Anonym (Farmor)

Äldre 2 Nov 09:58

456 svar

Svärdottern förstör!

Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart.

Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så.

Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!

Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort.

Vad ska jag göra?

Anonym (ooops)

Äldre 2 Nov 15:44

#191

Jaadu, svärmor, farmor. Du låter lite som svärmodern from hell i mina öron.

Hade du från början sett till att ha en bra relation till din svärdotter hade hon antagligen uppskattat dina (lite väl påträngande kanske) gester. Men i och med att du VALDE att ogilla henne från början, trots att hon är "snäll, skötsam och smart" så får du skylla dig själv att dom inte vill ha dig rännande med gardiner och diskborstar hemma hos dom på vardagskvällarna.

Anonym (svärdotter)

Äldre 2 Nov 15:46

#192

Mitt tips: LIGG LÅGT!!

Min svärmor är en plåga. Hon lägger sig i ALLT och min man har inte klippt navelsträngen än. Skitjobbigt!! Vi har det jättebra tillsammans förutom efter de tillfällen han träffat sin mamma... Helt plötsligt ska det vara 50-tal hemma och han sitter och är nostalgisk över "sin barndom". Hon är bitter och besviken på sina barn som inte betalar tillbaka efter alla år hon var hemma med dem, och låter de få veta detta i tid och otid. Fast hon gör det snyggt. Han får verkligen dåligt samvete när han inte "tar åt sig" av hennes tips och råd. Usch!

Nej, låt du din son och hans fru få lite space. Älskar han dig och VILL umgås med dig behöver du knappast oroa dig. Att "kräva" umgänge är samma sak som att "kväva" umgänget.

Fiona M

Äldre 2 Nov 15:49

#193

På vilket sätt har din egen mamma (och svärmor) präglat ditt hem TS? Försöker du ta igen att du inte fått bestämma själv där?

Anonym

Äldre 2 Nov 16:00

#194

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Nej, du har själv lagt grunden för ett dåligt förhållande och skördar nu de bittra frukterna av detta.

Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Nej det har du inte. Du har skrivit en vuxen man på näsan och diskvalificerat honom från att SJÄLV kunna välja, samt skymfat den kvinna han val.

Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Nu hoppas jag verkligen att du driver med oss. Nej, det har du definitivt inte!! Alla dina insatser här är en dierekt skymf mot din son och svärdottern. Inred ditt EGET hem! Din son är VUXEN!

Jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN Tänk om, tänk rätt. Han är inget barn, han är en vuxen man. Behandla honom därefter!

Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor. Varken mormor eller farmor har RÄTT till några barnbarn!! Man förtjänar YNNESTEN att få ta del av ett barns uppväxt genom att bete sig som folk och det har du inte gjort.

Litet My

Äldre 2 Nov 16:15

#195

Anonym (E) skrev 2012-11-02 15:09:58 följande:

Oj ts.. Du låter som min mamma.. Jag älskar min mamma vill jag säga först o främst.. Sen jag o min man fick barn vill hon träffa oss varje helg.. Jag pallar inte det.. Vi har andra saker attgöra på helgerna o andra folk vi vill träffa.. Det brukar istället bli varannan helg.. Hon kommer hit o dumpar massa "skit".. Sånt som hon sparat som vi "nog vill ha" säger hon.. (Kläder från när jag var liten, min gamla sänglampa, överkast, blommor, krukor...) jättejobbigt.. Vi måste lägga tid på att gå igenom allt o sen får vi slänga grejer... Dock är hon ofta barnvakt.. Betydligt oftare än farmor.. Jag skulle råda dig att ta ett steg tillbaka.. Åk inte dit o lämna grejer.. Ta istället vid tillfällenär dom e hos dig o fråga omdom e intresserade av ditt o datt.. Åk inte o hälsa på oanmäld.. Ring hellre o säg att du har vägarna förbi o kolla om du kan stanna en kvart o säga hej.. Var noga med att det blir en kvart o inte trekvart.. Jag upplever det jobbigast att mina föräldrar stannar så jäkla länge... Att du erbjuder din hjälp, snällt, men upp till dom ifall dom vill ta enot hjälpen.. Om du gärna vill umgås med barnbarnet så ge i present en aktivitet som du o barnet ska göra tillsammans.. Men att vara för på kan få motsatt effekt än den du önskar..

Min mamma är lite likadan, nu har vi inte den bästa relationen, men just det där att vilja sätta prägel i mitt hem och dumpa saker är jag utless på. Svärmor däremot har den goda smaken att fråga, min mamma vill oftast sätta prägel med små skylatr om moderkärlek, tex nån skylt i rabatten "en morder lärlek är som en ros bla bla bla", kylskåpsmagneter "Ring din mor, hon är orolig" och "Gud kunde inte vara med överallt så han skapade mormödrar", minns när hon dumpade hit en massa "skit" när jag var utbränd och dessutom högravid (en hel last med saker)

Däremot är hon bra med älsta sonen och vill gärna ta hem honom vilket hon får, hon kommer att få umgås med den minsta också MEN pga distanslöst betende (ligger mycket mer bakom) så känner jag att där är gränsen nådd.Inte alltför sällan ringer hon och gråter över att "här köper man saker men du sätter aldrig upp dem", hon ringde min sambo och grät över att hon kände sig utrfryst av mig för att jag tycker det är superjobbigt med en mamma som inte kan lägga på i telefonen utan svarar med bebisröst "hej mammas hjärta hur är det"....FY FAN vad IRRITERAD jag är på henne nu, så fick jag sagt det =)

Förövrigt håller jag med dig, och du gav jättebra råd även till mig som inte är TS.

Anonym

Äldre 2 Nov 16:23

#196

Var det inte en sån här tråd för ett tag sen? Kände igen så otroligt mycket från trådstarten... Å andra sidan kan det nog finns gott om jobbiga svärmödrar.

Anonym (svärdotter)

Äldre 2 Nov 16:25

#197

Anonym skrev 2012-11-02 16:23:03 följande:

Var det inte en sån här tråd för ett tag sen? Kände igen så otroligt mycket från trådstarten...

Å andra sidan kan det nog finns gott om jobbiga svärmödrar.

Litet My

Äldre 2 Nov 16:26

#198

Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:04:20 följande:

Jag vill ju bara dela med mig av det jag har! Är det så fel att vilja känna sig behövd, att få göra lite nytta? Det känns som att de skulle klara sig lika bra utan mig, men vilken roll skulle jag ha då? Är det ingen skillnad på att vara mamma och farmor mot att tex bara vara en vän eller en bekant?

Kan det vara där skom klämmer? Ditt behov att få vara till nytta och känna dig behövd krockar med sonens och svärdotterns behov av att få bli självständiga?

Ljuvaliv

Äldre 2 Nov 16:30

#199

Ja jag känner mig hemsk när jag erkänner men jag skulle också bli kvävd. Jag har helt underbara svärföräldrar som vill ställa upp i alla lägen, och som kommer hit oanmälda. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Men jag vet att dem bara vill väl. Men jag kan inte låtsas glad när svärfar för tredje gången öppnar ytterdörren utan att jag hinner säga kom in och kommer på mig antingen naken precis efter duschen eller med bara en handduk om mig. Dem har lite sån kollektivkänsla, alla är öppna med varandra osv, jag gillar tanken men är inte uppväxt så därför är det väldigt jobbigt för mig. Dem har också av en anledning haft nyckel hit under en period och vi har ibland fått veta i efterhand att dem varit hemma hos oss när vi varit iväg för att lämna något eller kolla något. Mina föräldrar är precis tvärtom, har alltid sedan jag var barn respkterat min integritet och aldrig gått in på mitt rum utan att knacka osv, jag är van att ha det så. Trots det har jag blivit en mycket öppen person. Men jag vill veta i förväg. Därimot så kan man alltid lita på och räkna med svärisarna till skillnad mot mina föräldrar som lever mer sitt eget liv. Det finns för och nackdelar med allt. Men jag tror du måste respektera att din son har ett eget liv och uppskatta att han faktiskt vill ha en relation med dig. Det är ju så när man blir vuxen, att man väljer vilka man vill umgås med, och det är inte givet att ens föräldrar ingår där. I alla fall inte alltid frivilligt. Därför är det mest rätt att backa och umgås på den nivån som känns bra, även om du vill ses mer.

Kan tycka att om dem faktiskt väljer att ha barnvakt ibland så kan dem fråga dig också. Jag tycker du ska fråga varför och känner dem sig osäkra på dig så är det så och det får du acceptera det eftersom deras barn är deras. Men du borde kunna få en förklaring i alla fall. Hoppas det löser sig!

Anonym (Illa, illa)

Äldre 2 Nov 16:48

#200

AngieT skrev 2012-11-02 15:41:26 följande:

Ameh, vafa-an! Han måste växa upp och grow a pair, kort och gott. Han ska väl inte göra sin mamma lycklig på din/er bekostnad :S

Jag vet men han verkar inte veta det

Pappan är super dominant och har styrt och ställt med järnhand tills dess att jag kom. Mig kan han inte styra hur mycket han än försöker.

Mamman är undergiven, har aldrig någon egen åsikt når det kommer till diskussioner med sin man osv. Det han tycker, det tycker hon också.

Att sonen har blivit mer och mer självständig ses inte med blida ögon och att jag har hjälpt honom på traven är väl det samma som att jag är djävulen själv.

Det grinas (mamman), det hotas (pappan) och jag förstår verkligen inte varför han vill ha sina föräldrar kvar i sitt liv. Man ska inte villkora kärlek till sina barn men det är precis det dom gör.

Svärdottern förstör!

INNEHÅLL