• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Ninja05
    Chianti skrev 2012-03-12 21:54:02 följande:
    Nu spred du en stråle glädje, vad härligt att höra att du fick det bra till slut. Tack för att du delade med dig! Solig
    Ja jag fick det jättebra tillslut :) Tack själv..
  • maaammaaa

    Mamma hade födelsedag, våra barn fick inte fira henne tyvärr, men vi var dit min man och jag. Min syster skrev ett brev till högsta domstolen om hur hon uppfattat det hela och att hon står till förfogande som stödperson. Hon mindes en incident som hände 25 Dec 2011, när vi fick träffa barnen. Vi satt framför det dukade julbordet som dignade av delikatesser och traditionella julrätter. Min syster sa åt vår äldsta dotter. Har du fått sån här god mat på julen.
    Nej, vi åt bara knackkorv sa hon. Vi fick inte fira jul 24 Dec. för socialen tyckte det var en så viktig högtid att de måste vara hos fosterfamiljen då.

  • Anonym (insatt)
    maaammaaa skrev 2012-03-13 21:37:45 följande:
    Insatt, jobbar du som socialarbetare och är rädd att förlora ditt jobb?

    Nej och nej!
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-13 22:25:15 följande:
    Nej och nej!
    Då undrar jag på vilket sätt du är "insatt"?
  • Anonym (vann i FR)

    "När en barnutredning presenteras för socialnämnden är den till stora delar baserad på tyckande snarare än fakta och därefter finns ingen som granskar om den uppfattning som presenteras är rimlig i förhållande till det underlag som finns. Socialnämnden skriver under utan egen granskning. Utredningen hamnar sedan hos domstolen som ska fatta beslut kring vård med stöd av LVU. Om inte socialnämnden tar sitt ansvar och granskar ordentligt innan de skriver under är det svårt för domstolen att fatta ett korrekt beslut.


    När utredningsmaterialet når domstolen är det oftast fyllt av fel eftersom materialet inte är opartiskt och inte heller granskat. Föräldrar blir många gånger förtvivlade och har svårt att bevisa sin oskuld och domstolen dömer i de flesta fall till socialnämndens fördel. Detta eftersom de litar på det utredningsmaterial som lämnats in. Jag anser att felet ligger i bristande kompetens hos sociala myndigheter vilket ger utrymme för godtycke och prestige. En utredning kan bygga på vad en eller två personer tycker vilket inte är rättssäkert."


     


    Hela artikeln, läs också de mycket intressanta kommentarerna: www.newsmill.se/artikel/2011/11/05/socialtj-nstens-makt-beror-p-fel-i-systemet-1
  • Anonym

    Socialarbetare har väldigt dålig kännedom om psykiska sjukdomar, för att man har en psykisk sjukdom gör det en inte automatiskt till en dålig förälder....och motsätter sig arbiträrt omhändertagande av barn på dessa grunder enligt socialens bedömning. Ungefär så här skriver specialister inom psykiatri och mental hälsa. I en finlandssvensk tidning som heter Hufvudsstadsbladet samt i Vasabladet. En mycket bra artikel.

  • Anonym (insatt)
    Anonym skrev 2012-03-14 20:29:27 följande:
    Socialarbetare har väldigt dålig kännedom om psykiska sjukdomar, för att man har en psykisk sjukdom gör det en inte automatiskt till en dålig förälder....och motsätter sig arbiträrt omhändertagande av barn på dessa grunder enligt socialens bedömning. Ungefär så här skriver specialister inom psykiatri och mental hälsa. I en finlandssvensk tidning som heter Hufvudsstadsbladet samt i Vasabladet. En mycket bra artikel.

    Psykisk ohälsa _kan_ påverka föräldraförmågan så man kan nog inte generellt uppröras/uppröras över att omgivningen oroar sig för barnen i familjen och anmäler till soc. Att soc sedan öppnar en utredning är förstås inte heller något att öppröras över. Hur skall de annars bringa klarhet i frågan? I en barnskyddsutredning skall naturligtvis personer med rätt kompetens och kännedom om just den anmälda föräldern tillfrågas om föräldraförmågan. Saknas sådant utlåtande är det en lätt sak för det juridiska ombudet att i FörvR-förhandlingen påpeka detta för FörvR (om de nu skulle missa det) och yrka på att utredningen återremitteras till soc för komplettering på den punkten. Problemet kan vara att när socutredaren ber om den utreddes samtycke att kontakta aktuell behandlare så blir det nej! Svårutrett mao .....
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version