Svärdottern förstör!

Tycker min svärmor är lite jobbig som vill ses minst varannan helg. En gång i månaden skulle räcka för min del. Hon är inte ens i närheten av att vara så jobbig som ts verkar vara. Vi har en ok relation, men den var bättre innan jag och sambon fick vår dotter i vintras. Känner att hon försöker ta över min roll som mamma, ska bära runt på, mata, byta blöja på dottern hela tiden. Det känns på nåt sätt som att jag numera blir femte hjulet och inte borde finnas med i bilden på nåt konstigt sätt. De (svärisarna) tar massvis med bilder på sigsjälva, min svägerska, min sambo, diverse släktingar och vänner tillsammans med dottern, men aldrig på mig och dottern. Det får mig att undra lite vad jag har för plats egentligen...

NEJ man "måste" inte alls säga vad man tycker! Jag ogillar min brors fru, men skulle aldrig någonsin säga detta. Jag ser att han är lycklig med henne, och det räcker för mig!

Jag tror tjejen vet att du inte gillar henne och därför tycker hon inte om dig. Därför vill hon inte heller ha dig i närheten av sitt barn. Så skaffa lite styrka gå dit och prata med henne, red ut allt. Säg att du gillar henne oesv. Och sluta säga att hons manipulerar din son, snälla.....jag blir trött på dig när du säger så.ö

Jag tycker väldigt mycket om min svärmor och vårat barn har jätte bra relation med sin farmor och farfar.. Men jag kan erkänna hade min svärmor motarbetat mig i början så hade våran relation inte varit lika god. Faktiskt. Du måste ju sätta dig mer och prata igenom detta och be om ursäkt.. Och en annan sak, du skriver att du är van vid att få din vilja igenom ja det må vara så men det är föräldrarna som bestämmer och din son är faktiskt vuxen, ditt barn ja men vuxen! Och för övrigt så finns det inget värre en när personer kommer med gamla gardiner och dukar... Så det där bör du lägga ner. Du kan ju inte bestämma hur din son ska bo... Som sagt prata med dem och be om ursäkt. Och att du vill börja om och stryka ett streck över det som varit. Lycka till

Herregud lägg ner din egoism! Allt detta handlar om dig och dina känslor och inte ett jota om deras!
Du är exakt som min svärmor och well jag står inte ut med henne så jag försöker rymma hemifrån med min dotter så fort hon kommer hit för att stanna 5 dagar i rad..
Min man har ett barn sedan innan och tillsammans med det barnets mamma och så klart pappan så kom dem fram till rutiner som skulle finnas när farmor kom på besök, rutinerna var rätt enkla - Farmor tog över allt, från dammsuga diska laga mat ta hand om barnet även fast barnet bara var 3 dagar när farmor var till del första gången så fixar hon ersättning och åker iväg precis som att hon var barnets mamma, lite som en ensamstående förälder medans mamman och pappan (min nuvarande man) kunde sova hur länge som helst, gå på krogen, roa sig, sätta sig till dukat bord osv och dem tyckte om detta sätt och när min man hon barnets mamma väl separerade och jan träffade mig och vi flyttade ihop så tyckte hon att det var en självklarhet att rutinerna skulle fortgå när hon kom på besök i fem dagar..
Jag har förklarar för min man och henne att dessa regler och rutiner passade för den "förra" familjen kan man säga så?! Det passade dem att hon hej vilt böt gardiner och åkte iväg med barnet hur som.. Det passade dem att svärmodern möblerade om men jag är ledsen nu lever vi som en familj och vi bor under mitt tak, Elr mitt och min mans tak och här är det våra regler som följs och jag vill inte att hon möblerar, lagar mat,städar,tvättar osv och nej tyvärr hon får inte ens bestämma hur hon vill över mi än bonusson längre heller för här hemma går vi och sover i normal tid och inte kl 1 på natten, här trycker vi inte i oss massa choklad precis innan middagen osv..
Allt detta hade svärmor svårt att acceptera och var ständigt bitter..
Det hela blev ju inte bättre av när jag blev gravid, hon hade ju målat upp en bild av hennes liv med barnbarn nr två, Elr ska man säga barn nr tre ( hon har bara ett eget barn, min man)
Iaf så blev det inte alls på detta vis utan det är mitt barn och inte hennes så jag bestämmer inte hon och så länge hon kräver sin rätt till mitt barn så får hon absolut ingenting!
Den dagen hon blir ödmjuk och kan förstå och acceptera att min man är gift med mig och inte sitt ex så kanske och så länge hon tycker att Jag förstört hennes familj så är de fet byebye!
Ta bort skygglapparna TS och inse att du redan misslyckats hos din svärdotter och varför skall hon vara snäll och trevlig och ge dig tillgång till det absolut mest värdefulla och finaste hon har när du inte ens kan tycka om henne för den hon är?!
Börja be om ursäkt och kräv inget, förvänta dig inget,be inte om något inte ens få ja barnet i knät utan låt din svärdotter få vilja be dig att mata barnet, hålla det i handen över gatan, hämta från förskolan osv! För så länge du anser dig ha den rätten så kommer du få noll, finito, nada!
Så du väljer själv hur din framtid Sjöö se ut med dem!

Varför skyller du på din svärdotter och inte på din son? Typiskt kvinnor att gå på andra kvinnor när det är en man som är ytterst ansvarig och borde få skulden.