbarnet och litet grejer till hemmet, som du betalar. Eller så frågar du innan, min svärmor sa att hon ville köpa en overall till vårt barn - då kunde jag säga att "vi har redan köpt en, men däremot har vi inga vinterstövlar än så om du vill köpa något så skulle du kunna kolla efter det". Men det är nog bra om du kollar upp ifall de har några särskilda önskemål innan du köper...
  • Anonym (barnbarn)

    Jag var/är barnbarnet i en sådan familj. Ville aldrig att farmor skulle komma på besök, det blev så otrevlig stämning hemma då. När jag blev äldre blev jag arg på henne för att hon alltid kritiserade den viktigaste personen i mitt liv och den jag älskade mest; mamma. Jag hatade sättet hon försökte kontrollera mig på när jag blev tonåring och för att hon med tonlägen och kommentarer försökte framstå som bättre än min mamma. 

    Jag grät varje gång hon var barnvakt men jag grät inte på hennes begravning... 

    Hoppas att du kan börja fundera kring din inställning till din svärdotter och att ni tillsammans kan komma fram till var din plats i deras familj är. Jag hoppas att ni kan ha en sund relation i framtiden och att ni kan komma att älska varandra och trivas ihop utan att du gör förstora intrång i deras familj.

     

  • Anonym (barnbarn)
    emelieakesson skrev 2012-11-03 13:13:24 följande:
    Så jäkla bra sagt.. Var precis min tanke också! När jag blir sambo och skaffar barn kommer jag aldrig någonsin utesluta min mamma, hon har gett mig en fantastisk uppväxt och alltid funnits där för mig. Hon har tagit hand om mig tills jag kunde stå på egna ben.. När sen barnen flyttar ut är föräldern/föräldrarna ensamma, VARFÖR stöta bort dom då? Efter allt dom har gett. Jag håller med dig!
    Jag håller också med. Jag pratar med min mamma och pappa varje dag och träffas flera gånger i månaden. Min morfar kommer på middag hos oss varje vecka. MEN de har alltid funnits därför mig under min uppväxt, de har jag haft en normal/sund relation med. Oavsett om det är släkt eller inte vil jag inte ha en person i mitt liv som gör mig ledsen och ångestfylld samt försöker kontrollera mitt liv. 
  • Anonym (barnbarn)
    ummabdilleh skrev 2012-11-03 15:57:03 följande:

    ja ja gud har inga barn och inga foraldrar..han har skapat oss, men ingen har skapat eller fott honom
    Kanske för att han inte finns?
  • mandelblomma
    emelieakesson skrev 2012-11-03 13:26:20 följande:
    Varför är det så mycket fokus på att hon väljer deras gardiner?

    Jag tror knappast hon vill slåss för liv och död att dom ska strykas och användas. Men hon mår bra av att ge dom saker, och nu handlade det om gardiner. Jag hade tackat och tagit emot, för tanken är god.  Det är en snäll gest.

    Jag tycker det är otroligt elakt av alla här att vräka ur sig saker som ingen har riktig koll på, hon ville ha råd och stöd och det finns även bra sätt att framföra det på.

    Det är INGEN är som vet hur svärdottern är, jag får en känsla av att farmorn bryr sig och försöker in i det sista och det sliter på henne.

    Nej, alla tycker inte om spontanbesök, men varför i h*lvete talar dom inte om det då????

    Jag lider med dig som verkar må väldigt dåligt över detta. 

    Ingen ska behöva gå runt med en sådan förvirring och undran och en rädsla av att allt man gör är fel. Jag vet precis hur det känns och det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT.

    Om jag inte tycker om hur en annan människa beter sig så talar jag om det. Sätter mig ner och berättar hur jag känner. Annars kan man glömma en förändring.. Så är det bara. Jag tycker att farmorn verkar mycket sårad och har verkligen försökt på alla sätt och vis att visa intresse och kärlek.. Även om alla inte diggar hennes sätt att göra det så måste SVÄRDOTTERN faktiskt anstränga sig och tala om hur det ligger till..

    Jag hoppas att allt löser sig och att ni får en fin relation och att du i framtiden kommer ditt barnbarn mycket närmare.

    Kram.
     
    man "tar" de jobbiga problemen med sin egen mamma och låter inte fegt ens partner tar det.
    Sonen är den som måste anstränga sig om någon eller ta strid med svärmor, iten svärdottern!
Svar på tråden Svärdottern förstör!