Svärdottern förstör!

Varför är det så mycket fokus på att hon väljer deras gardiner?

Jag tror knappast hon vill slåss för liv och död att dom ska strykas och användas. Men hon mår bra av att ge dom saker, och nu handlade det om gardiner. Jag hade tackat och tagit emot, för tanken är god.  Det är en snäll gest.

Jag tycker det är otroligt elakt av alla här att vräka ur sig saker som ingen har riktig koll på, hon ville ha råd och stöd och det finns även bra sätt att framföra det på.

Det är INGEN är som vet hur svärdottern är, jag får en känsla av att farmorn bryr sig och försöker in i det sista och det sliter på henne.

Nej, alla tycker inte om spontanbesök, men varför i h*lvete talar dom inte om det då????

Jag lider med dig som verkar må väldigt dåligt över detta. 

Ingen ska behöva gå runt med en sådan förvirring och undran och en rädsla av att allt man gör är fel. Jag vet precis hur det känns och det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT.

Om jag inte tycker om hur en annan människa beter sig så talar jag om det. Sätter mig ner och berättar hur jag känner. Annars kan man glömma en förändring.. Så är det bara. Jag tycker att farmorn verkar mycket sårad och har verkligen försökt på alla sätt och vis att visa intresse och kärlek.. Även om alla inte diggar hennes sätt att göra det så måste SVÄRDOTTERN faktiskt anstränga sig och tala om hur det ligger till..

Jag hoppas att allt löser sig och att ni får en fin relation och att du i framtiden kommer ditt barnbarn mycket närmare.

Kram.
 

Absolut, det håller jag med om. Det är vad jag försöker komma fram till, sålänge inte svärdottern OCH sonen, båda är inkluderade i familjen, har suttit sig ner och pratat med henne så kan jag inte på något sätt se ts som en dålig mamma eller svärmor.

Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.