Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym (Signaturen)

Äldre 17 Mar 18:47

#741

maaammaaa skrev 2012-03-17 17:50:43 följande:

Vi har haft ett underbart umgänge som vanligt, med våra barn på fredag och lördag. Treårige sonen sa empatiskt att han vill va här hemma med (mitt namn och min mans namn), Så skönt det känns, han kallar fosterföräldrarna för mamma och pappa ibland poängterar han namnet bara. Åt oss säger alla barnen mamma och pappa. Sexåriga dottern var jätteledsen och försökte övertyga oss om att hon alltid ska få vara hemma. Tvååriga dottern ville till min famn när min man tagit ut henne ur bilbarnstolen och lyfte över henne till fostermamman. Det som är på agendan är nu att soc. påstår att barnen inte får mat hos oss, vi får inte ringa dem längre och det ska också upp i rätten förutom överklagan till högsta domstolen och advokatens klagan om soc. tjänstefel. Jag kanske inte svarar på frågor så mycket men jag och min man älskar våra barn och har blivit väldigt kränkta av soc. i vår kommun. Vår familj är förstörd. Det här är värre än att gå igenom en skiljsmässa eller förlora hus och hem. Ifall ingen lagändring blir till stånd så kommer fortfarande föräldrar som sköter sig lika och om inte ibland bättre än andra föräldrar att få sina barn omhändertagna akut i slutändan efter alla lögner, snedvridningar, tolkningar, tecken, misstankar, åsikter. Plus alla 15 läkarbesök, alla terapisamtal med psykolog psykiatriker, barnpsyk, familjeterapeut osv. som man ska genomgå för att det ska hittas fel som soc kan bygga en höna av. Är det någon som räknat ut vad allt detta kostar under tre år? Det är skattepengar.
När man ser hur soc. bedömer att barnen har det bäst hos en far som våldtar sina barn och att barnen skickas hem till livsfarliga föräldrar eller inte blir omhändertagna eller ens skyddade från sina misshandlande föräldrar, där uppenbara skador inträffar jämt, bara det får mig att bli än mer villig att stötta de svaga, men aldrig har jag väl trott att man skulle få sådana lögner slängda i ansiktet från dem.

Skönt att ni fått träffats idag :) Kämpa o stå på er!

maaammaaa

Äldre 17 Mar 19:24

#742

Tack, det gör vi, Signaturen. En kamp är det, mot soc. Vi är motståndare i rätten och numera bittra fiender. Vi har lytt deras minsta önskan och försökt samarbeta tills de tog barnen, nu lyder vi bara det vi måste. Vi har blivit uppmanade av andra myndigheter att inte skriva under papper från socialen, ex. klientplaner. Vi dokumenterar alltid umgängena, filmar fotograferar och för dagbok om vad vi gjort vad och hur mycket samt när vi ätit, vem har varit på besök hos oss och vad de sagt vad vi gjort tillsammans. Filmat hur det ser ut i huset, vad barnen har på sig, beskrivit kvällsrutinerna och när barnen somnat på natten och vaknat på morgonen. Vi har t.o.m filmat när barnen satt på pottan nu. eftersom soc hittat på att klaga om det. Socialdirektören verkar ju paranoid. Det är lättare att minnas då vad man gjort när de mera detaljerade anklagelserna haglar. Vår äldsta berättade att vår yngsta äter gammal mat och skräp från golvet hos fosterfamiljen, själv mindes hon inte när hon badade eller duschade senast, äldsta killen vill fortfarande knulla säger hon men jag fick uppfattningen att han inte kastar sig över henne mer. Slåss gör de allihopa säger hon. Sånt tycker jag låter skrämmande, hon ser nästan mager ut nu och hon luktade rätt illa på vissa ställen. Hon duschade, de andra badade. Blåmärket tvärs över rumpan sade hon att hon fick hos fosterfamiljen, men fostermamman och socialen säger att hon fick det hos oss.

astro

Äldre 17 Mar 22:44

#743

maaammaaa skrev 2012-03-17 19:24:01 följande:

Tack, det gör vi, Signaturen. En kamp är det, mot soc. Vi är motståndare i rätten och numera bittra fiender. Vi har lytt deras minsta önskan och försökt samarbeta tills de tog barnen, nu lyder vi bara det vi måste. Vi har blivit uppmanade av andra myndigheter att inte skriva under papper från socialen, ex. klientplaner. Vi dokumenterar alltid umgängena, filmar fotograferar och för dagbok om vad vi gjort vad och hur mycket samt när vi ätit, vem har varit på besök hos oss och vad de sagt vad vi gjort tillsammans. Filmat hur det ser ut i huset, vad barnen har på sig, beskrivit kvällsrutinerna och när barnen somnat på natten och vaknat på morgonen. Vi har t.o.m filmat när barnen satt på pottan nu. eftersom soc hittat på att klaga om det. Socialdirektören verkar ju paranoid. Det är lättare att minnas då vad man gjort när de mera detaljerade anklagelserna haglar. Vår äldsta berättade att vår yngsta äter gammal mat och skräp från golvet hos fosterfamiljen, själv mindes hon inte när hon badade eller duschade senast, äldsta killen vill fortfarande knulla säger hon men jag fick uppfattningen att han inte kastar sig över henne mer. Slåss gör de allihopa säger hon. Sånt tycker jag låter skrämmande, hon ser nästan mager ut nu och hon luktade rätt illa på vissa ställen. Hon duschade, de andra badade. Blåmärket tvärs över rumpan sade hon att hon fick hos fosterfamiljen, men fostermamman och socialen säger att hon fick det hos oss.

Klokt av er att dokumentera så mycket det bara går. Förr eller senare lyckas ni beslå dem med en direkt lögn (som detta med blåmärket). Om inte annat så kanske det öppnar för rejält stöd från massmedia, om ni vill gå den vägen.

www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b129073.html

maaammaaa

Äldre 18 Mar 08:36

#744

astro skrev 2012-03-17 22:44:08 följande:

Klokt av er att dokumentera så mycket det bara går. Förr eller senare lyckas ni beslå dem med en direkt lögn (som detta med blåmärket). Om inte annat så kanske det öppnar för rejält stöd från massmedia, om ni vill gå den vägen.

Rätten verkade tro att Socialdirektören ljög när hon sa att barnen inte får mat, är smutsiga och är övergivna i långa perioder. Jag undrar hur hon vågade ljuga om det, men som sagt den där kvinnan kan inte ändra sig. Hon sitter på kontoret med ett plastiskt leende och trevlig röst (hörs på bandet) och förolämpar oss, och påstår saker som inte är sant och som hon omöjligen kan bevisa. Vi ska kanske söderut idag och titta på en 7 sitsig större bil

Anonym (empati)

Äldre 18 Mar 13:21

#745

Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-17 18:44:42 följande:

om du menar mitt barn så hart hon varit borta över ett år och nej det har inte gjorts grundliga undersökningar, som jag förklarat tidigare har prover missats och inga specialister har träffat henne.

Tycker så synd om er

kramis.

Anonym (vann i FR)

Äldre 18 Mar 14:29

#746

astro skrev 2012-03-17 22:44:08 följande:

Klokt av er att dokumentera så mycket det bara går. Förr eller senare lyckas ni beslå dem med en direkt lögn (som detta med blåmärket). Om inte annat så kanske det öppnar för rejält stöd från massmedia, om ni vill gå den vägen.

Tyvärr är det inte alltid det hjälper att kunna visa konkreta fakta för att socialen ljuger. Vi hade både läkarintyg, inspelningar och vittnesmål på att socialen både i sina utredningar och skrivelser till rätten undanhållit viktig information, ryckt saker ur sin kontext och direkt ljugit. Dessa bevis var inte socialnämnden intresserade av att ta del av (de "skulle ju ta beslut senare i eftermiddag") och i förvaltningsrätten kommenterades dessa bevis inte ens i domslutet. Vi blev ihjälignorerade, helt enkelt.

Å andra sidan hjälpte det andra gången, och hade vi ställt upp i massmedia (flera hörde av sig om intervju, både svenska och utländska journalister) skulle det säkert ha hjälpt till att få allmänheten se att vi hade rätt. Men visst är det oerhört viktigt att dokumentera allt!

maaammaaa

Äldre 18 Mar 20:51

#747

Hej signaturen, när våra barn omhändertogs sa soc. att vår dotter var aggressiv och inte utvecklades normalt psykiskt. Vi gick på möte hos psykiatriska som ville se barnen, soc vägrade, ett tag när soc skyllde på dåligt samspel trots att de inte sett oss och barnen tillsammans på över ett halvår ville de verkligen se oss och barnen tillsammans soc vägrade. Till slut ändrades tiderna när vi fick umgås med barnen så nu kommer det sk. småbarnsteamet (psykiatriska) hem till oss en fredag i månaden. Då gör vi något tillsammans med dem, sist fruktsallad och kokosbollar och sen spelade vi memory. Allt gick bra, de ska skriva ett utlåtande snart tror jag. Även det ska skickas till båda rättsinstanserna. Vi förstod att soc inte ville att psykiatriska småbarnsteamet skulle träffa oss och barnen eftersom verkligheten är något annat än vad soc säger. Det kan vara så i ert fall också. Ifall specialister bedömer att ert barns frakturer har en annan förklaring än vad soc säger så kan ni vara ett steg närmare att vinna.

Anonym (vann i FR)

Äldre 19 Mar 08:42

#748

maaammaaa skrev 2012-03-18 20:51:38 följande:

Hej signaturen, när våra barn omhändertogs sa soc. att vår dotter var aggressiv och inte utvecklades normalt psykiskt. Vi gick på möte hos psykiatriska som ville se barnen, soc vägrade, ett tag när soc skyllde på dåligt samspel trots att de inte sett oss och barnen tillsammans på över ett halvår ville de verkligen se oss och barnen tillsammans soc vägrade. Till slut ändrades tiderna när vi fick umgås med barnen så nu kommer det sk. småbarnsteamet (psykiatriska) hem till oss en fredag i månaden. Då gör vi något tillsammans med dem, sist fruktsallad och kokosbollar och sen spelade vi memory. Allt gick bra, de ska skriva ett utlåtande snart tror jag. Även det ska skickas till båda rättsinstanserna. Vi förstod att soc inte ville att psykiatriska småbarnsteamet skulle träffa oss och barnen eftersom verkligheten är något annat än vad soc säger. Det kan vara så i ert fall också. Ifall specialister bedömer att ert barns frakturer har en annan förklaring än vad soc säger så kan ni vara ett steg närmare att vinna.

Det där känner jag också igen. Trots att soc påstod att vi var barnmisshandlare lät de varken läkarundersöka eller psykologundersöka barnen, trots att det är praxis i vår kommun vid misstänkt misshandel! Det var det vi som krävde, så mer än en månad efter omhändertagandet tittade en allmänläkare (vi ville ha en ortoped, soc vägrade) på barnen, men psykolog fick de aldrig träffa så länge soc hade kontrollen.

Man kan ju fråga sig varför soc aldrig lät barnen träffa läkare. Om soc verkligen trodde att vi var misshandlare borde de väl ha samlat in så mycket bevis de bara kunde? Eller tycker soc att de är kunnigare än en läkare? Eller är det helt enkelt för att soc vet att de inte behöver bevis för att det ska gå igenom i rätten?

maaammaaa

Äldre 19 Mar 23:54

#749

Soc tycker att de är kunnigare än specialister, professorer och överläkare vad gäller bedömningar av psykiska sjukdomar, jag hade sömnbrist ett tag, inget sånt som soc påstår, men de vann i rätten också med sin diagnos om vargparanoja, sjuklig svartsjuka och paranoid personlighetsstörning. Soc har inte rätt att ställa diagnoser. Ändå höll deras åsikt mot läkarnas.

SH1980

Äldre 20 Mar 11:24

#750

Socialsekreterare ställer aldrig diagnoser!

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL