• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (undrar)

    har förstått att en del av socialtjänsten är här?
    då har jag en fråga: om det finns en förälder som har så stökigt hemma hos sig, så barnet snubblar på saker när det skall fram, är det skäl nog för omhändertagande?
    sedan om denna förälder ALDRIG engagerar sig i sitt barn? att föräldern endast sitter framför datan från morgon till natten, och låter barnet leka själv, dag ut och dag in? är det skäl för omhändertagande? 

  • Omorfia
    Anonym (En soctant till) skrev 2012-04-07 20:23:54 följande:
    Bara ett inlägg:   "Råkar man krocka med ett soc-kontor som av något skäl väljer att ogilla en så kan det uppenbarligen bli riktigt besvärligt." Jag tror inte att någon på ett soc-kontor ogillar någon för då har man helt valt fel yrke!!! 



    Jag tvivlar på att socialtjänsten är fri från individer som "valt fel yrke". Det är ingen floskel att det finns rötägg inom varje kår och man gör ingen en tjänst genom att förneka det.
  • Anonym
    Anonym (undrar) skrev 2012-04-08 04:28:13 följande:
    har förstått att en del av socialtjänsten är här?
    då har jag en fråga: om det finns en förälder som har så stökigt hemma hos sig, så barnet snubblar på saker när det skall fram, är det skäl nog för omhändertagande?
    sedan om denna förälder ALDRIG engagerar sig i sitt barn? att föräldern endast sitter framför datan från morgon till natten, och låter barnet leka själv, dag ut och dag in? är det skäl för omhändertagande? 
    Det primära är inte att omhänderta barn från föräldrarna utan hjälpa dem att fortsätta att leva som familj.

    Det är den totala bilden av föräldraskap som avgör om barnet inte kan bo kvar hemma.
    En familj kan ha det väldigt stökigt utan att det utgör någon fara för barnets utveckling, en annan familj kan ha det lika stökigt men där utgör det en fara för barnets utveckling.

    Du ska inte fråga dig om det är ett skäl för omhändertagande utan om du tror att familjen skulle behöva hjälp och stöd att förändra en situation som du upplever som negativ för barnet. 

    Det kan röra sig om en depression hos förälder där det kan räcka med medicin, det kan röra sig om något hinder som gör att föräldern har svårt att organisera och ta tag i städning...........
  • TrinityS

    Jag tycker överhuvudtaget att sociala omhändertar för många barn. Att föräldrar sen kämpar i flera år för att få tillbaka dem, lägger all sin tid på det, anlitar juridiska ombud, lär sig hur lagarna ser ut angående tvångsomhändertagande, bara det visar ju på en engagerad förälder som kämpar för sitt barn! Fy och usch, jag tycker det borde va näst intill förbjudet att ta barn från sina föräldrar. Och i de extrema fall där det måste till, där ska absolut utredningen utredas, de som beslutat ska ställas mot väggen. Det borde va praktiskt taget omöjligt att få bryta det starka band som finns mellan förälder och barn. Men tyvärr så är ju vi med medborgare lika maktlösa inför sociala myndigheter som vi är inför poliser: vi är helt i deras våld om de sätter klorna i oss.

  • TrinityS

    Sen till Anonym (oroligmamma):

    Vore jag du skulle jag påpeka att det är mycket märkligt att de nekade er till att få socialbidrag och sedan i samma vända anklagar er för att era barn far illa av er dåliga ekonomi! Alltså det är ju rent ut sagt psykisk misshandel från den socialarbetaren! Om de verkligen tror att era barn far illa av er dåliga ekonomi är det första de bör göra att hjälpa er med pengar för bövelen! Och gör de inte det så tycker ju de att ni klarar er och då kan de inte säga att barnen far illa av er ekonomiska situation. De har ju skapat sig själva en moment-22.

    Deras sätt att resonera påminner mig om DDR och kontrollstater där man placerar alla människor i fack, tycker allt avvikande betyder missanpassning och har noll redpekt för människans integritet. Det sistnämnda då särskilt med tanke på att de flesta människor de har kontakt med är i behov av stöd och hjälp och befinner sig förmodligen i någon form av livskris. Då kommer de med sina jävla förstoringsglas och ojjar sig om pulversoppa.

  • Tow2Mater
    TrinityS skrev 2012-04-11 20:04:37 följande:
    Sen till Anonym (oroligmamma):

    Vore jag du skulle jag påpeka att det är mycket märkligt att de nekade er till att få socialbidrag och sedan i samma vända anklagar er för att era barn far illa av er dåliga ekonomi! Alltså det är ju rent ut sagt psykisk misshandel från den socialarbetaren! Om de verkligen tror att era barn far illa av er dåliga ekonomi är det första de bör göra att hjälpa er med pengar för bövelen! Och gör de inte det så tycker ju de att ni klarar er och då kan de inte säga att barnen far illa av er ekonomiska situation. De har ju skapat sig själva en moment-22.

    Deras sätt att resonera påminner mig om DDR och kontrollstater där man placerar alla människor i fack, tycker allt avvikande betyder missanpassning och har noll redpekt för människans integritet. Det sistnämnda då särskilt med tanke på att de flesta människor de har kontakt med är i behov av stöd och hjälp och befinner sig förmodligen i någon form av livskris. Då kommer de med sina jävla förstoringsglas och ojjar sig om pulversoppa.
    Antagningskraven till socutbildningarna kanske inte är så hög, kanske bara krävs att man "gillar att jobba med människor".
  • Anonym
    TrinityS skrev 2012-04-11 20:04:37 följande:
    Sen till Anonym (oroligmamma):

    Vore jag du skulle jag påpeka att det är mycket märkligt att de nekade er till att få socialbidrag och sedan i samma vända anklagar er för att era barn far illa av er dåliga ekonomi! Alltså det är ju rent ut sagt psykisk misshandel från den socialarbetaren! Om de verkligen tror att era barn far illa av er dåliga ekonomi är det första de bör göra att hjälpa er med pengar för bövelen! Och gör de inte det så tycker ju de att ni klarar er och då kan de inte säga att barnen far illa av er ekonomiska situation. De har ju skapat sig själva en moment-22.

    Deras sätt att resonera påminner mig om DDR och kontrollstater där man placerar alla människor i fack, tycker allt avvikande betyder missanpassning och har noll redpekt för människans integritet. Det sistnämnda då särskilt med tanke på att de flesta människor de har kontakt med är i behov av stöd och hjälp och befinner sig förmodligen i någon form av livskris. Då kommer de med sina jävla förstoringsglas och ojjar sig om pulversoppa.
    Fast om man har för stor inkomst för att bli berättigad till försörjningsstöd kan man inte bli beviljad detta. Kan man inte sköta en ekonomi som borde vara tillräcklig för att sörja för sina barn brister man i föräldraförmågan.

    Det är inte samma instans inom soc. som sköter försörjningsstöd som den som sköter barnärenden, det är tom så att det råder sekretess mellan olika avdelningar. 
  • Anonym (vann i FR)
    TrinityS skrev 2012-04-11 20:04:37 följande:
    Sen till Anonym (oroligmamma):

    Vore jag du skulle jag påpeka att det är mycket märkligt att de nekade er till att få socialbidrag och sedan i samma vända anklagar er för att era barn far illa av er dåliga ekonomi! Alltså det är ju rent ut sagt psykisk misshandel från den socialarbetaren! Om de verkligen tror att era barn far illa av er dåliga ekonomi är det första de bör göra att hjälpa er med pengar för bövelen! Och gör de inte det så tycker ju de att ni klarar er och då kan de inte säga att barnen far illa av er ekonomiska situation. De har ju skapat sig själva en moment-22.

    Deras sätt att resonera påminner mig om DDR och kontrollstater där man placerar alla människor i fack, tycker allt avvikande betyder missanpassning och har noll redpekt för människans integritet. Det sistnämnda då särskilt med tanke på att de flesta människor de har kontakt med är i behov av stöd och hjälp och befinner sig förmodligen i någon form av livskris. Då kommer de med sina jävla förstoringsglas och ojjar sig om pulversoppa.
    Socialtjänsten är, med stöd av det hundratal utredningar jag hittills har gått igenom, någonting som socialtjänsten är experter på. Uppenbarligen ingår logiskt tänkande inte i socionomutbildningen, eller så använder sig kanske utredarna av mer eller mindre subtila moment 22 för att de inte vill avsluta LVU.

     Sveriges socialsystem är något Lenin och Stalin garanterat jublar åt i sina gravar. De gick för fort fram och systemet kollapsade, Sverige tog små, små steg. Paddan i grytan...
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym skrev 2012-04-11 20:53:28 följande:
    Det är inte samma instans inom soc. som sköter försörjningsstöd som den som sköter barnärenden, det är tom så att det råder sekretess mellan olika avdelningar. 
    Då kan man fråga sig varför soc.sekreteraren som utredde oss satt med i rummet på mötet med IFA (vi behövde försörjningsstöd de första två månaderna för att komma på fötter igen efter att blivit psykiskt misshandlade och förföljda av nämnda socialsekreterare).
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version