Svärdottern förstör!

Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.

ja om man inte vet det innan och då menar jag inte en stund innan.
kanske har din son och hans familj andra planer då du ringer och säger nu kommer jag. kanske ska de bort, ha annat främmande eller bara vill vara själva.
Att bara ha sin svärmor sittande där o leka med barnbarnet skulle få mig galen att känna att jag var tvungen att gå med på, samma sak om det var min mamma med för den delen.
Det blir en konstlad situation med ett visst mått av obehag gissar jag när din svärdotter vet vad du tyckt om henne förr.
Nu duger hon liksom när hon har gett dig ett barnbarn....då ska hon släppa allt och glömma.

Hur var din egen relation till din svärmor?
Hade du uppskattat att hon kom ed så kort varsel flera gånger i månaden?
Att hon kom med saker du förväntades pynta ditt hem med?

Även om du ringer nån timme innan så är det ganska så oanmält enligt mig. Jag har jättesvårt för när planer ändras så fort, hade ännu svårare för det innan jag fick barn. Om någon ska komma på besök hos mig vill jag ha mer en en timme eller två på mig att förbereda. Om du dessutom visar missnöje om du inte får komma så är det klart svårt för dem att säga nej också, och istället kommer du dit fast de kanske inte ville just den kvällen, och så blir det dålig stämning.

Vad gäller dukar och gardiner, SLUTA! De vill ju inte ha grejerna! Och även om du säger att det bara är lite god vilja från din sida och att de får använda dem om de vill, så skriver du sen att du vill ha glädjen av att se dina saker i deras hem. Då är det ju i grund och botten för din skull du ger dem sakerna. Och om du ger dem något för att du tror de har nytta av det så kanske svärdottern känner sig förminskad, typ att det hon har inte duger. 

Min egen svärmor har jag en mycket bra relation till just för att hon inte kräver saker, eller prackar på mig sina idéer. De gånger jag tycker det är jobbgt med svärfamiljen är just ner de tar med sitt sätt att göra allt på trots att de är på besök hos oss, det kan driva mig till vansinne att mitt vanliga matshema helt plötsligt går i kras för att besökarna gör som de brukar hemma. Men om jag då styr upp det hela och "bestämmer" att nu gör vi som vi brukar för vi är hemma hos oss, då gör vi så. Och vice versa, när vi är hos dem så följer vi deras rutiner (vilket ibland lett till att jag ätit lunch själv på lördagen för de görs inte alltid där ).           

Stäm av om du ska komma dit en vecka före varje gång. Och kanske ta en paus nu, ge dem lite space, låt dem längta lite efter dig. Jag förstår att det här låter hårt, men jag tror du måste backa ganska så rejält för att reparera det här. Om du vet med dig att det skurit sig lite mellan er redan från början så är nog en avvaktande hållning det bästa. När ni väl ses, visa då bara att du är glad att vara där, glad att träffa barnbarnet. Erbjud dig att göra småsaker när ni ses, typ ta en promenad med pojken om de vill ha lite egentid, men acceptera om de säger nej. Tror att om du är lite avvaktande men glad så kan svärdottern börja slappna av lite mer och ni kanske hittar en bra relation så småningom. Det är ju aldrig ens fel att två träter, så hon har ju också en del i att er relation inte är den bästa, men det är ju bara din sida jag får här på forumet.

låt de vara ett tag med dukar och gardiner ni har en tryckande relation med varandra nu och det blir inte bättre av att du håller på låt de själva inreda sitt hem med gardiner och dukar. Jag själv hatar när någon ringer lite innan och säger nu kommer jag och hälsar på när man har barn så finns det så mycket annat att fixa och göra. Min mamma och andra vet det att vill de komma och hälsa på får de gott ringa dagen innan och kolla om det är okej att de kommer dagen efter. Sedan förstår jag inte varför du tjafsar om 1 gång i veckan ni träffas ju flera gånger per månad det är inte att hålla dig från ditt barnbarn nu måste faktiskt förstå att de har sitt liv och sin familj de träffar dig när kan och vill sluta tjafsa på dom hela tiden och få det till att det är så synd om dig. jag hade förståt om du inte hade fått träffa barnbarnet allas knappt nu är ju inte fallet sådant eller hur?

Du tror ju uppenbarligen att du gör allt rätt. Så vad ska vi säga? Du kommer ju inte ändra dig direkt det är självklart dom som gör fel och inte du? 

Din son har nu en EGEN FAMILJ de kanske inte har tid, lust eller ork med att du kommer dit EN GÅNG I VECKAN.  Hur ofta var din egen svärmor hemma hos er när din son var liten.

Att du inte kräver något när du kommer dit kan du ju säga men det gör folk oftast inte när de kommer över. Jag skulle aldrig låta min svärmor bara sitta i soffan när hon kommer över. Då ska det åtminstone fixas fika och det ska sittas och pratas. Vilket kan vara jättetrevligt men inte EN GÅNG I VECKAN. Du har ärligt talat inget att gnälla över. Du får träffa din son och ditt barnbarn flera gånger i månaden. Du kan inte komma och ställa krav på dom bara för att du vill. De har jobb, ett hem och ett barn att sköta och du får helt enkelt respektera att de inte orkar ha dig där hela tiden. 

Fast att ringa och säga "jag kommer över" istället för att ringa och fråga "kan jag komma över" är precis lika illa som att bara dyka upp. De flesta väluppfostrade människor finner det dessutom jävligt obekvämt att ha besök som man inte har tid att ge uppmärksamhet. Att "ignorera" dig för att de har saker att göra kan de säkert göra, men det är väl inte märkligt om det känns fruktansvärt olustigt att göra?

När brukar din sonson gå och lägga sig och vilken tid brukar du titta förbi på kvällen? Beroende på sådant kan det självklart också bli väldigt obekvämt om du dimper ner. Frågar du någonsin vid dessa tillfällen om det faktiskt passar eller är det som det verkar i din text bara ett allmänt informerande om att du kommer när du ringer utan verklig chans att säga nej om det inte går? Hur reagerar du när de säger nej? Som det verkar i din TS är det inget du accepterar och då är det väl heller inte märkligt om det blir en tryckt stämning när du tvingar dig på?

Ett par gånger i månaden betyder för mig att sex 3-4 gånger i månaden = ca en gång i veckan. Är det verkligen så lite?

När jag läser här samt i andra trådar om svärmödrar och då det oftast är mannens mor det handlar om så förväntar sig svärmodern att det är kvinnans plikt att se till att relationerna fungerar mellan barnbarn och farmodern eller mellan modern och hennes vuxna son. Det verkar som om svärmodern tycker att frun ska agera mor åt sin make (svärmoderns son) och därför klankas det ner på svärdöttrarna för de uppfyller inte det moderliga plikten gentemot svärmodern son. Men det är alltid svärmodern som kommer vara sonens mor det är inte en frus ansvar att ta över den rollen. Frun ska vara fru, maka, älskarinna och mor till de gemensamma barnen inte åt sin make också. Det är svärmoderns son som ska hållas ansvarig om en godrelation till sina föräldrar. Det är sonens ansvar om han fortfarande vill vara en del av sin forna familj och göra sina barn delaktiga i farföräldrarnas liv.

Jag förstår även att det är lättare att klaga på sin svärdotter, det är ju en människa man egentligen inte har några speciella känslomässiga band till som man har till sitt eget barn och barnbarn. Det är nog svårare att ta det med sitt älskade barn för visst skulle mitt barn aldrig tycka illa om mig.
Sedan är man inte längre sin fam

Självklart kan han det. Han kan mycket väl tycka illa om att du säger vad du känner ang hans val av livspartner. Han kan rentav blivit riktigt ledsen och besviken på dig att du inte är det minsta glad för hans skull. Han kanske känner att han inte längre duger för dig eftersom du kommer och vill ändra i deras hem. Han vet att du ogillar hans fru, han vet att du inte tycker att deras hem når upp i samma standard som du tycker ditt hem har. Människor undviker de som försåtlig energi och just nu är det du som ger din sons familj dålig energi. Du måste våga rannsaka dig själv, ställa ditt ego och gränslösa sätt åt sidan om du ska kunna vinna tillbaka din son och HANS FAMILJ igen.

Erbjud att hämta på förskolan en dag i veckan och bjud din son och hans fru på middag när de hämtar barnbarnet hos dig.
De skulle säkert uppskatta att få sätta sig vid dukat bord en dag i veckan och slippa stressa.

Man är alltid två i en relation. Och TS har knappast varit perfekt heller. Och varför ska man vilja ha sina föräldrar hemma hos sig när man har fullt upp med sitt barn.

"Mina" saker i deras hem!
Har det inte varit gåvor du gett dom?
Du revir pinkar rejält och tror att du äger din son och hans hem. Du måste lära dig att du inte är universums centrum. Även om du har ett eget liv vill du ändå att deras liv ska kretsa kring dig. Jo jag har ord för det men det passar sig inte här!

Nej vill du att det ska bli bättre så måste du svälja din stolthet och förstå att du är inte perfekt ut i fingertopparna och allt som görs fel vill du få till att det är din svärdotters fel och din son bara jamsar med. Ingen är perfekt du är det inte din svärdotter är det inte och inte heller din son men när man har familj så orkar man inte ha en massa folk springandes hos sig hela tiden om man jobbar heltid båda 2 så är man trött efter jobbet det lilla barnet på 2 år är trött efter dagis då vill man bara göra det man måste.
Sedan är det också så att i ett litet barns liv så är det inte du som farmor eller mormor som är det viktigaste för barnet det är barnets föräldrar.
Detta tjafset du håller på med kommer att förstöra eran relation mycket mera det kan bli att de inte orkar med dig alls tillslut och uteluter dig från sitt liv i stället för att ta tag i det och sätt er ner alla 3 och prata om det du får förklara hur du känner det och din son med fru får säga sitt det är viktigt att ni lyssnar till varandra