• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym
    maaammaaa skrev 2012-03-11 22:18:05 följande:
    Ja, de sa att jag var psykiskt sjuk och dålig för barnen. Läkare, vår egen psykolog, ALLA psykiatriker, m.m sa att jag kunde ta hand om barnen. De sa också att jag inte var psykiskt sjuk. Om man inte är av samma åsikt som soc. så är man automatiskt psykiskt sjuk i deras ögon oavsett vad andra säger.
    Du menar alltså att under det sista halvåret innan barnen omhändertogs när ni ännu hade personal hemma 2 dagar i veckan så hindrade de dig att ta hand om dina barn?
    Vem skötte barnen när hemhjälpen gått hem och under de andra dagarna i veckan när de inte var där?
  • Anonym (insatt)
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-11 21:44:20 följande:
     cirka 4 800 barn och unga fick vård enligt LVU och cirka 300 barn och unga var omedel-bart omhändertagna enligt LVU.

    hittade inte det du länka till men hittade detta, detta var alltså 2010, nu är det 6000 LVU, knepigt så fort de ökar...

    Vad har du för källa till att det är 6000 nu??
  • Anonym (insatt)
    maaammaaa skrev 2012-03-11 22:18:05 följande:
    Ja, de sa att jag var psykiskt sjuk och dålig för barnen. Läkare, vår egen psykolog, ALLA psykiatriker, m.m sa att jag kunde ta hand om barnen. De sa också att jag inte var psykiskt sjuk. Om man inte är av samma åsikt som soc. så är man automatiskt psykiskt sjuk i deras ögon oavsett vad andra säger.

    Men den frågan skulle ju en vettig advokat  snart hjälpa er att reda ut!!
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-11 22:21:57 följande:
    Vad har du för källa till att det är 6000 nu??
    De sa det på nyheterna när socialstyrelsen gav kritik till de oproffessionella socialarbetarna :D
  • Christine 753

    till socialsekr.
     om misshandelMän som gör psykisk misshandel på kvinnan barnet, trycker ner henne hjärntvättarhenne självkänslan är i botten. Här ska soss inte tro på mannen för de manipulerarer. Fast de har fint runt omkring sig med jobb hög lön. De är bra skådespelare.Vad behöver en o barnen förståelse.Med att komma till kvinnojouren eller trauma rehab. Viktigt att förklara varför de ska gåför att de ska förstå detta de är i. Barnet är lika utsatt  som mamman med posttraumatiskstressi kroppen. Och att det blir infektioner så det är viktigt att lämna. Samt en massa sjukdomar gerdetta. Barnen ont i magen. Där kan de kolla på gastropi de får ätstörningar de kan få hjälpav en diatist med näringsdrycke. En kvinna sa jag tänker inte gå då förklara jag att hur det kanbli med deras kroppar. Då vände hon och tänkte efter. Att hon ska försvinna för den mannensliv. Finns boendestöd de kan få i varje kommun, när de ska vara hemma. De läks fortare med.

  • Anonym

    Alltså.. I alla andra trådar här där folk blivit anmälda till soc så skriver ni att man ska ta det lugnt och att man inte har någonting att oroa sig för... Men jag satt i precis samma sits för bara 3 år sedan. Jag sa precis likadant.

    Jag tyckte att de som hade barn på LVU var befogat.
    Jag tyckte socialtjänsten gjorde ett bra jobb.
    Jag tyckte att de som skrev om LVU på sådana här forum var patetiska gapande insiktssaknande nötter..
    Jag trodde man använde LVU som sista åtgärd.

    Sen kom det in en anmälan mot mig. Det första jag tänkte var att det här är ett dåligt skämt.
    Efter att sociala hade träffat barnet EN ENDA GÅNG så satte dom akut LVU.
    Och hela min verklighetsuppfattning har satts ur spel. Jag trodde inte det kunde hända.

    Jag trodde sånt bara användes när det fanns misshandel, sexuella övergrepp, alkohol eller droger inblandat till exempel.. Men tji fick jag.. Helt plötsligt har jag gått från att vara i ena facket där jag själv såg ner på alla "soc-fall" och LVU-föräldrar.. Och helt plötsligt är jag själv en av dom. 

  • Anonym (<3)
    Anonym skrev 2012-03-11 23:47:56 följande:
    Alltså.. I alla andra trådar här där folk blivit anmälda till soc så skriver ni att man ska ta det lugnt och att man inte har någonting att oroa sig för... Men jag satt i precis samma sits för bara 3 år sedan. Jag sa precis likadant.

    Jag tyckte att de som hade barn på LVU var befogat.
    Jag tyckte socialtjänsten gjorde ett bra jobb.
    Jag tyckte att de som skrev om LVU på sådana här forum var patetiska gapande insiktssaknande nötter..
    Jag trodde man använde LVU som sista åtgärd.

    Sen kom det in en anmälan mot mig. Det första jag tänkte var att det här är ett dåligt skämt.
    Efter att sociala hade träffat barnet EN ENDA GÅNG så satte dom akut LVU.
    Och hela min verklighetsuppfattning har satts ur spel. Jag trodde inte det kunde hända.

    Jag trodde sånt bara användes när det fanns misshandel, sexuella övergrepp, alkohol eller droger inblandat till exempel.. Men tji fick jag.. Helt plötsligt har jag gått från att vara i ena facket där jag själv såg ner på alla "soc-fall" och LVU-föräldrar.. Och helt plötsligt är jag själv en av dom. 

    Får jag fråga vad det var du fick anmälan för?

    Kram
  • astro
    Anonym skrev 2012-03-11 23:47:56 följande:
    Alltså.. I alla andra trådar här där folk blivit anmälda till soc så skriver ni att man ska ta det lugnt och att man inte har någonting att oroa sig för... Men jag satt i precis samma sits för bara 3 år sedan. Jag sa precis likadant.

    Jag tyckte att de som hade barn på LVU var befogat.
    Jag tyckte socialtjänsten gjorde ett bra jobb.
    Jag tyckte att de som skrev om LVU på sådana här forum var patetiska gapande insiktssaknande nötter..
    Jag trodde man använde LVU som sista åtgärd.

    Sen kom det in en anmälan mot mig. Det första jag tänkte var att det här är ett dåligt skämt.
    Efter att sociala hade träffat barnet EN ENDA GÅNG så satte dom akut LVU.
    Och hela min verklighetsuppfattning har satts ur spel. Jag trodde inte det kunde hända.

    Jag trodde sånt bara användes när det fanns misshandel, sexuella övergrepp, alkohol eller droger inblandat till exempel.. Men tji fick jag.. Helt plötsligt har jag gått från att vara i ena facket där jag själv såg ner på alla "soc-fall" och LVU-föräldrar.. Och helt plötsligt är jag själv en av dom. 
    Milda makter. Vad hände, och hur gick det? Om du orkar berätta om det.
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym skrev 2012-03-11 23:47:56 följande:
    Alltså.. I alla andra trådar här där folk blivit anmälda till soc så skriver ni att man ska ta det lugnt och att man inte har någonting att oroa sig för... Men jag satt i precis samma sits för bara 3 år sedan. Jag sa precis likadant.

    Jag tyckte att de som hade barn på LVU var befogat.
    Jag tyckte socialtjänsten gjorde ett bra jobb.
    Jag tyckte att de som skrev om LVU på sådana här forum var patetiska gapande insiktssaknande nötter..
    Jag trodde man använde LVU som sista åtgärd.

    Sen kom det in en anmälan mot mig. Det första jag tänkte var att det här är ett dåligt skämt.
    Efter att sociala hade träffat barnet EN ENDA GÅNG så satte dom akut LVU.
    Och hela min verklighetsuppfattning har satts ur spel. Jag trodde inte det kunde hända.

    Jag trodde sånt bara användes när det fanns misshandel, sexuella övergrepp, alkohol eller droger inblandat till exempel.. Men tji fick jag.. Helt plötsligt har jag gått från att vara i ena facket där jag själv såg ner på alla "soc-fall" och LVU-föräldrar.. Och helt plötsligt är jag själv en av dom. 
    Jag vet hur det är, trodde oxå att samhället såg helt annorlunda ut, har du fortfarande svårt att lita på vad "auktorioteter" säger? 
  • astro

    Nu hade detta inte med soc att göra men apropå "hur samhället ser ut".

    Jag trodde i min enfald att skolan hade som mål att vara bra för barn. Mitt äldsta barn har dyslexi. Det började märkas på allvar i andra klass. Utredning följde. Vi föräldrar sa redan från början att det rimligen handlade om just dyslexi (han hade samma språkutveckling som sin pappa - också dyslektiker). Men skolan slog bakut och krävde den ena utredningen efter den andra (inklusive magnetröntgen!) och vi, som fortfarande trodde att de var på barnets sida, ställde naturligtvis upp.

    Till slut kopplades en barnpsykolog in som kommunen brukade anlita för just sådana här utredningar.

    Och vad säger då denna psykolog när jag frågar varför dyslexidiagnosen verkar sitta så hårt inne? Jo: "Jo men visst skulle jag vilja säga dyslexi, men jag får betalt av kommunen för att undvika den diagnosen så länge det går."

    Det visade sig att alltihop handlade om pengar. Skolan fattade utmärkt väl att vår son var begåvad men dyslektiker, och försökte ÄNDÅ få oss att sätta honom i särskolan därför att det skulle bli billigare för dem än den hjälp som en dyslektiker har rätt till.

    (Vet inte om det är så idag, men så var det alltså på 90-talet.)

    In i det sista var de på oss och hävdade att vi var dåliga föräldrar ("han kommer ju ändå aldrig att kunna gå ut en normal skola, i varje fall klarar han inte gymnasiet") men nu hade vi fattat var skon klämde så vi slutade samarbeta och började slåss.

    Sonen ifråga gick med tiden ut både grundskola och gymnasium med riktigt fina betyg och är nu grafisk designer. 

    Som vårt samhälle ser ut idag kan man INTE lita på att få hjälp. Ibland är det definitivt stjälp man får. 


Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version