Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym

Äldre 7 Apr 19:29

#801

Vitamin skrev 2012-03-05 18:39:17 följande:

-och jag kan berätta om att soc i min kommun inte ens placerar barnen hos sin väl fungerande pappa trots mammans oförmåga att ta hand om dem. Orosanmälan har gjorts från både skolan, barnens mormor och pappan. Hemmet är utrett i olika omgångar. Men socialen går inte in och hjälper pappan att få barnen hem till honom. De menar att mamman måste gå med på det frivilligt. Mamman har sagt att hon inte är intresserad av att samarbeta med socialtjänsten och soc menar att man inte kan tvinga henne. Så i den här kommunen tar soc inga barn. Inte ens när det är befogat.

För att ett barn skall omhändertas enligt LVU måste vissa kriterier vara uppfyllda, kanske är de inte det i detta fall?

Anonym (pom tideli pom)

Äldre 7 Apr 19:45

#802

maaammaaa skrev 2012-04-02 15:41:08 följande:

Jag har igen fått rådet att flytta, hade jag valt själv hade vi flyttat när psykiatern sa att den där soc. dir är inte riktigt klok och att vi borde byta kommun. De hade inte tagit barnen då ännu.

Otroligt vad du tjatar om "den där socdirektören". För det första finns det inte en titel som heter Direktör inom kommunala förvaltningar. För det andra är det inte den personen som LVUat era barn.
Du kan upprepa det hur många gånger som helst, den enda som tror på det där tramset är du. Det är minst 5-5 personer som ska tillstyrka ett LVU. Sluta tramsa nu och börja fokusera på hur du ska kunna bete dig för att få återförenas med barnen.

Anonym

Äldre 7 Apr 20:14

#803

Anonym (pom tideli pom) skrev 2012-04-07 19:45:55 följande:

Otroligt vad du tjatar om "den där socdirektören". För det första finns det inte en titel som heter Direktör inom kommunala förvaltningar. För det andra är det inte den personen som LVUat era barn.
Du kan upprepa det hur många gånger som helst, den enda som tror på det där tramset är du. Det är minst 5-5 personer som ska tillstyrka ett LVU. Sluta tramsa nu och börja fokusera på hur du ska kunna bete dig för att få återförenas med barnen.

Socdirektör är väl antagligen en förkortning för Socialdirektör och den befattningen finns visst inom kommuner, håll koll på fakta innan du skriver.

Anonym (En soctant till)

Äldre 7 Apr 20:20

#804

Anonym (Soc.) skrev 2012-03-06 13:01:41 följande:

Ja jisses vad jag ibland skulle vilja låta folk veta hur det EGENTLIGEN legat till, när nåt figuererat i pressen.

Nej, vi omhändertog inte era barn för att ni höll på att renovera, utan för att.........

Ja, tänk om man ändå kunde bryta sekretessen i vissa fall. Vem som helst fattar ju att man inte omhändertar barn för att man renoverar, för att man är tillfälligt sjuk, tillfälligt fattas pengar osv. Soc omhändertar barn då det är uppenbart att barn far illa. Det är alltså inte frågan om MISSTANKE om att barn far illa. Alla omhändertaganden sker också via rätten (förvaltningsrätten) och många även i kammarrätten. Det är bra att socialtjänsten har (åtminstone de flesta) BBIC som de utreder efter, det blir på så sätt tydligt vilka behovsområden som föräldrarna brister i.

Anonym (En soctant till)

Äldre 7 Apr 20:23

#805

astro skrev 2012-03-06 11:09:30 följande:

Det är klart att det är suveränt att soc finns, det borde alla tycka. Men intrycket kvarstår att det är för lite insyn, för lite kontroll av vad de faktiskt gör. Råkar man krocka med ett soc-kontor som av något skäl väljer att ogilla en så kan det uppenbarligen bli riktigt besvärligt.

Problemet, som jag ser det, är att deras ord väger väldigt tungt och inte granskas på rätt sätt (såvitt jag har förstått, i alla fall - har som sagt ingen egen erfarenhet av detta).

På samma sätt som det ibland fungerar inom vård, skola, omsorg.

Det är väldigt svårt att motbevisa vissa svävande uttryck som t ex samarbetsovillig, nervös, insiktslös.

Det är inte heller alltid som den man granskas av är särskilt påläst eller kunnig. Alla är inte bra, helt enkelt. Vissa går efter att det ska se ut "som hos alla andra". Det blir helt enkelt riskabelt att vara avvikande.

En konstnärlig familj fick t ex sina barn omhändertagna för att hemmet var spartanskt möblerat (detta var för många år sedan, innan det blev inne med öppna ytor och luftiga rum), d v s barnen ansågs vanvårdade för att hemmet saknade gardiner, mattor, prydnadssaker osv.
Nog för att "svensk norm" säger att ett hem ska vara alldeles nerlusat med textilier och prylar, men det innebär ju inte att man lider av att inte bo så.

I andra änden av skalan så gäller det som sagt att komma ihåg att soc verkligen behövs. Idealiskt vore om soc hade råd och personal nog att sätta in betydligt bredare insatser.
Men - ett mer objektivt synsätt vore absolut att föredra. Eller betydligt effektivare granskning.

Bara ett inlägg: "Råkar man krocka med ett soc-kontor som av något skäl väljer att ogilla en så kan det uppenbarligen bli riktigt besvärligt." Jag tror inte att någon på ett soc-kontor ogillar någon för då har man helt valt fel yrke!!!

Anonym (En soctant till)

Äldre 7 Apr 20:32

#806

Anonym skrev 2012-03-06 18:10:12 följande:

"Soc. tyckte det var jätteviktigt med hemlagad mat för om vi köpt malet köttsoppa på affären och bageribakta bullar så ...

Malet köttsoppa är det detsamma som pulversoppa så är det pga av att pulversoppa inte har tillräcklig näring.

Visst är det viktigt med näringsrik mat, men knappast orsaken till att ett barn blir omhändertaget. Det kan vara en del i många olika delar i en utredning som visar på föräldrarnas oförmåga.

Anonym

Äldre 7 Apr 20:39

#807

Anonym (En soctant till) skrev 2012-04-07 20:32:56 följande:

Visst är det viktigt med näringsrik mat, men knappast orsaken till att ett barn blir omhändertaget. Det kan vara en del i många olika delar i en utredning som visar på föräldrarnas oförmåga.

Som det man kunde se i ett program på TV alldeles nyligen så "tar" inte soc. barn för att de inte får hemlagad mat, har lite stökigt eller en fläck på kläderna.
Inte ens om man bor i hus utan dusch och värme placeras barnen i familjehem.

Anonym (En soctant till)

Äldre 7 Apr 20:53

#808

tackförfisken skrev 2012-03-06 21:08:39 följande:

Den krassa verkligheten. Pengar!
Jag skulle vilja se den socialsekreterare som idag vågar starta en utredning på lösa grunder.Jag vågar inte tänka på vad ett Lvu i slutändan kostar.
Tror det är betydligt vanligare att många fall inte ens utreds då även socialförvaltningen har krav på sig.

Helt rätt! Omhändertagande av barn kostar enorma pengar och jag är helt övertygad om att många socialtjänster drar sig i det längsta innan de startar denna process. MEN samtidigt - behövs ett omhändertagande så måste det göras, även om pengarna inte finns.

Anonym

Äldre 7 Apr 21:10

#809

www.google.se/url&rct=j&q=brev%20till%20maria%20larsson%20socialen&source=web&cd=5&ved=0CDwQFjAE&url=http%3A%2F%2Fwww.akademssr.se%2Ftext%2Fvalkommen-pa-studiebesok-i-kristianstad-maria-larsson&ei=RZCAT9TGF4b_4QTnvdW9Bw&usg=AFQjCNGZrlkuuvVFGrXwe7IToPgo1tIJDA

"Vi är socialsekreterare och vi arbetar med de svagaste i vårt samhälle, barnen, de som oftastinte har någon röst. Vi arbetar också med deras familjer, även i de fall där barnen måsteomhändertas. Till allra största delen är vi kvinnor, och socialsekreterarlönerna ligger därefter.Vårt arbete är grannlaga och det finns inget facit. Av och till ligger vi sömnlösa i oro övernågon unge som vi kanske ändå borde ha omhändertagit – i nattens mörker blirfamiljemönster tydliga och kriterierna för LVU till anklagelser.

Hjärnspöken jagar igryningen. Eller också kommer tvivlet – kanske kan föräldern ändå ta hand om babyn, trotsmissbruket? Trots aggressiviteten? Trots galenskapen? Kanske var märkena på barnakroppenändå inte tecken på misshandel?

Vi är stolta över det arbete vi utför. Vi går fortlöpande på utbildningar för att öka vårkompetens. Trots det händer det att vi gör bedömningar som inte håller i verkligenhet. Det ärilla nog om ett barn måste skiljas från sin familj för en månad eller två. Det är ännu värre omett barn utsätts för vanvård och misshandel och i värsta fall dör. Sådan är vår vardag: ständigasvåra avväganden…Vi är angelägna om att socialtjänstens arbete med barn och unga utvecklas, vi är beroende avatt de politiker som styr vår verksamhet är kompetenta och pålästa, på alla nivåer. Vi stiftarinte lagarna, vi styr inte medel till olika verksamheter, det gör politikerna.Maria Larsson, du är i din roll som barn- och äldreminister den som är ytterst ansvarig.

Dettabrev är en inbjudan till dig, att för en dag besöka oss på Stöd- och utredningsenheten iKristianstad. Då kommer vi göra vad vi kan för att sätta dig in i vår arbetssituation när detgäller barnutredningar.Kristianstad den 20 februari 2012"

Anonym (En soctant till)

Äldre 7 Apr 21:36

#810

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-07 13:18:41 följande:

Jag kan också tillägga att vi aldrig fått veta exakt varför vi började utredas. Soc sa från början att en person med anmälningsplikt anmält, men detta papper har "försvunnit" och går inte att uppbåda alls, och nu "minns" inte utredarna längre exakt vem det var eller vad som stod i anmälan. Jag brukar i vanliga fall akta mig för att ta på mig offerrollen, men just detta fall tror jag faktiskt beror på att jag och min man är aktiva inom Svenska Kyrkan. Utredarna yttrade vid ett flertal tillfällen sig nedlåtande om vår tro och även åsikten att barn ska växa upp i "neutrala" hem (som om någon förälder inte skulle påverka sina barn...). Jag tror att det beror på religionen eftersom det är den enda anledning jag överhuvudtaget kan komma på.

Jag skulle också vilja veta av de som försvarar soc med all sin förmåga vad de tycker om dessa fall:friendsofdomenic.blogspot.com/
www.nwt.se/forshaga/article918440.ece
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=...
debatt.svt.se/2011/11/03/socialtjansten-ar-oe.../

Kom ihåg att media ger bara EN sida av myntet. Jag VET att om kunde socialtjänsten ( de kan inte pga sekretess) ge den sidan av myntet så skulle medias bild bli en helt annan. Media kallar att de granskar ärenden, men gör de verkligen det då de INTE kan granska socialtjänstens arbete???

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL