Svärdottern förstör!

Jag tycker inte heller sakerna hade varit så hemska om det inte startat med att TS berättat att hon inte gillat svärdottern. Efter det verkar ju allt som pikar.
TS det bästa du kan göra är fråga svärdottern om du får komma på kaffe, åk dit och säg till henne ungefär " jag är så glad att han har dig och att ni fått mitt söta barnbarn. Jag sitter gärna barnvakt om jag får och ni är alltid välkomna till mig." Om det inte känns alltför krystat kan du ju tillägga att det är skoj att få en dotter också. Det är så du borde se henne, inte som att hon snott din son.
Om du gör det och börjar se henne precis som du beskrev henne: snäll, duktig, osv. så kommer du snart att vara en oftare bjuden gäst.
Du får sluta se det som att du ska "rå om din son och barnbarn", du måste vilja rå om din "dotter i lag" också!!! Hon ingår i paketet, face it -och gilla det. Det finns säkert saker du kan prata med henne om som inte din son vill prata om. Bakning, barnskötsel, yoga, vad-som-helst! 

Du har ju inte precis lagt upp det så bra för dig själv genom att kritisera svärdottern inför sonen..
Varför "säga vad man tycker" om det nu ändå är så att tjejen är snäll och skötsam?
Låter egoistiskt och svartsjukt..
Alltså din son är vuxen och ingen du "rår om" längre!
Att som förälder tro att barnen ska ha tid, ork och lust att träffas en gång i veckan är också
att begära för mkt! Sen finns det såklart vissa som träffas så och även mer, men de har nog en sundare relation från början.
Det du kan göra är att backa bandet.
Sluta skylla på att det är din sons fru som förstör
Sluta tvinga dig på dem och dyk för allt i världen inte bara upp!
Visa att du finns och gärna hjälper till men ge fan i att köpa grejer bara för att du tycker att de saknar det i sitt hem..De är vuxna, har ett eget hem som de själva får ha det som de vill i!
Jag förstår tillfullo att de är avigt inställda. Det är för mkt kontrollbehov inblandat.
Släpp taget och låt dem vara, så ska du se att ni kommer få en mkt bättre relation!

Vad gäller att det skulle vara svårare att vara svärmor om man har en son så håller jag inte med..jag tror mer på vad man har för relation till varandra. Respekt åt båda håll är viktigt.
Mina barns farföräldrar betyder mer för mig än mina egna.
Min sons tjej föredrar mig framför sin morsa..som också försöker kontrollera dem.
Jag hjäper till om de ber mig, ger råd ibland, men tar inte illa upp om de inte använder sig av det.
Nu har de inga barn än, men jag kommer inte lägga mig i då heller, finnas tillhands som barnvakt  om de behöver och självklart och vill ju ha en nära relation om det blir några barn.

Hej TS! Förstår att du lider av situationen och inte förstår vad som gått fel. Jag har växt upp med en farmor som till stor del stämmer in på din beskrivning av dig själv. Det som varit jobbigast för oss i familjen har varit. 1. Farmor gillar inte min mamma. Det har sårat både oss barn och min pappa som verkligen älskar sin fru och oss barn. Farmor har aldrig gjort någon hemlighet av att hon inte gillar mamma och det har fått i alla fall mig att känna som om inte heller jag duger för henne. 2. Farmor kom med dukar, gardiner och andra saker hon tyckte vi behövde. När vi var små kunde hon tom. komma och byta gardiner för att mammas inte dög. Problemet med det var och är att farmor har en helt annan smak och stil än mina föräldrar så det hon kom med passade verkligen inte in i vårt hem men om vi inte hade det framme så bröt tredje världskriget ut. 3. Farmor kom med kläder. Samma problem som punkt 2. Farmor köpte gärna billiga kläder som både var totalt omoderna och i dålig kvalitet. Hade jag haft dem på mig till skolan så skulle jag blivit utskrattad. 4. Farmor säger mer än gärna vad hon tycker och tänker och absolut ingen får säga emot henne eller ha en annan åsikt för då är man inte välkommen hos henne. Allt detta gör att vi inte gärna besöker henne nu när hon är gammal. Jag tycker att du TS skall ta dig en funderare på hur du kan hjälpa din son och hans familj på det sätt dom vill ha hjälp. När du ger dem saker är det saker dom vill ha och är det sådant som passar i deras hem. Är dom kläderna du köper till ditt barnbarn i samma stil och kvalitet som det din son och hans fru köper? Och framför allt. Svälj din stolthet och acceptera att din son valt att dela sitt liv med sin fru. Prata ut med henne ordentligt och tala om att du ångrar er dåliga start och att du från och med nu kommer att lyssna på henne och din son och anpassa dina gåvor och din hjälp efter deras önskemål. För det du riskerar är att du får ett lika dåligt förhållande till ditt barnbarn som jag och min syster har till vår farmor. Ber om ursäkt för att det inte blir någon styckeindelning men jag skriver från iPad.

OT men jag funderar på hur ofta det är mannen som har problem med svärmor? Är glad att jag har döttrar så jag slipper få någon sonhustru.

Du borde förstå att du har sårat din son. Han har träffat kärleken i livet och du sågar henne vid fotknölarna. Självklart blir din son ledsen och besviken på dig och inte vill ha så mycket kontakt. Det är han som ansvaret ligger på om det ska vara någon kontakt med hans sida av släkten och eftersom du kritiserar honom och hans val i livet har han nog valt att hålla en distans till dig. Han kan mycket väl aldrig ha sagt något till din svärdotter för att skona henne men kanske målat upp en bild av dig på allt som inte varit så vackert under hans uppväxt.

Det är ju lättare för dig att känna agg gentemot någon du inte gillar än att göra det mot den du älskar. Men du måste inse att din sons val är hans och det är han som får leva med de besluten. Nu verkar det som om din son lever ett lyckligt liv och du vill gärna vara en del av det men enbart på dina premisser. Det funkar inte eftersom du är inte är en i det parförhållandet. Du måste lägga ditt ego åt sidan och börja göra något för andra för deras skull, på deras premisser.

Jag har själv försökt få min svärmor att bli en del av vår familj men hon vill bara ha allt på sina villkor. Det funkar inte då.
Hon kan även inte se till våra barns bästa och då min tillit till henne är på noll så kommer inte jag fråga om hon vill passar barnen. När jag frågat förr har hon alltid hållit det öppet för "det kan ju komma något annat" som hon vill göra. (Min mamma ställer alltid upp och om bokar i sin kalender om hon får chans att passa barnen) det är en skillnad. De får jätte gärna hälsa på sin farmor och vara hos henne våra barn har rätt till sin farmor om de vill ha den och jag kommer inte säga att de inte får. Jag själv skulle inte neka dom den möjligheten. Farmor försöker ändå dra in barnen i vår konflikt (en hund bet vår dotter och farmor säger att det inte är så farligt och skyddar hunden och dess ägare istället för sitt barnbarn) och det är helt oacceptabelt så jag kastade ut henne!
Men nu efter 19 år med min man har jag fått veta att jag står i vägen för hennes familj. Att jag inte låter henne träffa barnen och att hon vill ha bort mig. Min man tycker inte hon är vatten värd längre men vill ha en god relation till sin pappa, barnens farfar så vi umgås på kalas och ja vi uppför oss vuxet för barnens skull. Och vad som än har hänt så vill jag att våra barn ska träffa farmor men det är inte på hennes premisser utan på barnens!

Tycker folk kan tänka sig för innan de öppnar käften och kritiserar henne inprincip som människa? Varför dömer en del av er henne som mamma? Hon kanske är en underbar mamma. Vilket resterande av er inte verkar ha förmågan till.. Skäms när jag läser hur ni uttrycker er. Hon skriver för att be om råd, vilket ni gett henne.. MEN det är skillnad på att vara ELAK och ärlig!

Verkar sakna förmåga till*

Verkar sakna förmåga till*

Börja med att acceptera din sons liv och respektera familjens gränser! Att få objudna gästen på vardagar kan lätt bli jobbigt. Speciellt om man inte helt trivs med personen.

Tänk på att umgås med barnbarn inte är en rättighet. Har själv fått bryta med släktingar när relationen inte är sund utan destruktiv och tar för mycket energi.