Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym (vann i FR)

Äldre 11 Apr 20:57

#821

Anonym (vann i FR) skrev 2012-04-11 20:53:29 följande:

Socialtjänsten är, med stöd av det hundratal utredningar jag hittills har gått igenom, någonting som socialtjänsten är experter på. Uppenbarligen ingår logiskt tänkande inte i socionomutbildningen, eller så använder sig kanske utredarna av mer eller mindre subtila moment 22 för att de inte vill avsluta LVU.

Sveriges socialsystem är något Lenin och Stalin garanterat jublar åt i sina gravar. De gick för fort fram och systemet kollapsade, Sverige tog små, små steg. Paddan i grytan...

Logiska felslut ska det stå. Lillen slog sig precis innan jag postade inlägget, så uppmärksamheten var lite splittrad.

Anonym (vann i FR)

Äldre 11 Apr 21:01

#822

SH1980 skrev 2012-04-11 20:03:23 följande:

Jag tycker att alldeles för få barn omhändertas!

Vad baserar du den åsikten på?

Jag anser att det så att säga både omhändertas för mycket och för litet. Barn som har uppenbara märken efter misshandel ignoreras, medan familjer som skulle ha klarat situationen utmärkt om de fått stöd i stället ( fall där soc går in utan någon som helst konkret orsak finns också) får barnen akut tvångsomhändertagna. Detta för att systemet inte fungerar som det var tänkt.

Anonym (vann i FR)

Äldre 11 Apr 21:07

#823

Tow2Mater skrev 2012-04-11 20:24:28 följande:

Antagningskraven till socutbildningarna kanske inte är så hög, kanske bara krävs att man "gillar att jobba med människor".

Antagningskraven är rent ut sagt löjligt låga med tanke på de arbetsuppgifter en socialsekreterare har eller kan få. De flesta andra yrken där man har personers välmående i sin makt brukar i allmänhet ha mycket högre intagningskrav och dessutom vara licensierade. Själva utbildningen är också underlig med tanke på de kommande arbetsuppgifterna. Bara grundläggande psykologi, undermålig undervisning utredningmetodik och hur man för journalanteckningar och knappt någon praktik förrän absolut i slutet. Inte undra på att socialsekreterare inte har den kompetens som behövs för att bedöma hur barn mår och skriver utredningar som inte är sakliga eller logiska.

maaammaaa

Äldre 11 Apr 22:05

#824

Det som är allra värst är att de ofta anser att andra yrkesgruppers (2 överläkares, BVC, 3 psykiatriker, speciallärare, familjeterapeut, psykiatrisköterska, neurolog specialist på barn, dagis och experter inom stöd för psykiskt störda barn och föräldrar )utlåtande och bedömningar är fel ifall de själva är av annan åsikt. Påståenden i rätten som att barnen inte får mat, är övergivna, smutsiga och har dålig hygien borde inte få godtas som sanning när alla intyg pekar på det motsatta. Soc ska inte ha rätt att bedömma det de inte har kunskap i. Nu har soc.diskuterat med en expertgrupp som vi inte fick träffa, dessa har hon berättat rövarhistorier åt och de har gett råd därefter. Detta anser hon vara sanning. Bara de som är anställda av soc.dir och arbetar nära henne stöder hennes åsikt. Andra soc.arbetare och handläggare anser att vi är utsatta för grov trakassering. Trots att vi antagligen får barnen tillbaka om några år pga överklagande så är ändå soc skyldiga att låta barnen komma hem igen när det inte finns orsak att ha barnen hos fosterföräldrar eller barnhem. Det gör de inte. De kan inte erkänna att de gjort felaktiga bedömningar, inte ens fast rätten ansett att brådskande omhändertagande var omotiverat, i efterskott mer än ett halvår senare blev det rättegång. Med andra ord. Soc sätter sig över alla andra som är av annan åsikt än dem, ljuger i rätten utan att straffas. Miljontals kronor slösas bort medan soc sitter med en nöjd snusförnuftig min och prisar sin egenrättfärdighet. De får inte sparken nähä inte som andra som missköter sitt jobb.

Anonym (SKAFFA FAKTA)

Äldre 11 Apr 22:10

#825

Blir bara trött när jag läser, ids inte ens läsa alla kommentarer. Jobbar sen många år på socialtjänsten och är fullt medveten om att det finns många socialsekreterare som är inkompetenta och på helt fel plats. Vissa skulle passa bättre med att jobba med döda ting. Så långt är jag med.

Det folk inte fattar är att det inte är SOC som står för beslutet att omhänderta barn med tvång. Frivilliga placeringar beslutar man inte heller om. För att socialtjänsten ska kunna omhänderta barn krävs att det finns tillräckligt mycket vanskötsel eller beteendeproblematik hos barnet/ungdomen. Därefter krävs att man försökt alla frivilliga åtgärder för individen och föräldrarna. Kan man visa på att man försökt allt detta och att det inte går att genomföra lämpliga förbättringar enligt vad lagen säger och att det inte går att samarbeta med familjen/ungdomen beslutar socialtjänsten att man ska ansöka om tvångsvård.

Därefter skriver man en utredning där man visar att det finns risk för hälsa och utveckling för barnet/ungdomen och man redogör även för hur man försökt att på frivillig väg hjälpa. Utredningen går till socialnämnden som beslutar om soc FÅR ansöka om tvångsvård. I nämnden sitter folkvalda politiker som fattar beslut grundat på utredningen. Fattar nämnden beslut att soc får ansöka om tvångsvård tilldelas föräldrar/ungdom advokater och soc utredning och ansökan om tvångsvård går till FÖRVALTNINGSRÄTTEN där det finns nämndemän och domare och personerna i fråga har advokater och DÄR sitter soc i egenskap av åklagare och framför med sin utredning vad de ser som är dåligt för barnet/ungdomen. Föräldrarna har chansen att säga sitt och har hjälp av advokater. Sen är det upp till domstolen att fatta beslut. Utan domstolsbeslut kan man inte tvångsvårda nån.

Bara så ni vet. Men egentligen fattar jag inte varför jag ens orkar bry mej. Jag förstår så väl att den som får sitt barn omhändertaget självklart vill sitt barn väl. Alla gör väl så gott de kan med de förutsättningar som står till buds. Ibland räcker det inte. Men man har alltid chansen att samarbeta till förslagna åtgärder. Är man inte nöjd med det som föreslås kan man vända sig till socialstyrelsen. Den rätten har man ALLTID. Men svartmåla inte alla på soc. .Det är inte soc som fattar beslutet om tvångsvård. Det är förvaltningsrätten. Innan dess beslutar socialnämnd och allt detta är ett FÖRSLAG TILL BESLUT från soc!!!!

Anonym

Äldre 11 Apr 22:22

#826

Anonym (SKAFFA FAKTA) skrev 2012-04-11 22:10:47 följande:

Blir bara trött när jag läser, ids inte ens läsa alla kommentarer. Jobbar sen många år på socialtjänsten och är fullt medveten om att det finns många socialsekreterare som är inkompetenta och på helt fel plats. Vissa skulle passa bättre med att jobba med döda ting. Så långt är jag med.

Det folk inte fattar är att det inte är SOC som står för beslutet att omhänderta barn med tvång. Frivilliga placeringar beslutar man inte heller om. För att socialtjänsten ska kunna omhänderta barn krävs att det finns tillräckligt mycket vanskötsel eller beteendeproblematik hos barnet/ungdomen. Därefter krävs att man försökt alla frivilliga åtgärder för individen och föräldrarna. Kan man visa på att man försökt allt detta och att det inte går att genomföra lämpliga förbättringar enligt vad lagen säger och att det inte går att samarbeta med familjen/ungdomen beslutar socialtjänsten att man ska ansöka om tvångsvård.

Därefter skriver man en utredning där man visar att det finns risk för hälsa och utveckling för barnet/ungdomen och man redogör även för hur man försökt att på frivillig väg hjälpa. Utredningen går till socialnämnden som beslutar om soc FÅR ansöka om tvångsvård. I nämnden sitter folkvalda politiker som fattar beslut grundat på utredningen. Fattar nämnden beslut att soc får ansöka om tvångsvård tilldelas föräldrar/ungdom advokater och soc utredning och ansökan om tvångsvård går till FÖRVALTNINGSRÄTTEN där det finns nämndemän och domare och personerna i fråga har advokater och DÄR sitter soc i egenskap av åklagare och framför med sin utredning vad de ser som är dåligt för barnet/ungdomen. Föräldrarna har chansen att säga sitt och har hjälp av advokater. Sen är det upp till domstolen att fatta beslut. Utan domstolsbeslut kan man inte tvångsvårda nån.

Bara så ni vet. Men egentligen fattar jag inte varför jag ens orkar bry mej. Jag förstår så väl att den som får sitt barn omhändertaget självklart vill sitt barn väl. Alla gör väl så gott de kan med de förutsättningar som står till buds. Ibland räcker det inte. Men man har alltid chansen att samarbeta till förslagna åtgärder. Är man inte nöjd med det som föreslås kan man vända sig till socialstyrelsen. Den rätten har man ALLTID. Men svartmåla inte alla på soc. .Det är inte soc som fattar beslutet om tvångsvård. Det är förvaltningsrätten. Innan dess beslutar socialnämnd och allt detta är ett FÖRSLAG TILL BESLUT från soc!!!!

Vi har hört dessa rader X antal gånger i tråden och konstaterar om och om igen att det vore superbra om det fungerade som det ska. Dvs som lagstiftningen och dess förarbeten säger att det ska fungera.

Men sen är det vissa kommuner som inte fungerar så.

Anonym (SKAFFA FAKTA)

Äldre 11 Apr 22:39

#827

Och som sagt. Alla passar inte på sina tjänster. Om man anser att man blir felaktigt behandlad MÅSTE man vända sig till socialstyrelsen och be dem granska. Man behöver faktiskt bara ringa eller skriva en handskriven lapp om man inte har möjlighet att skriva på datorn. Man behöver inte formulera sig på speciella sätt. Men man MÅSTE be om granskning!!! Det är ju livsviktigt!

Och i egenskap av soctant säger jag: om nån tycker att jag gör fel hoppas jag att de anmäler min handläggning till socialstyrelsen så nån utomstående granskar det jag gör. Det är en rättighet för klienten och bra för min handläggning att veta att jag håller mej på rätt spår!

Den som är tyst samtycker. Om man tycker man blir felaktigt behandlad och inte vänder sig till socialstyrelsen kan man inte gnälla. Då är man bara martyr. Att gnälla på FL hjälper ju knappast.

Anonym

Äldre 11 Apr 22:55

#828

Anonym (SKAFFA FAKTA) skrev 2012-04-11 22:39:07 följande:

Och som sagt. Alla passar inte på sina tjänster. Om man anser att man blir felaktigt behandlad MÅSTE man vända sig till socialstyrelsen och be dem granska. Man behöver faktiskt bara ringa eller skriva en handskriven lapp om man inte har möjlighet att skriva på datorn. Man behöver inte formulera sig på speciella sätt. Men man MÅSTE be om granskning!!! Det är ju livsviktigt!

Och i egenskap av soctant säger jag: om nån tycker att jag gör fel hoppas jag att de anmäler min handläggning till socialstyrelsen så nån utomstående granskar det jag gör. Det är en rättighet för klienten och bra för min handläggning att veta att jag håller mej på rätt spår!

Den som är tyst samtycker. Om man tycker man blir felaktigt behandlad och inte vänder sig till socialstyrelsen kan man inte gnälla. Då är man bara martyr. Att gnälla på FL hjälper ju knappast.

Ja men det är inte alltid socialstyrelsen fungerar som dom ska heller, uppenbarligen.

Min son omhändertogs utan beslut om LVU (inget omedelbart omhändertagande heller) Socialnämnden visste ingenting om att han hade hämtats på förskolan av två handläggare. Fanns inget medgivande från mig.

Socialstyrelsen utredde i 1½ år.. Kommunen fick kritik för umgängesbegränsning utan lagenligt beslut, kommuniceringen mm.. Men inte för det 6 veckor långa undanhållandet av min son. Jag frågade varför och fick till svar att "vi väljer vad vi vill granska" mm. Anmälde sedan till JO som bara svarade att samma ärende blivit utrett av socialstyrelsen och därför vidtas inga åtgärder. Anmälde till polisen som svarade att det ligger på socialstyrelsens bord.

Dvs enskilda handläggare kommer undan med kidnappning bara för att dom råkar arbeta på ett socialkontor.

Det är väl KLART SOM KORVSPAD att man skriver på diverse olika forum för att få reda på hur man kan gå vidare med sitt ärende? (och ibland bara gnälla av sig över hur förjävligt det är att det faktiskt KAN hända. Det är ju helt sanslöst att det bara passerar tycker man)

Anonym (insatt)

Äldre 11 Apr 22:59

#829

Tow2Mater skrev 2012-04-11 20:24:28 följande:

Antagningskraven till socutbildningarna kanske inte är så hög, kanske bara krävs att man "gillar att jobba med människor".

Det är svårt att komma in på socionomutbildningarna .....

http://anniel.blogg.se/2010/january/antagningspoang-till-socionomprogrammet.html

Anonym

Äldre 11 Apr 23:05

#830

Anonym (vann i FR) skrev 2012-04-11 20:55:56 följande:

Då kan man fråga sig varför soc.sekreteraren som utredde oss satt med i rummet på mötet med IFA (vi behövde försörjningsstöd de första två månaderna för att komma på fötter igen efter att blivit psykiskt misshandlade och förföljda av nämnda socialsekreterare).

Det är väl skillnad i ert fall gällde det ju ett samarbete mellan 2 instanser inom förvaltning som gällde er som familj.

Om en familj nekas bistånd finns det inte något skäl att informera den del av socialförvaltningen som har hand om familjeärenden om så vore fallet skulle detta ske automatiskt vid alla avslag.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL