• Anonym (Farmor)

    Svärdottern förstör!

    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden Svärdottern förstör!
  • KaIi
    smurfelina76 skrev 2012-11-05 08:18:40 följande:
    Jag hade en svärmor från helvetet precis som du beskriver, men ja hade oxå en mes till man... När jag åkte på semester med barnen möblerade hon om hemma.. Hon hade en egen nyckel..
    Mitt ex erkänner idag att hon var 40-50% anledningen att vi separerade..
    Idag har vi superfin kontakt och pratar i perioder varje dag.. Hon förstår idag mig att jag inte orkade med att mannen lät henne styra och alltid ställde sig på hennes sida.. Han vågade inte annat.. Mes som sagt..
    Jo, i all "välmening" så går man ju in och möblerar om och förstör äktenskap.
    Det är ju sjysst liksom... Obestämd

    Min gammelfarmor var också en sådan.
    Hon gav bort min mammas fåglar för att hon (mamma) inte hälsade på tillräckligt ofta. I all välmening för att grannarna hade klagat till henne och hon ville ju inte att mamma skulle få problem.
    Sjysst, verkligen.

    Älskade döttrar Ophelia 20081025 Livia 20100516. Bf 20130105.
  • Anonym (Anna)

    Ts, din och svärdotterns historia flera år bak kan absolut vara anledningen till att du behandlas kyligt. Har du uttalat dig otrevligt om din sons val av livskamrat så kan du få leva med det i väldigt många år.

    Du skriver att ni ses ett par gånger i månaden i trådstarten, sedan i inlägg #331 undrar du "Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden?". Så du verkar välkommen dit den tiden, skriver själv att de inte behöver ge dig någon uppmärksamhet bara du får träffa sonsonen. Så jag förstår inte då var problemet egentligen är om det här är det du vill.

    Tips: Ge aldrig mer din son heminredningsprylar. Om de inte använder det du köper så är det ett mycket tydligt tecken på att han & hon inte gillar de sakerna/stilen. Min bästa väninna har en bra relation till sin svärmor, men deras stil är fruktansvärt olika och svärmor köper då och då riktigt fult pynt.

    - Fråga dig själv om din son är kylig mot dig. Du kanske lägger problemet hos din svärdotter, men det är kanske lika mycket din son som tycker du är jobbig. Lägg då inte automatiskt skulden på svärdottern, tro på att din son är en egen person med styrka att tänka själv.
    -  Fråga din man om vad han tycker, har han en bra relation till dem? Lyssna på vad du får höra utan att gå i försvarsställning, försök ta till dig vad som sägs. Kan lika gärna vara svärdottern som är överkänslig, det vet ju inte vi på andra sidan datorskärmen.

  • Anonym (Svärdottern?)

    .
              

  • NKmamma
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:
    Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

    Har du bett henne om ursäkt? Om inte gör det. Det och att ändra din attityd kan kanske göra skillnad om du har tur.
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
    Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.
    Varför ska du sätta din prägel på deras hem? Låter lite rubbat.
    Men jag antar att din son får komma hem till dig och sätta sin prägel på ditt hem?
    Fråga om du får komma, jag skulle inte uppskatta om vare sig mamma eller svärmor bara drällde in i tron att det är ok jämt.
    Du har som sagt en otrevlig attityd som jag hoppas att du ändrar på.  

       

         
  • kossilalli
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
    Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.

    Ibland kan det vara bra att pausa, se sin roll i det hela. Se på sitt eget bidrag och hur det påverkat sina medmänniskor. Blir de glada för saker som du lämnar? Det handlar om ett par timmar i månade, det är förvisso sant, det är inte mkt begärt. Vore allt okej er emellan skulle det säkert bli fler timmar och barnvaktstillfällen. Men det är ju något som inte stämmer, och har du satt dig ner och försökt prata om det? Utan att sätta på dig offerkofyan, den är förödande för alla relationer. "Jag vill bara väl, jag gör allt. Vill vara med och dela, är det så illa." Osv osv..... Det är inte illa att vilja vara delaktig, men man måste göra det med respekt. Din son är stor och har bildat en alldeles egen familj. Du tror och tycks veta hur det ska vara och handlar därefter, i all välmening som blir fel. Dina goda handlingar blir till onda handlingar, behöver och vill dom ha det du ger? Vad har du för beteende? Har du krävande energien? Lösningen är ju att öppet kommunicera, och ta in det dom säger och förklara utifrån situation och berätta hur ledsen du är men lämna offerkofyan hemma.
  • Anonym (Också farmor)
    Anonym (ta upp det gamla) skrev 2012-11-07 19:34:23 följande:
    Narcisser

    Påskliljor eller? narcissist menar du kanske?
  • Anonym (xx)

    Hjälp, du låter som min ex-svärmor, får andnöd när jag läser trådstarten. Just detta med att "få rå om min son", "vet vad som är bäst för honom", rätten att umgås med ditt barnbarn osv, inte konstigt att dessa relationer blir komplicerade.
    Din son är vuxen, släpp taget och att ha barnbarn är ingen rättighet utan ett privilegium som man gör sig förtjänt av. 

  • Anonym (xx)

    Glömde tillägga att eftersom jag som dotter har en starkare relation med min mamma än vad mitt ex hade med sin så blir det automatiskt att jag åkte hem till mina föräldrar med dottern när jag var mammaledig osv.
    Dessutom skulle jag inte heller vilja ha spontana besök en vardagskväll med tanke på hur stressig vardagen är.

    Skaffa dig ett eget liv, släpp sonen och finns där när du är behövd. 

Svar på tråden Svärdottern förstör!