• Anonym (vakna!)

    Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

    I tråd efter tråd står det att man aldrig kan vara fattig i SVerige. Det spelar ingen roll vad man säger för det kommer alltid någon som påstår att det är en fråga om hur man hanterar ekonomin. Försörjningsstödet räcker gott och väl och man kan få hälsosam kost för 4 kronor per portion och man kan minsann skicka med barnen lunch och fika flera gånger i veckan även om man lever på försörjningsstöd. Alla kan och kan man inte det så super man upp pengarna, eller dricker, för alla vet hur fattiga är missbrukare, hela bunten är det...

    Det är såååå tröttsamt. Vakna och inse att vi har mängder med fattiga människor i Sverige idag och det är dags att sluta trycka ner dem som redan ligger. Räck ut en hand till hjälp istället!

    www.aftonbladet.se/ledare/article14537665.ab

    www.rb.se/vartarbete/isverige/barnfattigdom/Pages/default.aspx

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-18 23:07
    Det vi diskuterar i tråden är fattigdom enligt Röda Korsets definition!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-19 09:14
    Rädda Barnens definition ska det vara så klart:

    I Rädda Barnens definition på barnfattigdom ingår barn som antingen lever i familjer med låg inkomststandard enligt SCB:s definition eller i familjer som uppburit socialbidrag någon gång under året. Låg inkomststandard betyder att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion.

  • Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?
  • Anonym (vakna!)
    Lonlely Wolf skrev 2012-03-21 17:53:51 följande:
    Jag har ingen vrede.....jag år orolig för min framtid.
    Jag förstår dig. Jag hoppas det löser sig snart för dig!
  • Lonlely Wolf
    Anonym (Fattig, men rik) skrev 2012-03-21 17:47:03 följande:
    Lonlely Wolf:
    Du har väl aktivitetsstöd, om jag förstått det rätt?
    Intyget skickas eller lämnas till FK varje månad och behöver sedan ett par månader tillbaks inte fyllas i av AF. Om det kan man ju tycka. Jag tycker inte bra. Man tappar liksom kontakten med sin handläggare.

    Aktivitetsstödet är från 80% och ner till 65%.
    A-kassan räknar ut hur mycket ersättning motsvarande procentnivå av hel ersättning du ska få. Ibland är den samma genom alla procent, ibland inte. Hur de räknar har jag ingen aning om, men jag vet att det är så.

    Har du hittat ett Personligt ombud?
     
    ja jag har aktivitetsstöd
    Ja jag skickar in varje månad och AF skriver inte under mer.

    Ja  jag har 65%

    Jag har inte skaffat Personlig ombud........Jag ska set till att allt rättas till själv.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-21 10:59:25 följande:
    Bra, då är vi överens om det. 

    Frågan är vad vi ska göra åt att mer och mer människor behöver leva på det viset?
    Har du något förslag?   
      Det kan aldrig bli helt rättvist, inte ens i en kommuniststat har de lyckats göra det helt rättvist för alla. Vad ska alla ha rätt till? Var går gränsen? Ska folk få mer bidrag för att kunna låta sina barn gå på bio, det verkar fel i mina ögon. Ska alla ha rätt till en skidsemster om året?  
     Jobb så det räcker åt alla är väl den bästa lösningen, hur man löser det verkar det inte vara någon som vet.
  • Anonym (päppel)
    Anonym (zzzz) skrev 2012-03-21 15:40:30 följande:
    och jag va inte fattiog som barn fast jag trodde det.
    jag fick pulka,skidliftkort,åka till Idre med scouterna,åka på semester,hjälp vad det måste kostat att åka till norrland på 90talet ,idag kostar det ju minst 4.000kr i bensin bara fram och tillbaka!
    Komiskt. Vi åkte ett par gånger till danmark en vecka och en gång till Mallorca. That's it på hela min barndom.
    Jag fick sjunga i kyrkokör för det fick man betalt för, någon hundring per år. Men den fick jag i alla fall behålla, det var jag glad över.

    Jag fick göra vissa andra aktiviteter någon termin, men eftersom vi inte hade råd med bil fick jag aldrig prova några av dem jag helst ville. Jag fick börja köpa mina egna cyklar från högstadiet och framåt.
  • Anonym

    Jag kliar mig fortfarande i huvudet när människor diskuterar "barnfattigdomen i Sverige".

    Jag har själv levt med min 3-åriga son med försörjningsstöd sedan 2 år tillbaka.
    Vi har ett hem, en 2a på 70kvm, vi har mat, basvaror och frukt och grönt, vi har råd att gå på tex badhus eller lekland (men det kan såklart lätt ersättas av lek med kompisar, en tur i skogen tex) och vi får t.o.m pengar över varje månad. Jag ser absolut inte hur min son lider av att jag har försörjningsstöd - han får det han behöver, och inte mer. I grund och botten tror jag bara att Svenska barn endast lider pga föräldrarnas dåliga ekonomiska situation - när föräldrarna själva väljer att inte prioritera barnen. Eller när man TROR att barn tex måste ha ett eget rum, de måste ha en det, det, och det. Jag växte själv upp i en "fattig" familj och jag har alltid varit NÖJD och tacksam över hur bra jag och min son faktiskt har det med den längsta ersättningen möjlig för 1 vuxen och 1 barn i Sverige.

    Jag var i Indien förra året med min familj, där såg jag RIKTIGT lidande och riktig ekonomisk(och social) segregation! - 2 småsmå barn som kröp tätt intill sin magra mamma i ett gatuhörn, fallfärdiga ruckel som var både bostadshus och affärer, små barn med trasiga kläder som sprang bland lösdrivande hundar, kor och livsfarlig trafik. och helt plötsligt kunde det finnas ett gigantisk 5-stjärnigt hotell mittemot. De rika passerade tiggarna och invaliderna som att de inte existerade.

  • Anonym (f.d. fattig)
    Anonym skrev 2012-03-21 19:17:31 följande:
    Jag kliar mig fortfarande i huvudet när människor diskuterar "barnfattigdomen i Sverige".

    Jag har själv levt med min 3-åriga son med försörjningsstöd sedan 2 år tillbaka.
    Vi har ett hem, en 2a på 70kvm, vi har mat, basvaror och frukt och grönt, vi har råd att gå på tex badhus eller lekland (men det kan såklart lätt ersättas av lek med kompisar, en tur i skogen tex) och vi får t.o.m pengar över varje månad. Jag ser absolut inte hur min son lider av att jag har försörjningsstöd - han får det han behöver, och inte mer. I grund och botten tror jag bara att Svenska barn endast lider pga föräldrarnas dåliga ekonomiska situation - när föräldrarna själva väljer att inte prioritera barnen. Eller när man TROR att barn tex måste ha ett eget rum, de måste ha en det, det, och det. Jag växte själv upp i en "fattig" familj och jag har alltid varit NÖJD och tacksam över hur bra jag och min son faktiskt har det med den längsta ersättningen möjlig för 1 vuxen och 1 barn i Sverige.

    Jag var i Indien förra året med min familj, där såg jag RIKTIGT lidande och riktig ekonomisk(och social) segregation! - 2 småsmå barn som kröp tätt intill sin magra mamma i ett gatuhörn, fallfärdiga ruckel som var både bostadshus och affärer, små barn med trasiga kläder som sprang bland lösdrivande hundar, kor och livsfarlig trafik. och helt plötsligt kunde det finnas ett gigantisk 5-stjärnigt hotell mittemot. De rika passerade tiggarna och invaliderna som att de inte existerade.
    Som vi redan har konstaterat så kan de flesta som har försörjningsstöd leva bra här i Sverige. Det är de som INTE får denna hjälp som är fattiga. Man ÄR fattig när man inte har råd med både mat och bostad.
  • Regnig måndag
    Anonym skrev 2012-03-21 19:17:31 följande:
    Jag kliar mig fortfarande i huvudet när människor diskuterar "barnfattigdomen i Sverige".

    Jag har själv levt med min 3-åriga son med försörjningsstöd sedan 2 år tillbaka.
    Vi har ett hem, en 2a på 70kvm, vi har mat, basvaror och frukt och grönt, vi har råd att gå på tex badhus eller lekland (men det kan såklart lätt ersättas av lek med kompisar, en tur i skogen tex) och vi får t.o.m pengar över varje månad. Jag ser absolut inte hur min son lider av att jag har försörjningsstöd - han får det han behöver, och inte mer. I grund och botten tror jag bara att Svenska barn endast lider pga föräldrarnas dåliga ekonomiska situation - när föräldrarna själva väljer att inte prioritera barnen. Eller när man TROR att barn tex måste ha ett eget rum, de måste ha en det, det, och det. Jag växte själv upp i en "fattig" familj och jag har alltid varit NÖJD och tacksam över hur bra jag och min son faktiskt har det med den längsta ersättningen möjlig för 1 vuxen och 1 barn i Sverige.

    Jag var i Indien förra året med min familj, där såg jag RIKTIGT lidande och riktig ekonomisk(och social) segregation! - 2 småsmå barn som kröp tätt intill sin magra mamma i ett gatuhörn, fallfärdiga ruckel som var både bostadshus och affärer, små barn med trasiga kläder som sprang bland lösdrivande hundar, kor och livsfarlig trafik. och helt plötsligt kunde det finnas ett gigantisk 5-stjärnigt hotell mittemot. De rika passerade tiggarna och invaliderna som att de inte existerade.
    Det finns inget som heter "riktig fattigdom".
    Fattigdom handlar öht inte hur man känner för det, det säger sig självt, hur många vill frivilligt känna skam och skuld?

    Eftersom vi diskuterar fattigdom i Sverige och det inte går att jämföra globalt när man pratar om fattigdom men du ändå envisas att göra det - hur många i Indien frågade du om de känner sig fattiga?
    Eller är det bara så att du sitter här tryggt och varmt och dömer andra ohörda efter dina känslor?

    Eftersom du går på soc så är du fattig, sen att du inte vill acceptera det och vill visa en annan fasad är en helt annan sak.
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Lonlely Wolf
    Anonym skrev 2012-03-21 19:17:31 följande:
    Jag kliar mig fortfarande i huvudet när människor diskuterar "barnfattigdomen i Sverige".

    Jag har själv levt med min 3-åriga son med försörjningsstöd sedan 2 år tillbaka.
    Vi har ett hem, en 2a på 70kvm, vi har mat, basvaror och frukt och grönt, vi har råd att gå på tex badhus eller lekland (men det kan såklart lätt ersättas av lek med kompisar, en tur i skogen tex) och vi får t.o.m pengar över varje månad. Jag ser absolut inte hur min son lider av att jag har försörjningsstöd - han får det han behöver, och inte mer. I grund och botten tror jag bara att Svenska barn endast lider pga föräldrarnas dåliga ekonomiska situation - när föräldrarna själva väljer att inte prioritera barnen. Eller när man TROR att barn tex måste ha ett eget rum, de måste ha en det, det, och det. Jag växte själv upp i en "fattig" familj och jag har alltid varit NÖJD och tacksam över hur bra jag och min son faktiskt har det med den längsta ersättningen möjlig för 1 vuxen och 1 barn i Sverige.

    Jag var i Indien förra året med min familj, där såg jag RIKTIGT lidande och riktig ekonomisk(och social) segregation! - 2 småsmå barn som kröp tätt intill sin magra mamma i ett gatuhörn, fallfärdiga ruckel som var både bostadshus och affärer, små barn med trasiga kläder som sprang bland lösdrivande hundar, kor och livsfarlig trafik. och helt plötsligt kunde det finnas ett gigantisk 5-stjärnigt hotell mittemot. De rika passerade tiggarna och invaliderna som att de inte existerade.
    Vi är inte alla som får försörjningsstöd. Jag får inte det. Jag har grannar med 2-12 ungar och dem får försörjningsstöd och jo du jag ser att de barnen har allt och lite mer.....Det finns föräldrar som inte får mer än sin låga sjuk ersättning eller aktivitetsersättning som har det sämre de barnen får inte allt du påstår.

    Var glad att du och ditt barn har det bra.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-21 18:11:20 följande:
      Det kan aldrig bli helt rättvist, inte ens i en kommuniststat har de lyckats göra det helt rättvist för alla. Vad ska alla ha rätt till? Var går gränsen? Ska folk få mer bidrag för att kunna låta sina barn gå på bio, det verkar fel i mina ögon. Ska alla ha rätt till en skidsemster om året?  
     Jobb så det räcker åt alla är väl den bästa lösningen, hur man löser det verkar det inte vara någon som vet.

    Nej helt rättvist kan det nog aldrig bli.
    Men en miniminivå där alla har rätt till mat och tak över huvudet och vård vid sjukdom, inkluderat mediciner, det borde vi kunna ordna i ett sånt här välfärdssamhälle som Sverige ändå är.

    Det handlar överhuvudtaget inte om att kunna gå på bio eller åka på semester, det är lyx, det handlar om ren och skär överlevnad.
    Att kunna sätta mat på bordet.
    Att ha ett bord att sätta maten på.
    Att bordet finns inomhus, i en bostad där man kan stänga dörren omkring sig.
    Såna saker.
    Tycker du att det är orimligt att kräva?  

    Jobb till alla kan vi aldrig uppnå, men det vore inte heller önskvärt som jag förstått det.
    Det vi måste se till är att dom som inte kan få jobb ändå har en dräglig livsnivå. 

                
  • Anonym

     Det tycker jag absolut inte är orimligt att kräva, men det jag gick efter var det som stod i en av artiklarna som nämndes ovan, bl.a att inte kunna gå till simhallen, inte kunna gå på bio. Och det tycker jag inte ska räknas som en rättighet, utan lyx.
     Vad jag vet har alla i Sverige, särskilt barn, rätt till gratis sjukvård. Jag tror att det är ytterst få barn i Sverige som lever på gatan, jag har förstått att det finns, men det kan inte vara många. Och jag tror inte heller att det är många barn i Sverige som inte har en dräglig livsnivå!

Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?