• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Ninja05

    När ni skriver om psykisk sjukdom får jag upp en del tankar.. Hur egentligen soc ska bedöma allting om en orosanmälan kommer in om en psykisk sjukdom föreligger.. Kanske att dem borde bedöma utifrån ett "friskt" perspektiv, först. Nu är det ju inte så det funkar, en orosanmälan har ju någon grund iallafall, men menar att i vissa fall kan jag verkligen ha förståelse för människor känner sig dömda på förhand i sådana situationer. Så frågan är ju om man ska utreda och i sista hand OM det verkligen finns saker som tyder på att brister i en familj beror på någon psykisk åkomma då ta kontakt med behandlare. Men tycker helt klart det ska finnas starka skäl till det.. Man är ju bara människa , även dem som utreder. Och trots allt så är ALLA människor dömande i vissa situationer. Medvetet eller omedvetet...

  • astro
    Ninja05 skrev 2012-03-14 23:23:49 följande:
    När ni skriver om psykisk sjukdom får jag upp en del tankar.. Hur egentligen soc ska bedöma allting om en orosanmälan kommer in om en psykisk sjukdom föreligger.. Kanske att dem borde bedöma utifrån ett "friskt" perspektiv, först. Nu är det ju inte så det funkar, en orosanmälan har ju någon grund iallafall, men menar att i vissa fall kan jag verkligen ha förståelse för människor känner sig dömda på förhand i sådana situationer. Så frågan är ju om man ska utreda och i sista hand OM det verkligen finns saker som tyder på att brister i en familj beror på någon psykisk åkomma då ta kontakt med behandlare. Men tycker helt klart det ska finnas starka skäl till det.. Man är ju bara människa , även dem som utreder. Och trots allt så är ALLA människor dömande i vissa situationer. Medvetet eller omedvetet...
    Håller med.

    Det finns gott om psykiska sjukdomar som antingen inte påverkar föräldraförmågan eller som är lätta att "arbeta runt", men det finns också väldigt gott om fördomar om både psykisk sjukdom och NPF.

    Jag har en (snart vuxen) dotter med Aspergers syndrom och hon är fantastisk med sina småsyskon (tre och ett år). Hon är alltid tålmodig, leker gärna länge med småttingarna på en nivå som passar dem perfekt, är försiktig med dem men inte överförsiktig, är uppmärksam och ansvarsfull, och otroligt duktig på att lära dem saker (så duktig att jag funderat på om hon inte borde bli specialpedagog eller något åt det hållet). När jag ser henne med dem så vet jag att hon kommer att bli en underbar mamma när/om hon skaffar barn själv. Men jag förstår också att en del skulle se henne som olämplig eller i varje fall misstänkt olämplig bara för att hon har just AS och utan att titta närmare på hur hon faktiskt är. Och det skrämmer mig lite.
  • Ninja05

    Ja det är ju sådant du beskriver som kan bli totalt förbisett om en som utreder redan från början bara tänker Asbergers.. Vi människor hör och ser ju lite det vi vill ibland, och dömer för snabbt... Det kan bli så tokigt... Och angående att soc har dålig kunskap kring tex psykisk sjukdom.... J man kan både tänka att det är bra OCH dåligt.


    astro skrev 2012-03-14 23:33:54 följande:
    Håller med.

    Det finns gott om psykiska sjukdomar som antingen inte påverkar föräldraförmågan eller som är lätta att "arbeta runt", men det finns också väldigt gott om fördomar om både psykisk sjukdom och NPF.

    Jag har en (snart vuxen) dotter med Aspergers syndrom och hon är fantastisk med sina småsyskon (tre och ett år). Hon är alltid tålmodig, leker gärna länge med småttingarna på en nivå som passar dem perfekt, är försiktig med dem men inte överförsiktig, är uppmärksam och ansvarsfull, och otroligt duktig på att lära dem saker (så duktig att jag funderat på om hon inte borde bli specialpedagog eller något åt det hållet). När jag ser henne med dem så vet jag att hon kommer att bli en underbar mamma när/om hon skaffar barn själv. Men jag förstår också att en del skulle se henne som olämplig eller i varje fall misstänkt olämplig bara för att hon har just AS och utan att titta närmare på hur hon faktiskt är. Och det skrämmer mig lite.

  • Christine 753

    Socialen ska inte lyssna på en anmälan som kommer in utan ta reda på sanningen innan de gör något. Ni förstör för många familjer. På att ofta är det osanning klart om det handlar om droger då är det nåt annat. Men inte annars det är jätteviktigt för jag vet att de inte har det bra på ett fosterhem det är fåtal som är bra. Så hjälp de istället hemma först innan ni gör nån lvu.

  • Anonym (Signaturen)
    Ninja05 skrev 2012-03-14 23:23:49 följande:
    När ni skriver om psykisk sjukdom får jag upp en del tankar.. Hur egentligen soc ska bedöma allting om en orosanmälan kommer in om en psykisk sjukdom föreligger.. Kanske att dem borde bedöma utifrån ett "friskt" perspektiv, först. Nu är det ju inte så det funkar, en orosanmälan har ju någon grund iallafall, men menar att i vissa fall kan jag verkligen ha förståelse för människor känner sig dömda på förhand i sådana situationer. Så frågan är ju om man ska utreda och i sista hand OM det verkligen finns saker som tyder på att brister i en familj beror på någon psykisk åkomma då ta kontakt med behandlare. Men tycker helt klart det ska finnas starka skäl till det.. Man är ju bara människa , även dem som utreder. Och trots allt så är ALLA människor dömande i vissa situationer. Medvetet eller omedvetet...
    hur menar du när  du skriver att en orosanmälan alltid har en grund?
  • Ninja05

    Fel uttryckt kanske. Menade mer att det nog är en högre procent som blir anmälda av en anledning som kan behövas kollas upp än att någon ringt och anmält för att jävlas. Varför skulle det inte ha en grund menar du?


    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-15 21:18:05 följande:
    hur menar du när  du skriver att en orosanmälan alltid har en grund?

  • Ninja05

    Men hur ska dem kunna ta reda på sanningen om dem inte lyssnar på anmälan menar du?


    Christine 753 skrev 2012-03-15 21:14:59 följande:
    Socialen ska inte lyssna på en anmälan som kommer in utan ta reda på sanningen innan de gör något. Ni förstör för många familjer. På att ofta är det osanning klart om det handlar om droger då är det nåt annat. Men inte annars det är jätteviktigt för jag vet att de inte har det bra på ett fosterhem det är fåtal som är bra. Så hjälp de istället hemma först innan ni gör nån lvu.

  • Anonym (insatt)
    Christine 753 skrev 2012-03-15 21:14:59 följande:
    Socialen ska inte lyssna på en anmälan som kommer in utan ta reda på sanningen innan de gör något. Ni förstör för många familjer. På att ofta är det osanning klart om det handlar om droger då är det nåt annat. Men inte annars det är jätteviktigt för jag vet att de inte har det bra på ett fosterhem det är fåtal som är bra. Så hjälp de istället hemma först innan ni gör nån lvu.

    Hur skall soc kunna ta reda på sanningen utan hänsyn till det som framkommer i anmälan?

    Och utan att ha erbjudit/prövat insatser i hemmet kan inte stadigvarande LVU-vård komma ifråga enligt lagen .... 
  • Anonym (båda sidor)
    maaammaaa skrev 2012-03-12 20:42:23 följande:
    Det är just det där jag inte förstår, barn som borde omhändertagas blir inte omhändertagna och föräldrarna försvaras in i det längsta och folk som sköter sig och sina barn bra ska det sökas fel hos. Sen ignoreras allas åsikter (även läkares) som inte styrker socialens. Något är ologiskt här.
    Japp. Det är helt godtyckligt. Finns ingen logik alls.
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-16 00:30:35 följande:
    Hur skall soc kunna ta reda på sanningen utan hänsyn till det som framkommer i anmälan?
    Jag tror hon menar att soc inte ska hänga upp sig på anmälan, utan vara objektiva.
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-16 00:30:35 följande:
    Och utan att ha erbjudit/prövat insatser i hemmet kan inte stadigvarande LVU-vård komma ifråga enligt lagen .... 
    Ja, lagen säger så, men det finns hur många fall som helst där soc inte efterlever den. Det kan vara både genom att inte erbjuda insatser alls, eller erbjuda skeninsatser som är så formulerade att föräldrarna inte kan ta emot dem (tex erbjuda något för bägge föräldrarna i deras bostad och ignorera det faktum att de är skilda). Jag anser att ett stort problem i detta är just att LVU är en ramlag och soc inte följer vad lagen menade från början. Det behöver skärpas till rejält.
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version