• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-21 16:52:04 följande:
    För mig är det så, det har soc sagt rakt ut! 
    Samma sak för oss. I vårdplanen stod det att vi var tvungna att bevisa att vi var bra föräldrar innan soc ville låta barnen komma hem. Exakt hur soc tänkt att vi skulle kunna bevisa det när vi träffade barnen två timmar var fjärde vecka är oklart. Den formuleringen var en av de saker som FR sedan kritiserade.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-21 10:11:50 följande:
    Gick på psyk de 7 månader det tog från det omedelbara omhändertagandet tills vi kom till Förvaltningsrätten och sen kammarrätten. I båda instanserna vittnade psykiatrin. Gjorde också fördjupad utredning som kom fram till det du precis skrev. Sen gick jag där ytterligare 1 år tills vi kom till förvaltningsrätten igen då jag begärde omprövning.
    Anonym skrev 2012-03-21 11:57:06 följande:
    Så som du gjorde måste vara det bästa sättet för att kunna visa att trots att det kanske finns en lång historik av psykisk ohälsa att detta kanske inte längre är det aktuella läget.

    Antar att du under denna tid fick någon form av redskap för att hantera din problematik så att det inte längre var hinder i ditt föräldraskap? 
    En diagnos behöver nödvändigtvis inte på något sätt utgöra ett hinder för ett gott föräldraskap, så länge man erkänner och arbetar med det som gör det problematiskt. 

    Tror att många föräldrar skulle få tillbaka sina barn om de kan förstå vilka problem de har i föräldraskapet och tar emot den hjälp som kan de kan få med sina problem.
    Nej. Det är skitträligt att behöva sitta och försvara sig hela tiden mot sådana här argument.
    Psykiatrin sa till mig "vi förstår inte riktigt vad  du gör här, vi vet inte vad vi kan hjälpa dig med".

    Jag fortsatte gå dit bara för att få det dokumenterat. Trots att psyk själva flera gånger sa att dom ville avsluta vår kontakt då jag inte hade behov av den.
  • Anonym (oroligmamma)

    Jag är helt ny här på forumet men måste få lägga in en liten sak:

    Jag och min make har 2 gemensamma barn på under 10 år.Vi fick efter jul 2011 problem med att vi båda blev utan jobb.Klarade oss med nöd och näppe tills Februari då det inte gick längre.Maken skulle få sin första lön i slutet på Mars.I mellantiden var vi TVUNGNA att "söka nöd" hos socialan.Vi fick efter många rundor på socialan avslag för att de räknade på ett sånt sätt så att det såg ut som om vi hade överskott på varje period.1 period var på 17 dagar och en annan på 44 dagar.Direkt efter sista mötet fick vi ett telefonsamtal där en annan socialhandläggare berättade att de handläggare jag varit hos tyckte att det verkade som om våra barn for illa hos oss.Mest pga. vår dåliga ekonomi.Som vi tydligen ändå klarade oss på då vi fått avslag.Jag talade om vid första mötet ang ekonomin att min minsta son inte kunde lämnas på dagis för att INGEN kunde ta hand om honom på dagis.Jag har suttit i över 1 år dagligen på dagis och passat både mitt eget barn samt alla andra barn + att jag fått betala dagisavgift för det.Alltid olika fröknar när vi kommer på morgonen.Aldrig några fasta rutiner för barnen så att de vet från dag till dag vad som ska hända,m.m.1 dagis fröken blev förflyttad från gamla avdelningen till nya när min son blev större och skulle byta.Men hon är inte ens på nya avdelningen när vi kommer på morgonen.På grund av allt hoppande på fröknar och rutiner så är mitt barn väldigt oroligt när vi bara ens för dagis på tal.Nu har vi då beslutat att han inte ska gå på dagis överhuvudtaget eftersom jag ändå är hemmafru istället.Maken drar in tillräckligt till hela familjen.Jag har skrivit in min äldsta son på BUP för att ha honom under uppsikt då vi fått påtalan från skolan att han börjar bli lite disträ på lektionerna.Vilket vi påtalat alla år han börjat ny årskurs,att det kunde komma då vi misstänkt att han kanske var lite hyper eller nåt.
    Jag sa till socialan vid ekonomimötet att vi skulle påbörja vad BUP kallar ångestbehandling om några veckor.
    Jag berättade också för socialan att min minsta son tydligen valt att bli vegetarian.Vi ger honom morgonmat,middag med rikligt med både kött och grönsaker,mellis,kvällsmiddag med bra variation och sen kvällsmat.Får honom knappt att röra annat än grönsakerna.Han har precis gått en kur med järn då hans dåliga kost gav honom blodanemi.Men efter kuren är han frisk igen.Pga kuren fick han problem med att han inte kunde hålla sig med bajsandet utan det kom ibland på golvet på väg till toaletten.Detta berättade jag för socialan som skrev i sin anmälan att detta hänt pga. oro på dagis.På dagis klöktes mitt barn 1 gång när ett annat barn satt och äcklade sig med maten.Detta skrev socialan var oroande då han åt dåligt hemma också.

    En massa annat skrevs också ner av socialan och används nu emot oss.I morgon ska de ha ett möte för att diskutera om det ska startas en utredning mot oss och hur vi sköter våra barn.

    Våra barn har absolut aldrig behövt sakna något i livet.De har mat på bordet ALLA måltider,mer kläder i garderoben än vad jag och maken har tillsammans,har leksaker och lekrum i 3 av 6 rum i huset,har vars en dator och tv-spel att använda,är rena och har hela kläder,går i skolan som han ska,kommer ut och leker med och träffar andra barn så gott som dagligen,får hjälp av ex BUP OM det är något som behöver tas omhand,m.m.
    Vad ska nu socialan blanda sig i allting för???????
    Nu är vi ju oroliga över att vi ska bli av med våra barn baserat på något som socialan verkligen kommit på själva.Kan ju inte ens sova på nätterna längre.Och DET om något går väl ut över barnen.Man kan inte dölja hur mycket som helst.
    Vad kommer att hända nu?
    Vilka rättigheter har vi som familj?
    Vad krävs för att barnen verkligen KAn bli omhändertagna?

    Ge mig gärna svar som hjälper oss!!!!!

  • Queenie70
    Anonym (oroligmamma) skrev 2012-04-01 22:17:32 följande:
    Jag är helt ny här på forumet men måste få lägga in en liten sak:

    Jag och min make har 2 gemensamma barn på under 10 år.Vi fick efter jul 2011 problem med att vi båda blev utan jobb.Klarade oss med nöd och näppe tills Februari då det inte gick längre.Maken skulle få sin första lön i slutet på Mars.I mellantiden var vi TVUNGNA att "söka nöd" hos socialan.Vi fick efter många rundor på socialan avslag för att de räknade på ett sånt sätt så att det såg ut som om vi hade överskott på varje period.1 period var på 17 dagar och en annan på 44 dagar.Direkt efter sista mötet fick vi ett telefonsamtal där en annan socialhandläggare berättade att de handläggare jag varit hos tyckte att det verkade som om våra barn for illa hos oss.Mest pga. vår dåliga ekonomi.Som vi tydligen ändå klarade oss på då vi fått avslag.Jag talade om vid första mötet ang ekonomin att min minsta son inte kunde lämnas på dagis för att INGEN kunde ta hand om honom på dagis.Jag har suttit i över 1 år dagligen på dagis och passat både mitt eget barn samt alla andra barn + att jag fått betala dagisavgift för det.Alltid olika fröknar när vi kommer på morgonen.Aldrig några fasta rutiner för barnen så att de vet från dag till dag vad som ska hända,m.m.1 dagis fröken blev förflyttad från gamla avdelningen till nya när min son blev större och skulle byta.Men hon är inte ens på nya avdelningen när vi kommer på morgonen.På grund av allt hoppande på fröknar och rutiner så är mitt barn väldigt oroligt när vi bara ens för dagis på tal.Nu har vi då beslutat att han inte ska gå på dagis överhuvudtaget eftersom jag ändå är hemmafru istället.Maken drar in tillräckligt till hela familjen.Jag har skrivit in min äldsta son på BUP för att ha honom under uppsikt då vi fått påtalan från skolan att han börjar bli lite disträ på lektionerna.Vilket vi påtalat alla år han börjat ny årskurs,att det kunde komma då vi misstänkt att han kanske var lite hyper eller nåt.
    Jag sa till socialan vid ekonomimötet att vi skulle påbörja vad BUP kallar ångestbehandling om några veckor.
    Jag berättade också för socialan att min minsta son tydligen valt att bli vegetarian.Vi ger honom morgonmat,middag med rikligt med både kött och grönsaker,mellis,kvällsmiddag med bra variation och sen kvällsmat.Får honom knappt att röra annat än grönsakerna.Han har precis gått en kur med järn då hans dåliga kost gav honom blodanemi.Men efter kuren är han frisk igen.Pga kuren fick han problem med att han inte kunde hålla sig med bajsandet utan det kom ibland på golvet på väg till toaletten.Detta berättade jag för socialan som skrev i sin anmälan att detta hänt pga. oro på dagis.På dagis klöktes mitt barn 1 gång när ett annat barn satt och äcklade sig med maten.Detta skrev socialan var oroande då han åt dåligt hemma också.

    En massa annat skrevs också ner av socialan och används nu emot oss.I morgon ska de ha ett möte för att diskutera om det ska startas en utredning mot oss och hur vi sköter våra barn.

    Våra barn har absolut aldrig behövt sakna något i livet.De har mat på bordet ALLA måltider,mer kläder i garderoben än vad jag och maken har tillsammans,har leksaker och lekrum i 3 av 6 rum i huset,har vars en dator och tv-spel att använda,är rena och har hela kläder,går i skolan som han ska,kommer ut och leker med och träffar andra barn så gott som dagligen,får hjälp av ex BUP OM det är något som behöver tas omhand,m.m.
    Vad ska nu socialan blanda sig i allting för???????
    Nu är vi ju oroliga över att vi ska bli av med våra barn baserat på något som socialan verkligen kommit på själva.Kan ju inte ens sova på nätterna längre.Och DET om något går väl ut över barnen.Man kan inte dölja hur mycket som helst.
    Vad kommer att hända nu?
    Vilka rättigheter har vi som familj?
    Vad krävs för att barnen verkligen KAn bli omhändertagna?

    Ge mig gärna svar som hjälper oss!!!!!

    Fast med alla de symptom och omständigheter som du räknar upp kan du väl ha förståelse för att det finns en oro och att saken utreds? En utredning är inget straff, utan ska just utreda OM det finns nån anledning till oro och för att kunna sätta in hjälpinsatser som familjen kan tänkas behöva OM det finns behov av detta. Dessa hjälpinsatser är för att barn ska kunna bo kvar just HEMMA, och det är bara i yttersta nödfall som ett barn placeras med tvång. 99% av socialtjänstens insatser i barnfamiljer handlar om frivilliga insatser när barnet fortfarande bor hemma.
  • Primmeling

    Ingen aning. Men hur 17 kan du anse att du har råd att vara hemmafru när ni måste få hjälp av soc? Uppenbarligen har ni ju inte besparingar och mannen kan ju ( vilket han också blev) bli arbetslös. Rent spontant tycker jag hela er ekonomiplanering- och tänk är helskev?

  • Anonym (oroligmamma)

    Jag gjorde det nog väldigt svårt i hela mitt inlägg med anledning just av att jagär ny i forumet och inte visste riktigt hur man ska skriva inlägg,men jag ska nog förtydliga lite:  Glad

    Det jag menade är OM jag borde vara orolig för att hamna i situationen där mina barn blir omhändertagna av socialan baserat på vad de TROR händer med barnen eller om jag kan vara lugn över att de faktiskt gör en ordentlig utredning om det verkligen ligger till så eller inte.Jag VET att vi tar otroligt bra hand om våra barn och är inte orolig över det men vet å andra sidan också om hur socialan arbetar.De är INTE ute efter att hjälpa någonstans om de inte behöver.Det vet jag av egen erfarenhet.Och det jag kan tycka det är att trots allt så är ju BUP inblandade nu på min begäran,ingen annans.Kommer socialan att invänta att vi går på BUP och sen kanske samarbeta med dem eller kommer socialan att skita i vad BUP kommer fram till och ändå göra något som blir ödesdigert för mina barn.

    Sen det här med hemmafru.Visst kan det hända att vi hamnar i läget igen där maken mister jobbet men det skulle verkligen förvåna mig med anledning av vad han arbetar med nu.
    Det att jag tänker gå hemma med minstingen är för att slippa utsätta honom för den press det innebär att försöka sätta honom på dagisutan att resurserna finns för att underlätta det för honom på dagis.Det är ju trots allt så att det inte är tvång på dagis i Sverige än.
    Vi behövde söka hjälp på socialan 1 månad och ni ska verkligen veta att det tog emot,men jag hade verkligen inget annat val.Det är första gången någonsin som maken gått utan jobb och det gjorde han i 3 veckor efter att han tagit ut pappadagarna för minstingen.

    Försök se mina inlägg som vad jag försöker göra dem till.Jag var bara orolig över om socialan kommer att skita i allt sunt förnuft idag på mötet och komma och hämta mina barn i eftermiddag??????

  • maaammaaa

    Vårt helvete började med min sömnbrist. Då blev soc väldigt hotfulla och tolkade in orsaker som de senare använde för att brådskande omhänderta barnen. En läkare som skriver ut sömnmedel och en bra barnpsykiater samt advokathjälp kan ni fundera på att ta hjälp av. Blir socialen mer till stjälp än hjälp kan ni kanske flytta till en annan kommun. Allt detta och mycket mer har vi sökt hjälp av allt för att inte bli av med våra barn (utom flytt).

  • Anonym (Signaturen)
    Anonym (oroligmamma) skrev 2012-04-02 06:24:01 följande:
    Jag gjorde det nog väldigt svårt i hela mitt inlägg med anledning just av att jagär ny i forumet och inte visste riktigt hur man ska skriva inlägg,men jag ska nog förtydliga lite:  Glad

    Det jag menade är OM jag borde vara orolig för att hamna i situationen där mina barn blir omhändertagna av socialan baserat på vad de TROR händer med barnen eller om jag kan vara lugn över att de faktiskt gör en ordentlig utredning om det verkligen ligger till så eller inte.Jag VET att vi tar otroligt bra hand om våra barn och är inte orolig över det men vet å andra sidan också om hur socialan arbetar.De är INTE ute efter att hjälpa någonstans om de inte behöver.Det vet jag av egen erfarenhet.Och det jag kan tycka det är att trots allt så är ju BUP inblandade nu på min begäran,ingen annans.Kommer socialan att invänta att vi går på BUP och sen kanske samarbeta med dem eller kommer socialan att skita i vad BUP kommer fram till och ändå göra något som blir ödesdigert för mina barn.

    Sen det här med hemmafru.Visst kan det hända att vi hamnar i läget igen där maken mister jobbet men det skulle verkligen förvåna mig med anledning av vad han arbetar med nu.
    Det att jag tänker gå hemma med minstingen är för att slippa utsätta honom för den press det innebär att försöka sätta honom på dagisutan att resurserna finns för att underlätta det för honom på dagis.Det är ju trots allt så att det inte är tvång på dagis i Sverige än.
    Vi behövde söka hjälp på socialan 1 månad och ni ska verkligen veta att det tog emot,men jag hade verkligen inget annat val.Det är första gången någonsin som maken gått utan jobb och det gjorde han i 3 veckor efter att han tagit ut pappadagarna för minstingen.

    Försök se mina inlägg som vad jag försöker göra dem till.Jag var bara orolig över om socialan kommer att skita i allt sunt förnuft idag på mötet och komma och hämta mina barn i eftermiddag??????
    Jag vill tro att de flesta utredare inom socialen är bra, så jag tror det kommer gå bra för dig, det är inte så stor chans att de hämtar barnen idag iaf, då måste det vara riktiga nötter du träffar (baserat på den info jag har om er). 
  • maaammaaa

    Läste ni det där om att soc borde ha rätt att adoptera bort barnen mot föräldrarnas vilja ifall de lyckats hålla dem hos fosterföräldrarna i tre år i tråden så kan vi göra barnskyddet bättre. Här kämpar man med intyg och motbevisning och medan anklagelser haglar över en och barnen bönar och ber att de ska få komma hem för gott.

  • maaammaaa

    Jag har igen fått rådet att flytta, hade jag valt själv hade vi  flyttat när psykiatern sa att den där soc. dir är inte riktigt klok och att vi borde byta kommun. De hade inte tagit barnen då ännu.

Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version