Svärdottern förstör!

Vet ej vad som hände med mitt inlägg???
Hur har det gått för dig med din svärdotter?
Jag är i samma sits och försöker finna råd

En gammal tråd men jag kommenterar ändå. Ett evigt aktuellt ämne. Det är så lustigt och märkligt. Min sons tjej (de har två döttrar) har aldrig haft problem med att hennes mamma eller pappa poppar upp hur som helst, men det får inte jag göra. De vill att man meddelar innan och det har jag inga problem med, men de är dåliga på att kolla telefonen och svara i den också.

Jag ville komma över en kväll och lämna lite saker jag hade köpt till mina barnbarn men hade inte lyckats nå dom. Så jag åkte med min särbo och hängde en kasse på deras dörr. De var inte hemma.

Efteråt kommer ett surt sms om att jag måste meddela innan. Det hade inte svärdotterns mamma behövt göra. 

Det är skillnad på hur mormor och svärmor behandlas. Så är det bara.

För dig är det så, för mig är det inte.
Min svärdotter och jag kommer jättebra överens och jag är alltid välkommen till dem.

Sluta generalisera.

Du tycker det är helt självklart att dina föräldrar och moster är barnvakter. Varföt är det så självklart? Jo för att de är din familj och du vill inte ge svärmor en chans. Du är helt inställd på att din svärmor inte är bra helt enkelt. Kommer din familj aldrig med saker till ditt hem? Det tror jag nog att de gör.

Jag har varit jätteledsen när jag köpt fina saker till barnbarnen och även till min svärdotter och de hamnar bara i en röra i en plastback. Köpte bland annat en dyr och fin Marimekko-necessär som hon bara kastat bland barnens leksaker. Så trist. 

Då gratulerar jag dig/er. Hon är säkert mycket klok. Är glad för er skull.
Träffar hon sina föräldrar mycket också?

Det är bara mormor som gäller för en av mina svärdöttrar också så får sällan träffa barnbarnet och aldrig fått vara barnvakt. Hon är kontrollerande Det gör mig så ledsen

Hon träffar sin mamma ganska ofta också, dock bor hennes mamma mycket längre ifrån dem än jag gör.

Nu är förvisso tråden ganska gammal, men hade det varit min mamma som betedde sig som TS så hade jag blivit riktigt arg. Hon hade fått välja mellan att acceptera min man eller så förlorade hon oss båda. Tycker synd om TS svärdotter som behöver stå ut med att svärmor kommer oanmäld i tid och otid, särskilt med tanke på det som varit. 

Så till TS, var tacksam att din son fortfarande håller kontakten. Inse att din hjälp inte är önskad så som du vill. 

Här har vi den relativt vanliga situationen att farmor ofta tvingas finna sig i att dansa efter svärdotters pipa och ofta exkluderas mer eller mindre helt ur barnbarnens liv såvitt jag förstått. Ingen här tycks kapabel att spegla den sorg man kan känna i den maktlöshet detta ger. Man tycker sig göra så gott man kan men man duger ändå inte vilket till slut ger en bitterhet. Det ena snusförnuftiga svaret efter det andra delas ut till ts hur fel hon gör. Och hur hon borde göra istället. Man lägger allt på henne och hon avkrävs det omöjliga att göra helt klanderfritt rätt. Att kunna läsa tankar ska hon också kunna. Inte prata för mycket och inte för lite. Jag tror faktiskt inte det spelar nån större roll alls hur hon gör. 

Det brukar ofta vara så att den som bor närmast barnen träffar barnen oftare. Min svärdotter såg ju till att flytta närmare sina föräldrar och tycker då att det är bekvämt att lämna barnen till dom, eller att mamman eller pappan kommer hem till dom. De är ju skilda, men är mycket hos sin dotter och barnbarnen med sina partners. 

Jag bor inte särskilt långt bort, ett par mil och har bil, men det duger inte att jag kommer och de vill inte komma till mig. Min son tycker inte det är kul, eftersom svärdottern inte vill följa med. Jag kan inte tycka att det är snällt av henne. Han tvingas ju träffa hennes familj titt som tätt, när de poppar upp. 

Ska svärdottern dansa efter svärmors pipa då? Svärmor respekterar inte att sonen och svärdottern är en familj och att hon inte ska köpa gardiner till dem osv. Om svärmor slutar lägga sig i så kanske deras relation skulle bli bättre och hon skulle vara mer välkommen.

Min svärmor har aldrig lagt sig i och får passa barnen om hon vill. Min mamma har berättat för oss syskon att hon ibland aktivt väljer att hålla med våra respektive just för att medvetet stötta dem men undviker i största mån att lägga sig i. Hon är också välkommen som barnvakt för alla sina barnbarn.

Har du en dotter då?Låter inte så .Skaffa ett eget liv då .

Jag tror inte heller att det spelar nån roll vad TS gör. Svärdottern har bara bestämt sig för att hennes mamma är bättre och svärmor gör allt fel. Det är helt omöjligt för TS att göra svärdottern nöjd. 

Det är väl självklart att svärdottern älskar sin mamma, men hon behöver inte vara så ointelligent att hon inte begriper att svärmor också har massor att bidra med. Tyvärr är svärdottern för omogen för att förstå detta, eller att hon helt enkelt är alldeles för egoistisk.

När det är på detta sätt, är väl det enda raka att strunta i svärdöttrar, som beter sig så och hoppas att åtminstone ens son vaknar upp nån gång. 

Min son ägde redan huset de bor i när de träffades och att flytta därifrån skulle han aldrig göra.
Han har renoverat och grejat i många år och huset är hans ögonsten.

Jag bor på gångavstånd från dem, tar kanske en dryg kvart att gå.

Har alltid varit oerhört tacksam för min svärmor som accepterat mig från första sekund och är underbar på alla sätt. Känner mig ännu mer tacksam nu när jag läser svaren från alla griniga svärmödrar som svarar vad det verkar.

Herregud, skylla allt på svärdottern, kan inte ens få flytta närmare sin mor utan att det ska gapas om det. Fråga då er själva vad det är för ynkrygg till son ni uppfostrat om han inte vågade säga nej till flytten? Har det aldrig slagit er att sonen kanske inte uppfattar sin svärmor såsom hon uppfattar sig själv? Han kanske tycker hon är jobbig, påträngande. Irriterad över vad hon tidigare sagt?

Som man bäddar får man ligga. Ju mer ni svärmödrar sitter o skriver här desto bittrare lär ni bli. Ändra inställning och skärskåda er själva istället för att skulle ert eget misslyckande på svärdottern.

 

Förutom jag då. 

Kort sagt: Det är du som förstör! Så där var min svärmor med. Hon dissade mej totalt och allt jag gjorde var fel. Min man sa tillslut åt henne att sluta. MEN relationen är förstörd för alltid. Att ta bara skit! Nej, tack! Jag och svärmor ses. Det gör vi. Men någon fin och kärleksfull relation blir det aldrig.

Mellan raderna anar jag kulturkrockar, kanske vissa inlägg avser familjer som har annan bakgrund än etnisk svensk. Mönstret med svärmor som kommer med gardiner och vill dekorera sonens hem med prydnadsföremål känner jag väl igen; det är hemlandstoner för någon som haft en tysk svärmor.                                                                                                                                                                                               Egentligen ska man inte generalisera, men I den krets jag fordom levde hade svärmödrarna stort inflytande på sina söners familjer, svärdöttrar omfattades av kollektivet familjen och fick prioritera ner de egna individuella önskemålen.                                                                                                                                                      Man vill som ung utveckla sin egen smak, min var ganska stram och sparsmakad, men icke förty kom svärmor med sirliga förgyllda porslinsfigurer, stora grupper föreställande herdar och herdinnor. Alla figurerna skulle stå på brokaddukar och i soffor skulle det finnas massor av kuddar i sammet och brokad, gärna lilafärgade och med rosetter i beige spets.                                                                                                                                                                                                      Jättestora mönstrade dukar anlände i parti och minut,  de skulle finnas på alla bord, inklusive det nya designade glasbordet. Det egna tyska hemmet var överlastat, balettdansöser i porslin, kuddar och sammetsgardiner med undergardiner i spets och dessutom porslinshundar lite varstans, man fick se upp så man inte kraschade någon tax.                                                                                                                                        Det värsta med svärmodern, eller ex-svärmodern, var  inte hennes inredningssmak utan det faktum att hon bad mig kontakta mina chefer för att avsäga mig min kommande befordran. Den skulle kunna kollidera med hemmets skötsel och omhändertagandet av mannen, mannen som aldrig i sitt liv strukit en skjorta eller tvättat ett par strumpor.