De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
Blir bara trött när jag läser, ids inte ens läsa alla kommentarer. Jobbar sen många år på socialtjänsten och är fullt medveten om att det finns många socialsekreterare som är inkompetenta och på helt fel plats. Vissa skulle passa bättre med att jobba med döda ting. Så långt är jag med.
Det folk inte fattar är att det inte är SOC som står för beslutet att omhänderta barn med tvång. Frivilliga placeringar beslutar man inte heller om. För att socialtjänsten ska kunna omhänderta barn krävs att det finns tillräckligt mycket vanskötsel eller beteendeproblematik hos barnet/ungdomen. Därefter krävs att man försökt alla frivilliga åtgärder för individen och föräldrarna. Kan man visa på att man försökt allt detta och att det inte går att genomföra lämpliga förbättringar enligt vad lagen säger och att det inte går att samarbeta med familjen/ungdomen beslutar socialtjänsten att man ska ansöka om tvångsvård.
Därefter skriver man en utredning där man visar att det finns risk för hälsa och utveckling för barnet/ungdomen och man redogör även för hur man försökt att på frivillig väg hjälpa. Utredningen går till socialnämnden som beslutar om soc FÅR ansöka om tvångsvård. I nämnden sitter folkvalda politiker som fattar beslut grundat på utredningen. Fattar nämnden beslut att soc får ansöka om tvångsvård tilldelas föräldrar/ungdom advokater och soc utredning och ansökan om tvångsvård går till FÖRVALTNINGSRÄTTEN där det finns nämndemän och domare och personerna i fråga har advokater och DÄR sitter soc i egenskap av åklagare och framför med sin utredning vad de ser som är dåligt för barnet/ungdomen. Föräldrarna har chansen att säga sitt och har hjälp av advokater. Sen är det upp till domstolen att fatta beslut. Utan domstolsbeslut kan man inte tvångsvårda nån.
Bara så ni vet. Men egentligen fattar jag inte varför jag ens orkar bry mej. Jag förstår så väl att den som får sitt barn omhändertaget självklart vill sitt barn väl. Alla gör väl så gott de kan med de förutsättningar som står till buds. Ibland räcker det inte. Men man har alltid chansen att samarbeta till förslagna åtgärder. Är man inte nöjd med det som föreslås kan man vända sig till socialstyrelsen. Den rätten har man ALLTID. Men svartmåla inte alla på soc. .Det är inte soc som fattar beslutet om tvångsvård. Det är förvaltningsrätten. Innan dess beslutar socialnämnd och allt detta är ett FÖRSLAG TILL BESLUT från soc!!!!