• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Chianti
    Anonym skrev 2012-03-17 11:07:55 följande:
    Det är det som en del inte verkar förstå att man har brister i föräldraförmågan om ett litet barn får skador och föräldrarna inte kan ge en rimlig förklaring till vad som skett.
    Fast det kan vara mer komplext än så, kanske förledde jag er när jag skrev misshandel.
    I Signaturens fall så har barnet flera konstaterade skelettbrott som vanligtvis beror på misshandel. Men det finns en ovanlig sjukdom som kan ge samma resultat. Tyvärr så togs inte de prover som kunnat klarlägga saken på barnet, allt enligt Signaturens egna uppgifter.
    Om det beror på sjukdom så är det ju en fasansfull situation för föräldrarna som inte kan bevisa sin oskuld. Å andra sidan kan soc inte chansa... Moment 22.
    Min egen variant av babystepsen: www.familjeliv.se/Bloggar-9-38/b128698.html
  • Ninja05
    Chianti skrev 2012-03-17 11:21:59 följande:
    Fast det kan vara mer komplext än så, kanske förledde jag er när jag skrev misshandel.
    I Signaturens fall så har barnet flera konstaterade skelettbrott som vanligtvis beror på misshandel. Men det finns en ovanlig sjukdom som kan ge samma resultat. Tyvärr så togs inte de prover som kunnat klarlägga saken på barnet, allt enligt Signaturens egna uppgifter.
    Om det beror på sjukdom så är det ju en fasansfull situation för föräldrarna som inte kan bevisa sin oskuld. Å andra sidan kan soc inte chansa... Moment 22.
    Ja det är fruktansvärt för föräldrarna. MEN. Barnet går först. Om det finns en risk att det beror på misshandel så tycker jag självklart dem ska agera utifrån det. För barnets skull. Och är det då så att det blir fruktansvärt för föräldrarna om dem är oskyldiga tycker jag ändå är acceptabelt tills man 100 % VET att det inte beror på en misshandel.
  • Anonym
    Chianti skrev 2012-03-17 11:21:59 följande:
    Fast det kan vara mer komplext än så, kanske förledde jag er när jag skrev misshandel.
    I Signaturens fall så har barnet flera konstaterade skelettbrott som vanligtvis beror på misshandel. Men det finns en ovanlig sjukdom som kan ge samma resultat. Tyvärr så togs inte de prover som kunnat klarlägga saken på barnet, allt enligt Signaturens egna uppgifter.
    Om det beror på sjukdom så är det ju en fasansfull situation för föräldrarna som inte kan bevisa sin oskuld. Å andra sidan kan soc inte chansa... Moment 22.
    Men om det är Osteogenesis imperfecta så är det en livslång sjukdom och det är inte så att prover och undersökningar måste ske just vid upptäckten av benbrott.

     
  • Anonym (vann i FR)
    Ninja05 skrev 2012-03-17 10:47:08 följande:
    Men FORFARRANDE så är jag med på att man kan ha otur, bli oskyldigt anklagad, absolut. Men soc KAN inte ta en hel historia 100 % och "Hitta på" utan att ha fler utlåtanden , folk som sett , hört , vet saker . Soc har visst stor del i utredningarna men det måste finnas FLER saker än att det ringt in en person som vill vara anonym och gjort en orosanmälan för att det ska sluta med ett omhändertagande.
    I Sandvikenfallet var det en enda anmälare, visserligen inte anonym, som soc gick på innan de omhändertog akut...
  • Ninja05
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-17 11:42:48 följande:
    I Sandvikenfallet var det en enda anmälare, visserligen inte anonym, som soc gick på innan de omhändertog akut...
    Och det vet du för att du läst utredningen eller?
  • Anonym (vann i FR)
    Ninja05 skrev 2012-03-17 10:43:12 följande:
    Fast. Om du skulle vara barnmisshandlare så måste det ju finnas bevis på det. Och jag menade att det ska upp till rätten för att bli ett omhändertagande. Menade inte att det gjordes mer utredningar men soc ska ju granskas och även deras utredning och deras beslut.

    Och om det är så, då pratar dem ju med bvc, dagis folk runtomkring. Skulle dem säga "Nej vi har inte märkt något, barnen verkar må bra": Då tror jag inte soc skulle fortsätta med " Jo här har vi ett par barnmisshandlare, trots att vi inte har något som styrker det"... det funkar ju inte riktigt så..
    Läs vad jag har skrivit i tråden. Vi blev anklagade för barnmisshandel och de omhändertog våra barn, trots att barnen inte hade ett blåmärke och trots att BVC, skola och förkola inte hade sett något som styrkte det...

    Det gick också igenom i rätten första gången, men inte i andra omgången ett år senare och soc fick mycket kritik av KR.

    Läs också de länkar jag lade in i ett inlägg tidigt i tråden, där finns det ett fall där det inte egentligen fanns några tecken på att pojken skulle farit illa. Vill ni läsa mer så finns det hur mycket som helst på www.nkmr.org/artiklar.htm
  • Ninja05
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-17 11:50:57 följande:
    debatt.svt.se/2011/11/03/socialtjansten-ar-oe.../
    När jag läser detta så ser man ju båda sidor. Då soc agerar, och då soc inte agerar.

    Och det var inte så underligt i min värld. Jag försöker alltid se det som att folk kan bli oskyldigt anklagade , men även kan det ta för lång tid innan soc ingriper , om dem ens ingriper.

    Jag själv tycker soc skulle ingripit och tagit hand om mig långt innan dem gjorde det, det krävdes två nära döden upplevelser för att dem skulle få mig och mina föräldrar att fytta till ett stödboende för att SEDAN besluta att jag skulle omhändertas..

    Det finns alltid flera sidor av allt..
  • Anonym
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-17 11:42:48 följande:
    I Sandvikenfallet var det en enda anmälare, visserligen inte anonym, som soc gick på innan de omhändertog akut...
    Och, måste det vara flera anmälningar menar du?
    Anklagelserna i det fallet rörde sexuella övergrepp vilket är ett allvarligt brott, misstanke om allvarliga brott leder till akuta omhändertaganden.

    Hur många ärenden har inte rullats upp där det förekommit sexuella övergrepp, misshandel, dödade barn genom åren?Många gånger har det kommit anmälningar från en person, men det har inte tagits på allvar.

    För att rädda barn när det kommer in en anmälan gällande övergrepp, misshandel osv är det självklart att det är några familjer som inte har gjort något som dessvärre kommer att utsättas för ingripanden.
    Nu var det också så att det står i domen att dessa föräldrar hade brister i gränsdragning och personlig integritet gentemot barnen, dock inte så allvarligt att de behövde omhändertas, detta kunde åtgärdas genom information för att förändra beteendet? Jag har läst domen.

    Hur skulle socialen kunna veta innan utredning om det var sant eller inte?

    Ska det vara tvärtom att soc. bara ska ingripa när det är många som anmäler, ska man offra barn som blir utsatta för att föräldrar inte ska känna sig kränkta om de blir kallade till samtal pga orosanmälan?

     
  • Ninja05
    Anonym skrev 2012-03-17 11:58:08 följande:
    Och, måste det vara flera anmälningar menar du?
    Anklagelserna i det fallet rörde sexuella övergrepp vilket är ett allvarligt brott, misstanke om allvarliga brott leder till akuta omhändertaganden.

    Hur många ärenden har inte rullats upp där det förekommit sexuella övergrepp, misshandel, dödade barn genom åren?Många gånger har det kommit anmälningar från en person, men det har inte tagits på allvar.

    För att rädda barn när det kommer in en anmälan gällande övergrepp, misshandel osv är det självklart att det är några familjer som inte har gjort något som dessvärre kommer att utsättas för ingripanden.
    Nu var det också så att det står i domen att dessa föräldrar hade brister i gränsdragning och personlig integritet gentemot barnen, dock inte så allvarligt att de behövde omhändertas, detta kunde åtgärdas genom information för att förändra beteendet? Jag har läst domen.

    Hur skulle socialen kunna veta innan utredning om det var sant eller inte?

    Ska det vara tvärtom att soc. bara ska ingripa när det är många som anmäler, ska man offra barn som blir utsatta för att föräldrar inte ska känna sig kränkta om de blir kallade till samtal pga orosanmälan?

     
    Håller helt med dig här. Soc ska banne mig inte "tippa på tårna" .Det må vara traumatiskt för ett barn att bli omhändertaget i väntan på fortsatt utredning, alltså akut. Men antingen så visar det sig då att detta var nödvändigt, eller så visar det sig att barnet ska komma tillbaka till föräldrarna igen. Och det KAN repareras , man kan hjälpa barnet igenom båda dessa trauman om man har rätt resurser.

    Men helt klart ska dem agera!
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version