• Anonym (Farmor)

    Svärdottern förstör!

    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden Svärdottern förstör!
  • Anonym (E)

    Oj ts.. Du låter som min mamma.. Jag älskar min mamma vill jag säga först o främst.. Sen jag o min man fick barn vill hon träffa oss varje helg.. Jag pallar inte det.. Vi har andra saker attgöra på helgerna o andra folk vi vill träffa.. Det brukar istället bli varannan helg.. Hon kommer hit o dumpar massa "skit".. Sånt som hon sparat som vi "nog vill ha" säger hon.. (Kläder från när jag var liten, min gamla sänglampa, överkast, blommor, krukor...) jättejobbigt.. Vi måste lägga tid på att gå igenom allt o sen får vi slänga grejer... Dock är hon ofta barnvakt.. Betydligt oftare än farmor.. Jag skulle råda dig att ta ett steg tillbaka.. Åk inte dit o lämna grejer.. Ta istället vid tillfällenär dom e hos dig o fråga omdom e intresserade av ditt o datt.. Åk inte o hälsa på oanmäld.. Ring hellre o säg att du har vägarna förbi o kolla om du kan stanna en kvart o säga hej.. Var noga med att det blir en kvart o inte trekvart.. Jag upplever det jobbigast att mina föräldrar stannar så jäkla länge... Att du erbjuder din hjälp, snällt, men upp till dom ifall dom vill ta enot hjälpen.. Om du gärna vill umgås med barnbarnet så ge i present en aktivitet som du o barnet ska göra tillsammans.. Men att vara för på kan få motsatt effekt än den du önskar..

  • Anonym

    Jag skulle inte vilja ha min mans föräldrar rännandes i hemmet flera gånger i veckan.

  • Aruba
    AngieT skrev 2012-11-02 15:05:16 följande:
    Alla uppskattar inte oväntade besök. Varken från vänner eller familj.

    Jag gör det definitivt inte. Inte från någon, dvs varken familj eller vänner, skulle heller inte dyka upp hos NÅGON utan att ringa först. Allmänt hyfs, helt enkelt.  De kanske inte vill just då, är inte presentabla, eller har annat planerat, ja oavsett, att storma in i andras hem oinbjuden är ett grovt etikettsbrott i min värld.
  • Olympia

    Om ts läser igenom sin trådstart så finns ju alla svar där varför svärdottern är lite avvaktande.

    Ts har tidigare tydligt visat att hon inte tycker om svärdottern.
    Vilket innebär att hon inte litar på sin sons omdöme.
    Han har valt denna kvinna till sin livskamrat och mor till sitt barn.
    Detta antar jag att han är smart nog själv att räkna ut och att han inte  är "manipulerad" av svärdottern.
    Vill du hans bästa så respekterar du de val han gör och de beslut han tar.

    För många barnfamiljer kan vardagskvällar vara väldigt stressiga, att då få oväntat besök är inte alltid uppskattat.

    Vissa personer gillar inte att få inredningsgrejor då de lätt kan uppfatta det som kritik mot deras egen inredningstil.

    Vill du ge dem mat, blöjor, pengar  o dyl så gör det i samband med födelsedagar eller större helger, så det framstår som presenter.

    Vidare är det lätt hänt att det en svärmor säger uppfattas som kritik, medan samma sak från ens mor ses som goda råd.

    Vad gäller barnkläderna - fråga vad barnet har behov av, storlek, färg osv så är det större chans att kläderna bli använda.

    Ta några steg tillbaka, sluta styra deras liv och visa att du uppskattar svärdottern.
    Sakta men säkert kommer du då att arbeta upp ett förtroende som gör att de kan lita på dig, och göra att de vågar anlita farmor som barnvakt.

     

  • Anonym (Love)
    Anonym (Bådas FEL) skrev 2012-11-02 14:49:01 följande:
    Jag tycker att TS överdriver och är lite för mycket på sin son och hans familj,
    men samtidigt har väl inte svärdottern rätt till favorisera sin mamma som barnvakt och helt skita i TS...

    Om TS inte har problem (alkohol, psykiska lr liknande) varför har hon inte lika rätt som mormor?

    Visst jag stör mig också på min svärmor ibland (precis som på min egen mamma), men hon är ju trots allt hans momma och en helt undebar farmor. Vissa dagar gillar jag henne och andra skulle jag vilja slänga ut henne ur lägenheten, men då tänker jag efter hur jag hade mått ifall mina barns respektive skulle slänga ut mig om ca 20-30år?!?

    Vi är alla bara människor och alla gör vi misstag, mest pga vi vill vara till lags dem vi älskar... Om vem älskar man mer än sitt barn? Precis som jag känner för mina barn, känner hon för sitt barn, min make...

    Men du TS måste ta ett snack med din son, och sedan efter det med dem båda och förklara hur du känner och tänker. Samt be om ursäkt till din svärdotter pga den dåliga starten och förklara att du vill vara en del av deras liv, speciellt barnbarnets.

    Men för guds skull sluta lämna dukarna, gardinerna och matkassarna hemma!!!
    Gå och shoppa tillsammans med dem om du vill köpa något till barnbarnet, de får välja och du betala.

    Lycka till och jag hoppas ni löser detta!
    Givetvis har föräldrarna all rätt i världen att bestämma att mormor får passa barnen, men inte farmor.
  • Petite Chérie
    Aruba skrev 2012-11-02 15:14:23 följande:

    Jag gör det definitivt inte. Inte från någon, dvs varken familj eller vänner, skulle heller inte dyka upp hos NÅGON utan att ringa först. Allmänt hyfs, helt enkelt.  De kanske inte vill just då, är inte presentabla, eller har annat planerat, ja oavsett, att storma in i andras hem oinbjuden är ett grovt etikettsbrott i min värld.
    Japp jag håller med. Jag skulle nog få psykbryt om min svärmor började dyka upp i tid och otid. Mina problem bottnar i lite värre saker dock, där alla knackningar på dörren innebar att jag kunde ligga hemma med ordentlig ångest i upp till 30 timmar ibland. Så blir det när man lever ihop med en man i 4 år som inte kan säga nej till sina alkispolare =)
  • Anonym (Illa, illa)
    AngieT skrev 2012-11-02 14:45:34 följande:
    Mammas och pappas lilla pojke typ? Sånt klarar jag inte av. Jag vill inte ha en mammig karl. Jag ska ju vara kvinnan i hans liv, inte hans mamma:S Det blir så perverst på något sätt.
    Jepp, han är enda barnet och det gör ju inte saken bättre/lättare precis.
    Han säger själv att han stänger av och inte lyssnar på deras tjat för att det är lättast så. Dvs han slår dövörat till. Men han säger aldrig ifrån att det blir för mycket... eller ja han testade det men då lipade hans mamma i dagar (med stora offerkoftan på).
    Anonym skrev 2012-11-02 14:48:18 följande:
    All älskar Raymond.... haha
    Är kul på TV men jag lovar att det är inte alls lika roligt i verkligheten
  • Anonym (svärdotter)
    Olympia skrev 2012-11-02 15:15:03 följande:
    Om ts läser igenom sin trådstart så finns ju alla svar där varför svärdottern är lite avvaktande.

    Ts har tidigare tydligt visat att hon inte tycker om svärdottern.
    Vilket innebär att hon inte litar på sin sons omdöme.
    Han har valt denna kvinna till sin livskamrat och mor till sitt barn.
    Detta antar jag att han är smart nog själv att räkna ut och att han inte  är "manipulerad" av svärdottern.
    Vill du hans bästa så respekterar du de val han gör och de beslut han tar.

    För många barnfamiljer kan vardagskvällar vara väldigt stressiga, att då få oväntat besök är inte alltid uppskattat.

    Vissa personer gillar inte att få inredningsgrejor då de lätt kan uppfatta det som kritik mot deras egen inredningstil.

    Vill du ge dem mat, blöjor, pengar  o dyl så gör det i samband med födelsedagar eller större helger, så det framstår som presenter.

    Vidare är det lätt hänt att det en svärmor säger uppfattas som kritik, medan samma sak från ens mor ses som goda råd.

    Vad gäller barnkläderna - fråga vad barnet har behov av, storlek, färg osv så är det större chans att kläderna bli använda.

    Ta några steg tillbaka, sluta styra deras liv och visa att du uppskattar svärdottern.
    Sakta men säkert kommer du då att arbeta upp ett förtroende som gör att de kan lita på dig, och göra att de vågar anlita farmor som barnvakt.

     
  • hellokill3r
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:
    Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

    Men är du på riktigt? Nej ingen mamma har någon rätt att sätta någon som helst prägel på sina barns hem. Ring och fråga innan du kommer på besök, sluta dekorera om deras hem. Du kväver dom. Ta ett steg tillbaka och erbjud, men respektera om de tackar nej.
  • Petite Chérie
    Anonym (Illa, illa) skrev 2012-11-02 15:30:39 följande:
    Jepp, han är enda barnet och det gör ju inte saken bättre/lättare precis.
    Han säger själv att han stänger av och inte lyssnar på deras tjat för att det är lättast så. Dvs han slår dövörat till. Men han säger aldrig ifrån att det blir för mycket... eller ja han testade det men då lipade hans mamma i dagar (med stora offerkoftan på).

    Är kul på TV men jag lovar att det är inte alls lika roligt i verkligheten
    Ameh, vafa-an! Han måste växa upp och grow a pair, kort och gott. Han ska väl inte göra sin mamma lycklig på din/er bekostnad :S
Svar på tråden Svärdottern förstör!