Svärdottern förstör!
Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
Varför tror alla att jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.Ibland kan det vara bra att pausa, se sin roll i det hela. Se på sitt eget bidrag och hur det påverkat sina medmänniskor. Blir de glada för saker som du lämnar? Det handlar om ett par timmar i månade, det är förvisso sant, det är inte mkt begärt. Vore allt okej er emellan skulle det säkert bli fler timmar och barnvaktstillfällen. Men det är ju något som inte stämmer, och har du satt dig ner och försökt prata om det? Utan att sätta på dig offerkofyan, den är förödande för alla relationer. "Jag vill bara väl, jag gör allt. Vill vara med och dela, är det så illa." Osv osv..... Det är inte illa att vilja vara delaktig, men man måste göra det med respekt. Din son är stor och har bildat en alldeles egen familj. Du tror och tycks veta hur det ska vara och handlar därefter, i all välmening som blir fel. Dina goda handlingar blir till onda handlingar, behöver och vill dom ha det du ger? Vad har du för beteende? Har du krävande energien? Lösningen är ju att öppet kommunicera, och ta in det dom säger och förklara utifrån situation och berätta hur ledsen du är men lämna offerkofyan hemma.