KiaL skrev 2012-10-04 16:59:15 följande:
Varför skulle det va dumt?
Det vi ser som fint hår kanske är ett riktigt slitet hår för de som kan.
Det låter dumt för att jag har inte mitt hår för dem som kan. Jag har det för mig. Som jag trivs och som jag känner mig fin.
Förutom det så tycker jag att det är lite av en Red Herring med alla som tjatar om att det är frisörens jobb att göra en bedömning. Det är väl ganska tydligt vid det här laget, för den som orkat läsa tråden innan de kommenterar, att det finns en stor grupp frisörer som har satt i system att förnedra och hacka på kundens hår på ett omotiverat otrevligt sätt. Gud vet varför. Power trip? Merförsäljning?
En del frisörer har förklarat att de frågar om saker som när man klippte sig senast för att de tycker det är relevant för hur de behandlar håret. Men det är en jävla skillnad på "Ungefär hur ofta brukar du klippa dig? Hur mycket underhåll får din frisyr lov att kräva?" och <äcklat tonfall> "Men GUD hur du ser UT! När klippte DU dig sist, då?"
Eller mellan "Det du vill göra är ganska uttorkande. Ditt hår är redan ganska torrt och sprött i topparna och jag kan inte garantera att det blir som du tänkt dig under de omständigheterna. Är du fortfarande säker på att du vill göra det då?" och <utan förklaring eller annan diskussion föregått> "Men jösses vad torrt ditt hår var då!"
Ett par har velat jämföra det med läkarbesök och att inte vilja svara på frågor men förutom att det är att jämföra äpplen och päron så är motsvarigheten inte "Var har du ont nånstans?" utan snarare <till en ickerökande astmatiker utan föregående diskussion> "Jaha. Du röker som en borstbindare förstås? Dina lungor är skitfula."
Jag går inte till frisörer. Jag slutade på nittiotalet efter den tredje skamklippningen på fem år. Jag kom in med hår till nedanför arslet. I gott skick, möjligen med ett behov av att toppas ett par centimeter. Mamma tog topparna mellan varven och jag använde inga produkter eller fön. Tro mig. Håret var i bra skick. Jag gick bara till frisören för att få form. Kanske en lugg eller lite uppklippt kring ansiktet. Det var helt, blankt och tjockt hela vägen ner. Och det slutade alltid med att de klippte mellan trettio och fyrtio centimeter på längden. Även när jag sade ifrån innan att de just inte skulle göra det. En förklarade att, nej, visst var håret i bra skick men ingen
normal människa vill ju ha längre än till mellan skulderbladen. Allt från behåbandet är "långt" enligt somliga och de förstår ärligt inte vad skillnaden mellan "Jag kan sitta på det" och "Jag fick ta yogaklasser för att kunna greppa topparna bakom ryggen." är.